Jag sover alltid med öronproppar utom när jag är ensam hemma för då känns det läskigt att vara avskärmad. Första natten när jag är ensam är sällan rofylld just för att jag inte är van vid att sova ensam eller utan proppar. Därför har jag vaknat av rösterna från hemdrällande nattsuddande grannar utanför det öppna fönstret. Några timmar senare väcks jag av tidningsbudet när han slamrar med brevlådelocken och rockar fett på bilradion. Ännu några timmar senare hör marsvinen av sig eftersom de tycker att det är frukostdax och att det här med sovis på helgerna är ett otyg. Håhå jaja, aldrig lugn eller ro! Nu är frukosten och gris-releasen (när de blir utsläppta) avklarade och de mumsar hö tillsammans. Frid råder. Jag ska oxå äta frukost och sedan åka in till Stockholm och små-shoppa - bara för att jag vill! :-)

Fridens.

Färgen blev över förväntan! En härligt chokladaktig brun ton. Aj lajk it!

Sedan är det ju alltid skönt att duscha och jag känner mig mindre sunkig trots brak-snuvan. Jag har tagit 10 droppar och hoppas få sova gott i natt då jag, dessutom, har bytt lakan i sängen. Mojsigt!

Fridens.

Nu är det 26 minuter kvar innan jag måste skölja ur hårfärgen. Wellas Viva nr 677 även kallad "Warm chocolate". När vi veckohandlade på Coop i tisdags, så köpte både Elin och jag hårfärg. Oftast har jag valt hårfärg med aningen rött i, men de senaste gångerna har resultatet blivit mindre bra, så den gången satsade jag på brunt. I grunden är mitt hår mörkblont (enligt passet, men vad ärdet för färg egentligen?) och den senaste åren har många hårstrån bytt om till grått (vilket jag gillar skarpt!). Hur som helst, så är det en bra grundfärg när jag vill prova något annat. Idag bestämde jag mig för att ta en lång-dusch inklusive hårfärgning och ser då att den färgen jag valde är en urtvättbar toning, medan Elins färg är permanent och det var tänkt att vara tvärtom! Tur i oturen, så hade vi valt choklad-nyanser som var väldigt lika varandra (vi gillar allt som har med choklad att göra ;-)  )och eftersom hon sitter i en lastbil på väg till Öland, så ringde jag henne för att fråga om det var ok med ett byte, så att jag tar den permanenta. Det gick bra och nu sitter jag här med 17 minuter kvar av färgnings-tiden. Det är inte det lättaste att köpa hår-färg: olika fabrikat som är mer eller mindre skonsamma mot håret, toning eller permanent, slingor?, förtifjorton nyanser, för-behandling och/eller efterbehandling. Det är kanske inte så konstigt om det blir fel. :-P

Fridens.

JAG ÄR SOLOKVIST HELA HELGEN!

ÅLRAJT!!

PEST, PEST, PEST.

Humörsvängningarna tröttar ut......

Förbannade skit!!!

Tidningar.

Närmare bestämt den enda tidningen jag prenumererar på och läser  har läst regelbundet i fem års tid (jag vet att det är fem år eftersom en rubrik på senaste omslaget skvallrar om det) och som heter "PS!". Jag började läsa den för att jag är väldigt intresserad av psykologi och till en viss del av personlig utveckling. Alla år i terapi har väl gjort sitt till för att väcka intresset.

Det var när jag hade bläddrat igenom förra numret och då betonar jag BLÄDDRAT IGENOM som jag beslöt mig för att inte förlänga prenumerationen nästa gång det blir dax. Jag läser endast någon enstaka kort notis numera, aldrig artiklarna. Tidningen har hållt stilen och samma höga klass under åren och är gudomligt befriad från mode, smink och recept, men den är ändå specialiserad, en smal tidning och den sortens tidningar går lätt i den fällan som innebär att det blir för mycket, för koncentrerat - de blir nästan en parodi på sig själva.

Det finns mycket tänkvärt, mycket som är enkelt och som går att använda i vardagen, men det jag har börjat reagera negativt på är att allt är så satans positivt JÄMT. Det är väl tänkt att alla berättelser och tips ska fungera som sporrar och uppmuntran och ge en känsla av att "..du är inte ensam"  och "kan hon/han, så kan du!". Var finns de andra då? De som oxå har tagit till sig tips & knep, men inte nått ända fram. De som har misslyckats. De som kanske eller kanske inte orkar försöka igen. Var är de? Jag får bara läsa om hon som tog sig igenom sin livskris genom att måla och nu har ett eget galleri där hon säljer sina tavlor. Eller han som fick så mycket hjälp av någon personlig coach att han bytte yrkesväg och är mer framgångsrik än någonsin. För att inte tala om alla dessa traumatiserade människor som skriver en bok om sina erfarenheter och får böckerna publicerade.  Jag blir kräkfärdig! Jag vill läsa mer om de andra, så att det blir en BALANS som det är i det riktiga livet. Människor som går genom livet med ett ständigt småleende, som alltid har tid över för sina vänner, som alltid orkar lyssna, som aldrig klagar, som aldrig missunnar eller är avundsjuka - de människorna är inte mänskliga. De blir jag misstänksam mot. De är FÖR BRA.

Fridens.

.....på vare sig mig eller mitt liv just nu!

Jag orkar inte promenera (ont i knäet) eller åka till SATS.

Näsan är täppt och jag små-hostar.

Ångesten kommer och går.

Jag tar fler droppar än vanligt i förhoppningen att bli trött i vettig tid och att det, i sin tur, ska leda till att jag kommer i säng före midnatt, men nää!

Igår kväll lade jag mig före 21. Jag var trött och intalade mig själv att det inte var någon bra idé att börja måla eller så för då skulle jag piggna till igen och aldrig komma i säng och jag VET att jag mår dåligt när jag vänder på dygnet. Det tog tid att somna, minst en timme. Halv ett var jag på toaletten och det var jag halv fyra oxå. Fem i sju ringer telefonen. Naturligtvis hann jag inte svara eftersom det tog tid för mig att fatta vad sjutton det var för återkommande, irriterande ljud vid den okristliga tidpunkten. Nummerpresentatören var till ingen hjälp för numret var obekant. Vilken dj-a idiot ringer vid den tiden på dygnet??? Jag gick och lade mig igen och sov till strax före 9. Uppstyckad sömn är ingen bra sömn. Jag mår dåligt idag.

Det kryper i kroppen av rastlöshet/ångest och allmänt missnöje och det beror nog på utebliven träning. Faktiskt.

Dessutom lider jag av passiv resfeber eftersom Elin funderar, frågar, packar, frågar igen, packar om, plockar i, plockar ur, frågar ännu mer inför Ölands-resan i morgon. Pär ska låna en lastbil från Scania (han har nyligen förnyat lastbilskörkortet, men har egentligen aldrig anledning att köra i arbetet) som han och Elin ska åka med. Själv kör han hem igen på söndag, medan Elin blir kvar i tre veckor hos farmor, farfar och kusiner med föräldrar. Jag får alltså vara ensam hela helgen - JIIHAAA!!! Nästa vecka är Pärs sista innan hans semester börjar och eftersom han arbetar på dagarna, så ser jag det som ett gyllene tillfälle att baxa tillbaka mig själv på rätt spår igen när det gäller både sovtider och träning. Jag ska börja med att promenera redan till helgen.

Fy, vad jag är leds på allt!

Fridens.

Jag lyssnar på första boken om Harry Potter och får samma känsla och önskan som jag fick när jag läste den för första gången: jag vill OXÅ gå på Hogwartz och bli en häxa!!

Det är Krister Henriksson som läser alla sju böckerna. Jag gillar honom som skådespelare och jag tycker mycket om hans röst. Han läser med STOR inlevelse och gör många olika röster. Det märks att inläsningen riktar sig till en yngre åldersgrupp än den jag tillhör, men jag har absolut barnasinnet i behåll! :-D

Fridens.