Under den (korta) period när jag inte orkade skriva, så läste jag. Jag började på och läste ut "Flickan under gatan" av Roslund & Hellström. Mycket bra! Jag ryggade för den boken ett tag av den anledningen att den är för verklig för mig då jag ju har slutat se/läsa/lyssna på nyheter. Jag läste den och jag ångrar det inte även om jag blir stärkt i mitt beslut att hålla Den Verkliga Världen på avstånd. Den handlar, litet kort, om de hemlösa i Stockholm som lever i tunnlarna under staden och om människohandel eller snarare dumpning av oönskade barn. Författarna såg till att ha mycket på fötterna innan de skrev boken, så TYÄRR är det inte fria fantasier. Visste ni att det är (alltför) många barn som helt enkelt blir utslängda hemifrån av sina, ofta, missbrukande och psykiskt sjuka föräldrar? Föräldrarna är livrädda för socialen, så därför sjukanmäler de barnet till skolan, en gång i veckan, vilket kan pågå under 2-3 månaders tid innan någon upptäcker att det är en bluff. Under tiden har dessa barn ingenstans att ta vägen, men de räknas inte som hemlösa eftersom deras vårdnadshavare har fast bostadsadress. De finns inte med i statistiken ergo Sverige har inga hemlösa barn.

Jag fortsatte direkt med mer obehaglig verklighet genom att läsa "Smuts" av

Katarina Wennstam. Trafficking och prostitution. Usch! Den är bra skriven och är lätt att läsa, men efter den boken MÅSTE jag läsa Något Heeeelt Annat!

Fridens.

På väg hem från den blöta promenaden, så dök jag in på Konsum (som jag ofta gör) för att köpa kött, te, lunch-mackor och Cornetto. Jag stannade till vid den lilla blomavdelningen eftersom jag har ett tillfälligt, men starkt sug efter nya krukväxter. Vi var på Coop igår (de hade inget bra kött därav Konsum-besöket) och deras blom-avdelning är visserligen större, men så växterna såg ut..... Man borde inte behöva betala för att ta hem något som snarare behöver första hjälpen eller dödshjälp. Alltså ställde jag mitt hopp till Bästa Konsumbutiken och där fanns det små Benjaminfikusar för 49.90 kr/styck och lagom stora för fönsterbänken. Jag köpte två. Mitt förhållande till krukväxter är allt annat än stabilt eller pålitligt. Ibland har jag så många att det knappt kommer in ljus genom fönstret. Rätt som det är, så tröttnar jag (oftast för att de inte skärper till sig och mår bättre trots min ömma omvårdnad) och då blir det massgrav i sophinken. Vid ett tillfälle hade jag ELVA orkidéer!! Det berodde på att de trivdes så bra och blommade om flera gånger. Fråga mig inte hur jag fick dem till det för det vet jag inte. Tills en dag när jag tröttnade för de var ganska jobbiga att vattna i och med att de HELST ska vattnas genom att sänkas ned i H2O. En i taget. Elva gånger.... Senaste gången jag vattnade våra nu levande växter, så hade jag sagt till de fyra orkidéerna att "Den som inte kan visa att det är en ny blomstängel på g, den åker i soporna!". En vecka senare kunde tre av dem visa att det visst är en stängel på g. Jojo, man måste vara tuff ibland! När det gäller fikusar, så har jag dragit mig för att köpa så'na igen för jag upplever att de är gnälliga. "Oooo, det är för mörkt!", "Oooo, för ljust, för mycket sol!", "Oooo, jag är törstig!" eller "Vad håller du på med? Ska'ru dränka mig??". Vi hade länge två fikusar som var lika stora som små träd och som stod på hjulförsedda plattor, så att det gick lättare att flytta dem. De vande sig förmodligen vid vår behandling och de överlevde t.o.m en flytt. Däremot fick de nog i och med flytten hit för efter det föll bladen som löv om hösten. En av våra gäster uttryckte det hela med "Jag har alltid varit avundsjuk på era fikusar, men inte nu längre.". När de såg ut som avbarrade julgranar i april, så var det mest barmhärtigt att låta dem få gå till den eviga vilan. RIP. Jag törs skriva det här trots de nyinköpta fikusarna för de kan inte läsa.

Fridens.

PS. Jag glömde att köpa te. :-(

Jag promenerade i 55 minuter. Jag blev lite förvånad att det tog så lång tid för den sträckan brukar jag klara av på kortare tid, men det är bara att inse fakta: jag har förlorat den lilla form jag hade.

När jag gick hemifrån, så verkligen HÄNGDE regnet i luften, men det kom bara några droppar. "HA!", tänkte jag "min regnjacka är SÅ bra att den håller regnet kvar i molnen! HA!". När jag hade kommit lite längre än halvvägs, så började det regna mer än några droppar. Jag knäppte ihop regnjackan och drog upp huvan över kepsen. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!" tänkte jag och kände mig väl förberedd. Regnet tilltog i styrka och det smattrade mot huvan. Det ökade på ännu mer - åskskur utan åska - och jag fick höja volymen på MP3:n. Hade jag vetat hur kraftigt regnet skulle bli, så hade jag nog tagit regnbyxorna oxå. Som det var nu hade jag mjukisbyxor som sakta men säkert blev allt blötare. Äsch, jag var ju på väg hem, så det gjorde inget och byxorna behövde ändå tvättas (de snurrar runt i maskinen just nu).

Jag ÄLSKAR det ljuset som är idag med grå-blå tjocka regnmoln som döljer den egentliga ljuskällan och gör att ingenting får någon skugga. Har ni lagt märke till det? Det skuggfria ljuset. Perfekt att fotografera i. Vilken otrolig grönska det är nu! Allt har piggat på sig efter de välbehövliga skurarna.

Beställningen med CD-skivorna kom igår och Pär "sög" in de i vårt nätverk, så att jag kunde flytta över önskade låtar till min rosa musikmaskin. Nu har jag mycket bra musik och det finns dessutom låtar kvar att ta av.

Om en stund ska jag ta min lunch-macka och te och se vad JR hittar på för hyss i dagens avsnitt. Senare har jag en burstädning att se fram emot. :-P Det är egentligen inte så jobbigt och grisarna håller mig sällskap på sitt alldeles speciella vis.

Fridens.

Min besöksstatistik har gjort en störtdykning ned under 100-strecket. Sorgligt. Det finns SÄKERT ett otal naturliga förklaringar till detta, men jag ser det på endast ett sätt: mina läsare sviker mig bara för att jag har haft en lågsäsong och inte orkat skriva lika mycket som vanligt. Det är fruktansvärt sorgligt och jag är djuuuuupt sårad. ;-)