Här kommer Trions självutnämnda ledare: Lotta.

Hon är inte ute och finpromenerar.

Hon har ett mål.

DÄRFÖR äter Pär middag med skorna på!

Faktum är att det är hans fötter som är de intressantaste för det är de fötterna som Trion gnager på de gånger han har glömt skorna.

Något som dessa bilder ej förtäljer är att jag kan böja mig ned och då se två bruna rumpor bredvid en svart när de går till gemensamt anfall.

Det går inte att bli arg.

Vi har försökt.

Elin kröp runt med kameran.

Fridens.

I min värld finns det inte krig av den enkla anledningen att varenda människa har insett att det inte finns några vinnare i ett krig och att ingen vill utsätta någon annan för det trauma som kommer av att vara delaktig i ett krig.

I min värld finns det lagom med mat åt varenda kotte; ingen svälter, ingen bantar.

I min värld är alla människor en fena på empati och av den anledningen finns varken mobbing eller någon form av misshandel.

I min värld blir man beundrad när man skaffar sig kunskap om någonting för att slippa de fördomar och den rädsla som okunnighet ofta har i släptåg.

I min värld har lärare, vårdpersonal och affärsanställda (+ alla lågavlönade yrkesgrupper som jag inte kommer på nu) avundsvärt höga löner och fallskärmsavtal.

I min värld betalar skådespelare som tjänar 20 miljoner dollar för en film och supermodeller 50% av sin inkomst till bättre behövande därför att det är ett krav för löner över miljon-strecket.

I min värld kan man inte arbeta som hockey- eller fotbollsproffs eftersom den "yrkesgruppen" inte får ta emot lön.

I min värld är en hjälte det samma som någon som gör något bra för sin allra närmaste omgivning t.ex de som arbetar inom vården och inte killarna som kommer hem med en guldmedalj i hockey-VM.

I min värld finns ingen ekonomisk brottslighet eller fiffel med bidrag eftersom det är tydligt och klart för alla och envar vart skattepengarna tar vägen.

I min värld blir man beundrad när man har en välmående familj som fungerar bra i samhället i stället för att bli beundrad för att man har den nyaste bilmodellen eller det största huset.

I min värld finns det finns det många och snabba tillvägagångssätt för att kunna få en bullerfri miljö.

I min värld finns varken tobak, alkohol eller narkotika.

I min värld inleds alla nyhetssändningar och dagstidningar med 1o minuter respektive 10 sidor goda nyheter och om det kravet inte kan uppfyllas, så uteblir sändningen respektive tidningen.

I min värld måste man ha föräldra-kort för att få skaffa barn och man ska klara både teori-, praktik- och sunt förnuft-prov.

I min värld finns det en spak som vänder en uppförsbacke till nedförsbacke vid behov.

I min värld skulle jag aldrig fundera på att ta livet av mig.

Igår kväll, strax före 22, tog jag plats i soffan och började läsa. Jag kände redan då att jag var trött, men ville läsa bara litet till. Och liiite till. När jag väcktes av att boken slog mig på näsan, så förstod jag att det nog var lika bra att gå och lägga sig (jag får nog läsa om det sista kapitlet eftersom jag läste det mesta med ögonen på tre kvart :-P ). Halv 23 = ovanligt tidigt för mig. Jag stöp som en klubbad oxe och soooooov. 7.30 blev det ett kort avbrott för ett toalettbesök, men efteråt vinglade jag snabbt tillbaka till sängen och somnade om och sov till 10. Det blev nästan 12 timmar! Att lite shopping kan vara så jobbigt! ;-)

En sen frukost. En seg frukost. Ont i knäet. Ruggväder. Pär och jag gick till Konsum för att fylla på med mjölk och lite annat. Den här gången fanns det jordgubbar från Finnerödja och de brukar vara godast, så det blir gubbar med vispad grädde till efterrätt idag.

Jag känner mig helt ur slag idag och den lilla orken som jag hade samlat ihop under en period av flera veckor är som bortblåst. Även grisarna är dämpade idag, men de var väldigt alerta när det serverades vattenmelon, så de är inte sjuka.

Fridens.

Även om jag tänker efter så ordentligt att jag får huvudvärk och ser stjärnor, så kan jag inte komma på en enda fredag-den-trettonde som verkligen har varit en otursdag från morgon till kväll. Däremot minns jag ett par fredagar-den-trettonde som har varit riktigt bra dagar. Jag tycker att det är mycket, mycket värre med måndag den trettonde. Fredag är ändå fredag och humöret brukar vara därefter och resten brukar liksom haka på den positiva stämningen. Måndag är just otäcka måndag och humöret brukar vara därefter och är det dessutom den trettonde.....

