Alla inlägg under juni 2008

Av Ewa - 6 juni 2008 10:49

Sveriges nationaldag.

Jag är svensk av födsel och ohejdad vana.

Alltså är detta MIN dag.

Jag älskar Sverige.

Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans.

Det sitter i mitt hjärta och jag behöver inte en särskild dag för att gå ut på gator och torg och skrika ut detta.

Det är så fånigt att gnälla om att svenskarna är så dåliga på att fira sin nationaldag oavsett anledning för det är det samma som att döma en hund efter håren; firandet är bara utanpåverk.

Stoltheten över sitt land sitter mer i själ och hjärta.


Tycker jag.

Tra la la... 


Av Ewa - 5 juni 2008 21:02

I filmen "One missed call" lyckades de med konststycket att förvandla ett barnprograms signaturmelodi till något som gjorde att jag höll andan varje gång den hördes......


Aj lajk it!

Av Ewa - 5 juni 2008 15:09

Idag känner jag mig ovanligt vaken och jag har faktiskt inte sovit i soffan (än...). Jag känner mig vaken, men det är inte det samma som att jag känner mig pigg. Tröttheten ger inte med sig. Enligt ett brev från läkaren, så visade proverna att allt är som det ska. Jaha. Då är det väl psykiskt då. Vilken överraskning....... Betyder det att jag ska börja pressa mig själv så smått till att röra på mig igen; att börja promenera? Tur i oturen att det har varit så varmt den senaste veckan eftersom jag oftast mår dåligt av att vara ute i solen. De korta stunder jag HAR varit utomhus har resulterat i att allergin har blivit mycket värre dagen efter.


Det har känts dj-t tungt de senaste dagarna; så pass tungt att jag har funderat på att lägga av helt och hållet. Lägga mig ned och dö. Jag kontaktade min läkare via Vårdguiden och bad om en tid hos överläkaren. Jag har fortfarande inte fått svar och det gör faktiskt ingenting för, när det kommer till kritan, vad kan han hjälpa mig med? Att mixtra med medicinering är inget alternativ. Jag är redan så maximalt sjukskriven som jag kan bli. Det skulle vara att låsa in mig för att skydda mig från mig själv, men i de miljöerna som det handlar om börjar jag knappast må bättre! :-P


Sådana här gånger får jag ett otroligt stort behov av att visa hur dåligt jag mår! Att öppet uttala självmordstankar påverkar omgivningen (i mitt fall Pär) till en viss gräns. Man kan se uttalade självmordstankar som det absolut tydligaste tecknet på att någon mår dåligt, men jag börjar misstänka att jag är motsägelsefull. De vanligaste symptomen brukar vara sömnproblem, matproblem, apatiskhet mm. Jag sover med hjälp av Theralen. Jag tycker inte om att äta mat över huvud taget. Jag har tappat lusten för det mesta och det enklaste är att sova eller att se film. När man mår så här, så är det ganska naturligt att hushållet blir eftersatt och mathållningen likaså, men jag gör mina vanliga sysslor (tvättar och lägger undan, plockar in disk, tar hand om grisarna, planerar maten och lagar den) och jag håller mig hyfsat fräsch. Det jag släpper är att jag inte fixar frisyren, jag bäddar inte sängen och jag kan gå omkring i pyjamas hela dagar. Det var det här som gjorde att De hade så svårt att inse hur dj-t jag mådde när Elin var nyfödd eftersom ytan var felfri. Om jag struntar i att duscha, jag struntar i att plocka och tvätta, jag struntar i om vi får lagad middag eller ej; om jag bara låter att vara (utom grisarna - där går gränsen) och bara hänger i soffan kommer då min omgivning att förstå HUR dåligt jag mår? Ju äldre jag blir, desto mindre blir behovet av bekräftelse, men inte när det gäller min sjukdom! Jag undrar om det hade varit annorlunda om sjukdomen hade varit fysisk och synlig?


Livet är pest.

Av Ewa - 5 juni 2008 14:59


Kommer ni ihåg hur det kändes att få sommarlov?

Elin hade skolavslutning idag och är uppskruvad till max. Hon firar tillsammans med tjejerna i klassen hemma hos en av dem. Äta, dricka, sola och bada.



Förutom "Den blomstertid nu kommer", som aldrig sjungs annars under året, så är det känslan jag hade den första kvällen på sommalovet som är mitt starkaste minne. Jag kunde sitta uppe länge och se på TV för jag visste att jag inte behövde ha någon väckarklocka nästa morgon. Inga tider att passa på dryga två månader. Inga läxor. Inga prov. Frihet. Jag firade alla mina skolavslutningar i Kiruna vilket innebar att solen aldrig gick ned och det var ljust hela nätterna. Det är svårt att greppa om man inte har upplevt det. Det blev aldrig mörkt! Jag hade olika knep för att täta vid rullgardinen, så att jag skulle få, åtminstone, sov-mörker: ihoprullad handduk som tryckte till rullgardinen, häftstift, tejp o.dy Här blir det riktigt mörkt framåt 23-tiden och det är jag taxam för!


Fridens.

Av Ewa - 4 juni 2008 22:29

Det första jag tänker på när jag vaknar är att det bara är ett par timmar kvar tills jag kan lägga mig i soffan och sova bort en eller två timmar.


Det sista jag tänker på innan jag somnar är att det snart är dax för en ny dag som jag inte har en aning om hur jag ska ta mig igenom.


Jag såg en film som handlade om en man som miste sin hustru. Han beskrev en känsla som är väldigt lik depression. Han sa att han vaknar varje morgon med en känsla av att han har glömt något; en känsla av oro. När han kommer ihåg vad han hade glömt (att han fru hade dött), så rasar all förtvivlan och hopplöshet över honom. Det finns trevligare sätt att börja en ny dag......

Av Ewa - 2 juni 2008 13:25

Av Ewa - 1 juni 2008 18:23

Elin och jag har precis kommit tillbaka från en stöd-handling på Konsum. Punsch-praliner och Geisha. I morgon börjar åtstramningarna igen, MEN jag kommer inte att köra enligt Viktväktarna mer än att jag använder deras recept.


Jag mår INTE bra och på sätt och vis hoppas jag att proverna visar att något är fel för det är frustrerande att må dåligt fast proverna inte avslöjar något. Nu har t.o.m Pär börjat lägga märke till att jag ser hängig ut.


Pär och jag städade medan Elin fördelade sina slantar mellan Stockholms klädbutiker. Eftersom Pär smet vid förra städtillfället genom att delta i en återförening på Viking Line, så fick han ta det tyngsta idag; han skurade badkaret o.dy och storstädade i köket. Jag kände ett ovanligt kompakt motstånd mot att städa (IGEN), men eftersom dammlagren var synliga (även om de inte var tjocka) och dammråttorna hade spring-tävling genom lägenheten, så hade jag inte samvete att skjuta upp det ännu mer. Nu är det gjort och det känns, i vanlig ordning, väldigt bra.


Det blir ingen styrketräning i morgon (oj, vilken överraskning....), men jag ska försöka komma iväg på en kort promenad åtminstone.


Söndax-fridens.


Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2008 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards