Alla inlägg under maj 2008

Av Ewa - 7 maj 2008 16:19

Vid det här laget hade i alla fall jag vant mig vid det, milt uttryckt, svala sovrummet och började klä mig som man gör när man sover i sovsäck: mindre kläder vilket faktiskt inte gör att man fryser utan värmer. Så fort jag klev ur sängen på morgonen, så byltade jag på mig i vanlig ordning. En av Florens-dagarna köpte jag en paschmina-sjal i 100% kashmir (klart lila färg) som jag, sedan dess, hade lindad runt halsen och som fungerade väldigt bra som värmare.


Den här dagen åkte vi till en by som heter Colle di Vall d'Elsa (Kullen i Elsas dal och Elsa är, i det här fallet, en flod).


Ännu en gång dessa härligt slingriga vägar som tog oss allt högre upp. Vi kom dit tidigt på förmiddagen och affärer och restauranger hade fortfarande inte öppnat. Det var inte mycket folk ute över huvud taget, men det var bara skönt som omväxling till Florens!



Om jag ska vara helt ärlig, så fattade jag aldrig om varför vi åkte dit. :-P

Det fanns ingen speciell sevärdhet. Det är alltid kul att se sig omkring, så det spelar egentligen ingen roll!





Trånga gator utan trottarer och bristen på trafik berodde förmodligen på tidpunkten på dagen.
















Ooooo......spännande! Efter att Pär tagit den här bilden, så fick han kasta sig in bakom lastbilen.


En av Toscanas specialiteter är keramik. I den här byn fanns en liten affär kombinerad med verkstad som sålde bl.a dessa små skyltar. "Attenti alla cavia!" - "Varning för marsvin!". När jag fick syn på den, så började jag tjoa på Pär och nästan hoppa upp och ned av förtjusning: DEN VAR ETT ABSOLUT MÅSTE! Elin höll självklart med. PÄR HÖLL MED och när HAN håller med, så är det bevis nog på det nödvändiga i inköpet! Det var dessutom den sista marsvins-varianten. Det fanns även med kanin, hund, katt och till och med sköldpadda! Vi ska hänga den vid ytterdörren, så att den syns direkt när man kommer in. Då vet alla inbjudna att vi inte är att leka med. Det som är lurigt med skylten är att det inte avslöjas ANTALET marsvin som finns här...... Moahahaha!!!


En annan specialitet är glas och kristall. Svågern och jag gick in i en affär, återigen kombinerad med verkstad. Svågern frågade hur lång tid det tog att göra det kristallfat som stod på en hylla. Han fick svaret att fabriken gör själva formen, men att konstnären själv sedan gör mönster, gravyr och putsar på ungefär 4 timmar. Efter det var svågern fast i konversationen medan jag kunde kika runt utan att köpa något (hur 17 skulle vi få hem något så'nt?!) och sedan gick ut till de andra.

Av samtalet framgick att konstnären använder sig av en speciell grön putsduk som tillverkas i Sverige! Kul!


Kaktusar.

Med MASSOR av taggar.

Ajaj!

Bra skydd mot tjuvar och andra oinbjudna?














Skylten satt på en byggställning som var uppställd tvärs över en av de smala gatorna, från vägg till vägg mellan två hus. Man måste tydligen använda hjälm, sele, handskar och ordentliga arbetsskor.











Vid det här laget hade lunch-restaurangerna precis öppnat och vi var de första gästerna. Olika pastarätter som var ganska stora i portionerna, men som ändå räknades som förrätter. Italienarna äter mycket och många rätter!