Den här tretton-fredagen har varit bra, så här långt. Elin och jag kom iväg vid 9.30 och det gick fort att shoppa. Inte mycket folk, så pass tidigt och dessutom hittade vi det vi var ute efter: 2 tunikor från KappAhl:s XLNT, strumpor, diverse apoteksprylar, nagelditon och 6 pocket. Mycket nöjd! Vi köpte nybakat bröd från Sergelbageriet + en påse småkakor och var hemma igen till 13.

När vi kom hem gjorde jag en kanna te till lunchmackorna och så tittade vi på DDD och en ny serie som jag spelar in från Kanal 5 som heter "Reaper". Sams föräldrar sålde hans själ till djävulen som kom och inkasserade den på Sams 21-årsdag. För Sam innebär detta att han ska fånga in själar som är på rymmen från helvetet och skicka tillbaka dem. Djävulen själv är en väldigt stilig kostymklädd herre med glimten i ögat som hejar på vid sidan av. Han förser Sam med diverse sk. kärl som de förrymda själarna ska sugas in i. Det första kärlet var en bords-dammsugare. Ju skickligare Sam blir, desto häftigare kommer kärlen att bli. Jag tycker att idén är originell och den är ovanligt rolig; Elin och jag skrattar högt. Humor är relativt, kom ihåg det ifall ni tittar på den och inte förstår vad tusan jag tycker är så himla kul!

Jag orkade inte läsa färdigt "Smuts". När jag avbröt igår kväll, så visste jag egentligen inte varför, men det har jag kommit på nu. Jag kan inte ta till mig någon av berättelsens karaktärer. Jag vet inte om det beror på att personbeskrivningarna saknar det lilla extra eller om allihop helt enkelt är osympatiska. Det blir oxå för mycket sex helt enkelt. Lätt äckligt efter ett tag. Nu ska jag läsa "En hjärtformad ask" av Joe Hill som är en av de nyinköpta.

En bokmal. :-) 

Fridens.

PS. Vi delade pendeltåg med en kändis: Carl-Axel Dominique.

Elin och jag hade tänkt att åka till Stora Staden och shoppa litet. Klockan ringde 8.00 Jag stängde av den och låg sedan kvar som jag brukar göra. 8.30 ropade jag på Elin och fick ett klent svar täppt av kuddar och täcke. 8.50 låg vi båda kvar i varsin säng och jag frågade om vi skulle stanna hemma. "Bestäm du...." kom det från sovgrottan. Minsta motståndets lag: vi stannade hemma. Shoppingen var inte nödvändig, än mindre angelägen. Vi ska göra ett nytt försök i morgon för Elin har piggat på sig och börjar bli rastlös. Vi får ta en längre ansats i morgon. Kanske genom att ställa väckarklockan i ett annat rum? ;-)

Jag är trött och småfrusen och halsen kliar så smått. Knäna känns inte felfria dem heller, så idag har varit en innedag.

Fridens.

Under den (korta) period när jag inte orkade skriva, så läste jag. Jag började på och läste ut "Flickan under gatan" av Roslund & Hellström. Mycket bra! Jag ryggade för den boken ett tag av den anledningen att den är för verklig för mig då jag ju har slutat se/läsa/lyssna på nyheter. Jag läste den och jag ångrar det inte även om jag blir stärkt i mitt beslut att hålla Den Verkliga Världen på avstånd. Den handlar, litet kort, om de hemlösa i Stockholm som lever i tunnlarna under staden och om människohandel eller snarare dumpning av oönskade barn. Författarna såg till att ha mycket på fötterna innan de skrev boken, så TYÄRR är det inte fria fantasier. Visste ni att det är (alltför) många barn som helt enkelt blir utslängda hemifrån av sina, ofta, missbrukande och psykiskt sjuka föräldrar? Föräldrarna är livrädda för socialen, så därför sjukanmäler de barnet till skolan, en gång i veckan, vilket kan pågå under 2-3 månaders tid innan någon upptäcker att det är en bluff. Under tiden har dessa barn ingenstans att ta vägen, men de räknas inte som hemlösa eftersom deras vårdnadshavare har fast bostadsadress. De finns inte med i statistiken ergo Sverige har inga hemlösa barn.

Jag fortsatte direkt med mer obehaglig verklighet genom att läsa "Smuts" av

Katarina Wennstam. Trafficking och prostitution. Usch! Den är bra skriven och är lätt att läsa, men efter den boken MÅSTE jag läsa Något Heeeelt Annat!

Fridens.

