Jag är nog färdig med Kolmården. Det blev en ganska bra utflykt, men det känns uttjatat. Att åka till en djurpark är att chansa eftersom man inte kan begära att djuren ska ställa upp sig för fotografering eller underhålla besökarena och en varm dag som idag var det inte mycket rörelse.

En STOR livslevande brunbjörn är aldrig fel och för mig spelar det ingen roll att de kan vara farliga för en björn = nalle. Så det så! Inga björnungar syntes till och jag tror att de höll sig gömda för att de skämdes över sina namn; de har blivit döpta efter fotbollspelare på s. Djurplågeri! Nallen på bilden spanade på någonting, det syns tydligt och de tvåbenta åskådarena försökte att lista ut på VAD. Nallen hade fått korn på matbilen. Svårare än så var det inte! Påminner om några andra djur jag känner.... :-)

Jag hade sett fram emot "Tigerworld" där jag skulle kunna se en tiger på "...pirrigt nära håll". Som jag skrev i början, så är det en chansning och en varm dag som idag, så låg de synliga tigrarna lååååångt bort under de skuggande träden. Inte det minsta pirrigt! Vid ett annat besök, när Elin var  liten, så gick vi in i tigerhuset där tigrarna var instängda (minns inte varför). De vankade fram och tillbaka i en stor bur och var allmänt griniga (lite som Lotta när hon tycker att hon har suttit instängd för länge). Vid ett tillfälle röt en av tigrarna till så det nästan slog lock för öronen. Elin blev så rädd att hon började gråta medan jag rös av välbehag. DET var nära och DET var pirrigt!!

Den här bilden kommer från WWF.

Vi åt lunch på "Sting Ray's" eftersom jag hade läst att det var GI-anpassat och att de hade många sallader och sk. wraps att välja på. Det var väl fem olika sallader med bulgur eller fullkornspasta (pasta är inte ok) och EN wrap i form av köttfärs-burrito serverad med en liten sallad. Jag åt burriton som var helt ok även om salladen såg ledsen ut. Kolmården går ju in för att vara miljövänligt och klimatsmart, men varför används då engångs-tallrikar,         -bestick och -muggar? Det bidrar ju bara till det omtalade sopberget.

Sedan styrde vi stegen mot "de häftiga djuren", som Elin uttryckte det vilket innebär djuren på savannen och i öknen. Vi ville allra helst se girafferna - de är något alldeles extra! Visste ni att de har det absolut högsta blodtrycket? Om hjärtat, som sitter "nere" i kroppen ska orka pumpa blod hela vägen upp till hjärnan, så måste trycket vara högt. Fiffigt! Döm om vår förvåning när ingen giraff stod att finna. Det är svårt att missa dem, så det handlade inte om att vi inte hittade dem. Inte en endaste giraff!

Surikaterna fanns i alla fall där de skulle vara! Även om det bara var en enda framme som hade vakten, så är jag nöjd. De är för härliga! Urgulliga! Den satt där hela tiden och ibland spanade den mot himlen. Förmodligen för att bara beredd om det kom någon rovfågel.

Efter det hade vi fått nog och drog oss mot utgången. Elin och jag lyckades övertala Pär att vi skulle åka linbanan innan vi åkte hem igen. Europas längsta runt-gående linbana på 3 km och det tog 25 minuter. Mysigt! Vi var tvungna att gå igenom entré-butiken för att komma ut från Kolmården (de har räknat ut det bra!) och jag köpte varsin t-shirt med väldigt fint djurtryck.

 Fotona på nallen och surikaten har Pär tagit.

När vi kom hem så blev det nästan slagsmål mellan Elin och mig om vem som skulle få duscha först. Jag var så otroligt äckligt genomsvettig och klibbig! Uäää! Nu är det väl dax att försöka äta något, men det blir bara youghurt, te och Finn Crisp.

Fridens.