Efteråt fick vi veta att svärisarna bjöd på denna lunch eftersom det var Valborgsmässoafton och deras 50-åriga förlovningsdag. 50år! Inget att fnysa åt precis. Svärmor uttryckte det som att de hade hållit ihop i ett halvt sekel. Visserligen låter 50 år oxå mycket, men ett halvt sekel låter betydligt mer! Ju mer vi tänkte på det, desto mer skrattade vi! Jag gillar dem! :-D


Det var bestämt vi skulle åka till Siena igen för att göra ett nytt försök på Palazzo Publico som var stängt den förra gången vi var där. Mot Siena! Ju närmare vi kom målet desto oftare körde vi fel. Ett tag kändes det som att köra i Göteborg med alla enkelriktade gator där man kan SE målet, men man når aldrig fram. Fiaten hittade en plats direkt. Grrrr! Jag orkar inte skriva om alla svängar, svordomar, tutningar från irriterade infödingar och rundkörningar utan gör det hela kort: vi letade parkering i närmare 45 minuter innan ett Otroligt Vänligt Holländskt Par förbarmade sig över oss och gav oss sin lucka eftersom de själv skulle åka. Jag har alltid gillat Holland och holländare och tyckte att vi skulle fixa t-shirts med texten: "I like Dutch!". Det verkar glatt och trevligt, men vid det här laget var Elin och jag så trötta och irriterade och hade för länge sedan föreslagit att vi skulle ge upp, speciellt som vi hade tänkt handla på vägen hem. "Så kan man inte göra." tyckte Pär. Trött, hungrig, ont, mensvärk och jag trodde inte att vi skulle bli borta så länge så jag hade varken mensskydd eller värktabletter med mig. Elin och jag gick sist och muttrade och undrade om det här d*****a muséet var så s****s speciellt. Det var i alla fall öppet. Skit oxå! När jag klev in den första salen och möttes av ÄNNU en målning av madonna med tjock bäbis, så gick den sista luften ur mig. Jag bad Pär att fråga om någon av de andra ville åka tidigare. Vi behövde inte åka allihop eftersom vi hade två bilar. Nixpix, de ville vara kvar till halv 19 (då var klockan nästan 16). Jag vet inte precis vad Pär sa till de övriga, men OM han talade om hur dåligt jag mådde och varför, så tycker jag att deras reaktion var självisk.


När vi kom ut därifrån hade jag så ont att jag grät. Solglasögonen fyllde en dubbel funktion. :-P  Vi hittade ett apotek som sålde mensskydd och sedan hittade vi en toalett. Det kostade 50 cent som jag dunkade in i myntinkastet eftersom det inte fanns någon personal. Jag låste in mig i ett av båsen och tog min lilla tid och grät en skvätt. På väg ut möttes jag av en fet och ofräsch italienare med en cigarett i mungipan som inte vill släppa ut mig för han ansåg att jag hade smitit in. "I have already paid!" sa jag. Han förstod väl inte engelska utan gestikulerade och pekade på myntinkastet och räckte fram en öppen hand för att ta emot ytterligare 50 cent. F-n heller! "I - HAVE- ALREADY- PAID!!!"  skrek jag. Jag skrek faktiskt! Om jag inte hade haft solglasögonen på mig för att dölja mina röda ögon, så hade jag blängt på honom, så att han hade fått mardrömmar ett helt år framåt. Han resignerade och viftade iväg mig. Vad skönt det var! Jag borde tacka honom för att han fanns tillgänglig när jag behövde avreagera mig! Pär och Elin som väntade utanför kunde berätta att italienaren hade gapat och skrikit om "carabineri" (en halv-militär polis) förmodligen för att han trodde att jag smitit in. Hur skulle jag ha kunnat göra det - det var en betalspärr! Det handlade om 50 CENT (5 svenska spänn). Härreguuud! "I am only waiting." hade Pär sagt, men den engelskan nådde väl inte heller fram. Nu hade jag något gemensamt med min svärfar som nästan hamnade i slagsmål på Uffizierna. Livat värre!


Medan vi inväntade det övriga sällskapet, så strosade Elin och jag omkring bland torgstånden och hon köpte två par solglasögon. Sedan åkte vi ÄNTLIGEN tillbaka till Köldhålan!


Pär har tagit alla foton.


Mer i morgon!