På väg hem från den blöta promenaden, så dök jag in på Konsum (som jag ofta gör) för att köpa kött, te, lunch-mackor och Cornetto. Jag stannade till vid den lilla blomavdelningen eftersom jag har ett tillfälligt, men starkt sug efter nya krukväxter. Vi var på Coop igår (de hade inget bra kött därav Konsum-besöket) och deras blom-avdelning är visserligen större, men så växterna såg ut..... Man borde inte behöva betala för att ta hem något som snarare behöver första hjälpen eller dödshjälp. Alltså ställde jag mitt hopp till Bästa Konsumbutiken och där fanns det små Benjaminfikusar för 49.90 kr/styck och lagom stora för fönsterbänken. Jag köpte två. Mitt förhållande till krukväxter är allt annat än stabilt eller pålitligt. Ibland har jag så många att det knappt kommer in ljus genom fönstret. Rätt som det är, så tröttnar jag (oftast för att de inte skärper till sig och mår bättre trots min ömma omvårdnad) och då blir det massgrav i sophinken. Vid ett tillfälle hade jag ELVA orkidéer!! Det berodde på att de trivdes så bra och blommade om flera gånger. Fråga mig inte hur jag fick dem till det för det vet jag inte. Tills en dag när jag tröttnade för de var ganska jobbiga att vattna i och med att de HELST ska vattnas genom att sänkas ned i H2O. En i taget. Elva gånger.... Senaste gången jag vattnade våra nu levande växter, så hade jag sagt till de fyra orkidéerna att "Den som inte kan visa att det är en ny blomstängel på g, den åker i soporna!". En vecka senare kunde tre av dem visa att det visst är en stängel på g. Jojo, man måste vara tuff ibland! När det gäller fikusar, så har jag dragit mig för att köpa så'na igen för jag upplever att de är gnälliga. "Oooo, det är för mörkt!", "Oooo, för ljust, för mycket sol!", "Oooo, jag är törstig!" eller "Vad håller du på med? Ska'ru dränka mig??". Vi hade länge två fikusar som var lika stora som små träd och som stod på hjulförsedda plattor, så att det gick lättare att flytta dem. De vande sig förmodligen vid vår behandling och de överlevde t.o.m en flytt. Däremot fick de nog i och med flytten hit för efter det föll bladen som löv om hösten. En av våra gäster uttryckte det hela med "Jag har alltid varit avundsjuk på era fikusar, men inte nu längre.". När de såg ut som avbarrade julgranar i april, så var det mest barmhärtigt att låta dem få gå till den eviga vilan. RIP. Jag törs skriva det här trots de nyinköpta fikusarna för de kan inte läsa.

Fridens.

PS. Jag glömde att köpa te. :-(

Jag promenerade i 55 minuter. Jag blev lite förvånad att det tog så lång tid för den sträckan brukar jag klara av på kortare tid, men det är bara att inse fakta: jag har förlorat den lilla form jag hade.

När jag gick hemifrån, så verkligen HÄNGDE regnet i luften, men det kom bara några droppar. "HA!", tänkte jag "min regnjacka är SÅ bra att den håller regnet kvar i molnen! HA!". När jag hade kommit lite längre än halvvägs, så började det regna mer än några droppar. Jag knäppte ihop regnjackan och drog upp huvan över kepsen. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!" tänkte jag och kände mig väl förberedd. Regnet tilltog i styrka och det smattrade mot huvan. Det ökade på ännu mer - åskskur utan åska - och jag fick höja volymen på MP3:n. Hade jag vetat hur kraftigt regnet skulle bli, så hade jag nog tagit regnbyxorna oxå. Som det var nu hade jag mjukisbyxor som sakta men säkert blev allt blötare. Äsch, jag var ju på väg hem, så det gjorde inget och byxorna behövde ändå tvättas (de snurrar runt i maskinen just nu).

Jag ÄLSKAR det ljuset som är idag med grå-blå tjocka regnmoln som döljer den egentliga ljuskällan och gör att ingenting får någon skugga. Har ni lagt märke till det? Det skuggfria ljuset. Perfekt att fotografera i. Vilken otrolig grönska det är nu! Allt har piggat på sig efter de välbehövliga skurarna.

Beställningen med CD-skivorna kom igår och Pär "sög" in de i vårt nätverk, så att jag kunde flytta över önskade låtar till min rosa musikmaskin. Nu har jag mycket bra musik och det finns dessutom låtar kvar att ta av.

Om en stund ska jag ta min lunch-macka och te och se vad JR hittar på för hyss i dagens avsnitt. Senare har jag en burstädning att se fram emot. :-P Det är egentligen inte så jobbigt och grisarna håller mig sällskap på sitt alldeles speciella vis.

Fridens.