Av Ewa - 7 maj 2008 15:51

Det var Dragariel som kommit på att det kan vara pollensäsongen som tröttar. Visst, blir jag trött av allergimedicinen, men själva allergin är oxå tuff för kroppen. Jag sov i soffan i två timmar och är fortfarande trött och mosig. Varken skulderbladet eller handen är så mycket bättre dem heller och idag har jag bara vilat, både bokstavligt och bildligt. Pär och jag byter uppgifter idag: jag diskar och han städar hos gullegrisarna.


Det är så himla mysigt att vara hemma hos marsvinen igen med alla deras ljud!!


Nu har jag hittat ett foto av mig själv, tagen i Italien som definitivt INTE är smickrande på något sätt. Den ska jag klistra in i min points-kalender som "före-bild" samt som avskräckande exempel. Jag fullkomligen AVSKYR att se mig själv på bild och det gjorde jag även innan jag tjockade på mig. Blä!


Min syster Lajla ringde i förrgår. Hon har fått göra om operationen från september förra året. Hennes fot är snedställd till följd av reumatism och i september skulle de operera in en skruv nerifrån hälen och upp i benet. Hon hade diskuterat det här med kirurgen. Kvällen innan talar kirurgen om att de inte har tillgång till den sortens skruvar utan kommer att använda spikar i stället. Operationen genomfördes, men hon har haft enorma problem sedan dess. Precis innan vi åkte till Italien ringde hon och sa att hon hade fått göra om operationen med en annan kirurg. Den här gången användes skruv. Kirurgen kunde även tala om att det inte hade förekommit NÅGON FORM AV LÄKNING efter det första ingreppet utan det hade endast bildats vad de kallar för reumatisk vävnad. Skandal! Redan efter den första operationen tyckte både Siw och jag att hon skulle anmäla den första kirurgen, men jag vet inte om hon kom så långt. Allt det här ledde till att hon blev deprimerad och tappade livslusten och där hon nu ligger har hon fått prata med en terapeut (för första gången i sitt liv) och hon lätt pigg och sade att det började ljusna. Mitt förtroende för vården minskar.


Ciao.

Av Ewa - 6 maj 2008 18:32

Tisdagen började med nästan lika kallt ute som inne. Regnet öste ned och det var inte mer än +12. En dag som gjord för att gå på museum och det var precis det vi hade planerat!


Än en gång styrde vi mot Florens och det, för oss, välbekanta parkerings-garaget. Ni kommer kanske ihåg hur smala gatorna och trottoarerna är? Föreställ er då nio personer i varierande storlek, rustade för regnväder och gåendes i gåsmarsch fyllda av ett hopp om att bilisterna inte skulle stänka ned oss ännu mer.


Vi gick till Uffizierna. Det världsberömda muséet som Giorgio Vasari byggde på uppdrag av familjen Medici. Svärfar hade beställt biljetter via internet för flera månader sedan och det är det enda sättet att vara säker på att få komma in. Den vanliga kön är alltid obegripligt lång och det finns de som står där en hel dag utan några som helst garantier för att få se all konst. Jag antar att det är de riktiga entusiasterna som verkligen brinner för konst, som kan stå ut med den sortens pärs. Sett från ovan är Uffizierna u-format. Det användes från början som kontor (det är det namnet betyder). Den långa väggen som syns till höger består av enbart fönster vilket krävde att man byggde med stålbalkar och det hade inte gjorts förr. Det gör oxå att hallen innanför är ovanligt ljus och luftig för att vara byggt under det senare 1500-talet.


1993 exploderade en bilbomb utanför muséet och sprängde upp en stor del av en vägg samt de skulpturer som stod i salen innanför. Efter det har säkerheten triggats till max och det tog, banne mig, nästan en halv timme att komma in till själva konsten! Först fick vi ta av jackor och bälten och lägga de tillsammans med väskorna på ett rullband för att de skulle kunna röntgas medan vi fick gå igenom en detektor. Inga problem. Sedan visade det sig att handväskor var godkända att ha med sig in, men inte ryggsäckar. Pär hade sin dator med sig i en rygga och sa att han inte ville lämna in den av just den anledningen. Nix, det gick inte. Svärfar hamnade nästan i slagsmål med garderobspersonalen när han stått i flera köer bara för att sedan få veta att han inte kunde lämna kameran i ryggsäcken för den ansvarade de inte för. Pär bar på en dator inlindad i en Konsumkasse och svärfar bar på sin kamera. Kan någon förklara logiken för mig? Väskor - ja. Rygga - nej. De fanns de som hade plural i handväskor samt små "city-ryggsäckar".

Bilden har jag lånat från Uffiziernas hemsida (det var naturligtvis strikt fotoförbud trots att vi måste bära med oss kamerorna) och här syns glas-väggen. Läckert, eller hur? Jag har en benägenhet att bli andäktig på sådana här ställen och börjar viska på samma sätt som jag gör i kyrkor. Är det av respekt, tro?


Det fanns naturligtvis personal diskret utspridda i alla salar. De hade inga problem med att visa om de var uttråkade utan kunde sitta och gäspa stort rakt upp i ansiktet på en och om de hade en dålig dag, så fick de inte dåligt samvete om de var snäsiga (det här gäller för övrigt all service-personal). Vid ett tillfälle stod jag nära en målning och ville visa Elin vilket makalöst detaljarbete det var och lutade mig närmare, när något började pipa och en av vakterna studsade fram mot mig och påpekade/varnade mig för att gå så nära. Jag hade utlöst Larmet. Elin tyckte förmodligen att hennes mamma var otroligt pinsam medan jag bad om ursäkt och ryckte på axlarna.

På tal om detaljer - kolla in hur Michelangelo har lyckats få fram lystern i tygerna! Som jag sa till svågern: "Ett väldigt användbart ord när man är här är 'waow' " och det är det enda jag får ur mig. Tänk att kunna måla så! Tavlan heter "Den heliga familjen" och föreställer Josef som lämnar Jesus-barnet till Maria. Andra konstnärer som finns representerade är Botticelli, Caravaggio, da Vinci, Rubens m.fl Tyvärr var salen med Rubens målningar stängd. En annan målning som jag oxå hade velat se är "Medusa" av Caravaggio, men den var tillfälligt nedtagen, så jag får nöja mig med ett foto. Caravaggio var rå och brutal med mycket blod, många knivar och avhuggna huvuden. Medusas huvud verkar oxå avhugget, men jag gillar den ändå. Ormar som hår!



Vi drev oss själva närmare konkursens brant genom att ta en macka på Uffiziernas fik. Fiket har en väldigt fin terass med vacker utsikt, men när vi var där, så regnade det fortfarande. Vi låtsades inte om att det slutade regna när vi hade ätit färdigt....


Ju mer intresserad jag är av själva muséet, desto mer intresserad är jag av souvernir-butiken och Uffiziernas butik....... Jag höjde händerna mot skyn och tackade den gud jag i vanliga fall inte tror på! Muggar, affischer, pussel, böcker, pennor, magneter, t-shirts, mini-tavlor, kort, block, skrivböcker, smycken, bokmärken mm mm. Jag lyckades behärska mig - återigen med hänsyn tagen till det begränsade bagaget - och riktade in mig på platta saker. Det blev två mini-tavlor med motiv av Botticellis "Venus födelse" och "Våren", en penna och en putsduk till glasögonen med samma motiv som en av mini-tavlorna. Sedan använde jag händerna som skygglappar medan vi gick mot utgången.


Basilica di Santa Croce ligger nära Uffizierna och vi gick in även där. Det var mest Pär som ville in och det var han som strosade runt mest. Elin och speciellt jag var möra och hade ont i fötter och knän efter nästan fyra timmar med mestadels madonnor med tjocka bebisar (religiösa motiv var väldigt populära....). Inne i basilikan finns några av historiens mest kända män begravda och deras gravar är, milt uttryckt, pampiga. Synd, att jag kommer att kremeras för annars skulle jag kunna tänka mig något sådant, blygsam som jag är. ;-)



Michelangelos grav.

En märklig känsla att veta att hans benknotor ligger någon meter ifrån en.














Dante Alighieri som skrev "Den gudomliga komedin" och beskrev helvetets nio kretsar.






























Nicholaus Machiavelli som skrev "Fursten". Gjorde han något annat?


Galileo Galilei som inte är begravd i basilikan utan endast hedras med detta monument. Han ansågs inte värdig en kristen begravning eftersom han hädade då han påstod att jorden är rund.















Efter dessa mäktiga marmorverk var det dax att fylla på med energi. När vi kom ut på torget och såg oss omkring, så fångade min skarpa shopping-blick en affär med en skylt som förkunnade att de sålde Murano-glas. Jag var framme på två röda med Elin hack i häl. Pär stannade utanför och bad en bön om att jag inte skulle vilja köpa något. ;-)  Varken Elin eller jag köpte något - HA! - men vi gick runt och dreglade och höll väskorna tätt intill kroppen för att inte riva ned något och av den anledningen bli TVUNGNA att köpa något.




Bilden har jag lånat från en sida som heter "Konstnärsshopen" där de har smycken av just Murano-glas. Läckert som sjutton! Glaset är inte klart och genomskinligt och ser ut att vara frostat på insidan.


Vi hittade ett litet fik som serverade lätta luncher och vi åt en varm smörgås med tomat och mozzarella-ost. Elin och jag drack varm choklad med vispgrädde. Den måste ha varit gjord av riktig kakao och långt-ifrån-fettfri mjölk för det var den godaste chokladen jag kan minnas att jag någonsin har druckit! Varför var koppen så liten och priset så högt? :-(





På väg tillbaka till bilen bad jag Pär ta det här fotot. Än en gång kontraster med gamla hus, moderna trafik och dessutom bergen som reser sig i bakgrunden. Aj lajk it!



När vi kom tillbaka till Köldhålan låg där en lapp om att värmen skulle sättas på! 18-23 och 9-12. Elementen inne hos svärisarna var redan varma. Fantastiskt och vilken skillnad det blev när det plötsligt blev varmare att gå inomhus än utomhus. Där Pär, Elin och jag bodde var elementen för små i förhållande till rummen och det var ingen sprutt alls i dem, så vi fick inte många grader varmare, trots allt. Vid det laget hade den råa och fuktiga kylan härdat oss, men vi gick in till svärisarna för att värma oss ibland.


Pär har tagit de foton där annat inte anges.


Mer i morgon!


Av Ewa - 6 maj 2008 16:08

Jag är så trött, så trött.....


Pär skjutsade Elin till skolan och det verkar som hon har haft en väldigt effektiv skoldag när hon har hunnit med massor bl.a klarat av ett muntligt prov i spanskan som har hängt över henne i ett par månader. Bra gjort!


Själv har jag lyckats packa ur resväskan som anlände igår vid 15-tiden. Tyvärr, så kunde killen som släpat den upp för trappan med buller och bång, inte informera om var den hade varit och väskan vägrar att berätta något. Det får förbli ett mysterium. Jag har kört några maskiner, vattnat räddat krukväxterna undan sophinken och sovit i soffan en dryg timme. Handen gör riktigt ont idag och jag vet PRECIS varför: musmattan som jag köpte på flygplatsen i Florens har en alldeles för glatt yta för att musen ska få fäste vilket leder till att jag spänner handen på ett felaktigt sätt och voilà - OOOONT. Bort med den och fram med den gamla som jag köpte på Designtorget och som ser ut som en orientalisk matta - en riktig mus-MATTA. Skulderbladet har "hoppat ur led" igen och DÄR har jag ingen förklaring.


Jag har börjat lyssna på "Kicki & Lasse" av Peter Kihlgård med Philip Zandén som uppläsare. Nu är jag på CD 3 och jag vet fortfarande inte om jag tycker att den är bra. Hm.  En vanlig bok som jag ska börja läsa är "Blindheten" av José Saramago. "Vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen?" Jag älskar den sortens vinklingar och funderingar! Det var faktiskt Elin som hittade den.


När jag INTE håller på med VV, så kan jag gå omkring och vara småhungrig utan att hela tiden känna ett behov av att åtgärda det därför att jag VET att jag kan fylla på med NÄSTAN vad jag vill. Nu är jag inne på den andra dagen med VV och jag är småhungrig hela tiden och nu känns det MYCKET jobbigare eftersom jag vet att jag INTE kan fylla på med vad jag vill utan att det måste finnas points till det. Jag skriver inte det här för att få råd och tips eller pekpinnar om hur jag kan slippa hungern för jag vet hur jag ska göra. Jag skriver det här därför att det var JUST DET HÄR som gjorde att jag slutade med VV förra gången, men den här gången är min önskan att gå ned i vikt starkare eftersom jag har bevisat för mig själv att jag KAN och jag tänker inte ge upp!


Ciao!


Av Ewa - 5 maj 2008 19:37

Jag blev så tagen av utsikten från Piazza Michelangelo att jag köpte en akvarell så att jag kan återuppleva den så ofta jag vill utan att behöva en dator för att komma åt fotona. Pär fotograferade den, så att jag kunde ta med den i bloggen.

Av Ewa - 5 maj 2008 18:40

Efter ännu en kall natt vaknade jag med värk i framför allt knäna. Jag tog en Tradil samtidigt med mina övriga morgon-medikamenter, men den hade ingen större effekt. Jag tog ännu en mitt på dagen. Då var det varmt och jag hade varit igång i några timmar vilket tydligen hjälpte till för värken försvann. Tradil fungerar ej mot värk orsakad av fukt och kyla. Hm.


Det blev en hel dag i Florens. Pär, Elin och jag gick för oss själva vilket var VÄLDIGT SKÖNT. Vårt gäng är himla trevligt, men ett resesällskap med nio olika viljor leder oundvikligen till skilda åsikter och diverse nötningar.....

Det var en häftig känsla att känna igen sig i en stad som ligger så långt hemifrån och som är så känd som Florens ändå är! Broarna låg kvar över den lika smutsiga floden Arno. Den här gången behövde vi inte slå oss fram genom folkmassorna. Det är den överbyggda bron Ponte Vecchio som syns längre bort. Av någon anledning är det väldigt många juvelerarbutiker just där. Priserna i skyltningarna hindrade oss från att gå in, men det var ändå tydligt att butikerna var yttepytte och det glittrade och glimmade så mycket från allt guld och alla diamanter att vi fick intrycket av att butikens hela sortiment var framlagt i fönstret. De fanns väl inga utrymmen kvar i själva lokalen. ;-)


Jag skulle vilja ha en vespa! De är väldigt vanliga som färdmedel i den trånga trafiken. Om jag bodde inne i Stockholm, så skulle jag ha en (de är inte tillåtna på motorvägarna). Urläckra!


Vårt huvudsakliga mål denna dag var Piazza Michelangelo som är en utsiktspunkt. Man kan köra bil hela vägen upp, men vi valde att knata på längs den serpentinlika promenadvägen.

Benträning! Vattenpaus på varje platå för att kolla hur högt upp vi hade kommit. Mjölksyran i låren och flåset till trots, så var det mödan värt för utsikten var MAKALÖS! Hela centrala Florens bredde ut sig nedanför oss med månghundraåriga hus, kyrktorn och kupoler och med Arno som makligt flöt framåt. Jag var mållös! Jag vet inte vilken utsikt som skulle kunna matcha den.....

Till vänster syns åter Ponte Vecchio. Tornet är en kampanil (ett klocktorn) som hör ihop med Palazzo Vecchio.

Den enorma kupolen sitter på Duoma Santa Maria del Fiore. Insidan har fantastiska målningar och det är lätt att bli stående och stirra med risk för både nackspärr och yrsel. Den bruna byggnaden nere till höger är stadsbiblioteket med bl.a skrifter som är ÄLDRE än gatan.

Kontraster: modern byggkran bredvid flera hundra år gammal kampanil och i förgrunden den väldigt vardagliga tvätten på tork.


Vi tog oss ned från piazzan och åt pizza på en uteservering. Sedan fortsatte vi nedåt, nedåt, nedåt. Jag tycker om de klara färgerna på husfasaderna med fönsterluckorna i mörkt grönt eller brunt. Det finns till och med knall-rosa hus! Mer färg åt folket! Lägg märke till hur bilarna är parkerade. Det är så RÖRIGT!


Vi fortsatte och precis när jag trodde att vi var färdiga med knatandet och kunde börja den planerade shoppingen, så tyckte Pär att vi kunde vika av upp mot Fort Belvedere. "Det är bara upp för backen där och sedan ned på andra sidan."





Lägg märke till den ljusare strimman längs med muren. DET var den backen som Pär tyckte att vi skulle knata uppför. Den började nedanför det ljust gula huset och fortsatte BRANT heeeeela vägen upp till toppen. Backen Från Helvetet. Jag överdriver inte! Jag brukar inte behöva pausa och pusta i NORMALA backar, men här blev det nog både 4 och 5 flås-stopp med påfyllning av vätska. Jag som tyckte att det var backigt hemmavid. Fnys!


På toppen var det plan mark ett par hundra meter. Runt en krök och sedan var det lika brant nedför, men här var det hus på bägge sidorna och lite mer att titta på när jag inte behövde koncentrera mig på att andas. Gallileo Galliei lär ha bott i rummen bakom en av portarna.


Nu styrde vi stegen mot affärerna! Elin hade bestämt sig för att köpa en riktig italiensk väska av skinn. På Ponte Vecchio var allt pinsamt dyrt. På torget fanns det sådana mängder att det snurrade framför ögonen. Så många läckra väskor - så lite pengar och så lite bagageutrymme. Snyft! Elin ville köpa väskan i en "riktig" affär och inte av en försäljare som förväntar sig att man prutar. Till slut hittade vi en butik med väskor från golv till tak och i alla möjliga färger, storlekar och modeller. Jag förklarade för affärsinnehavaren (på engelska) vad Elin var ute efter och han var väldigt hjälpsam. Han blev inte otålig och han blev inte sur när det lutade åt att inte bli något inköp. Sedan fick Elin syn på en ljust brun väska nere på golvet och hon var kääääär. Medan hon fattade det slutliga beslutet - köpa eller inte - så frågade mannen om vi var från Finland. "Vi är från Sverige" svarade jag "men det låter nog ganska lika." Det visade sig att han hade haft en flickvän i Malmö. "But you don't sound like that at all!" Jag förklarade att det är en helt annan dialekt än den runt Stockholm.


Efter det var vi möra började gå tillbaka till parkeringsgaraget. Vi passerade porten till "Leather institute of Florence". I samma stund kom en hund av okänd blandras travande (bokstavligt) i hög fart och svängde in i nämnda port utan att tveka eller sänka farten. Det verkade som om den visste vart den skulle och att den dessutom var försenad!


Elin gullade med sin nya väska hela kvällen och den fick sova i kassen från affären hängandes på garderoben i vårt sovrum.


Mer i morgon!


Pär har tagit alla foton.

Av Ewa - 5 maj 2008 12:02

Den planerade styrketräningen fick bytas mot 55 minuter stavgång som dessutom var lika behaglig och givande som ett tandläkarbesök. Trött och okoncentrerad och med en blåsa på ena tummen efter handtaget på staven. Blä! Jag har två par stavar; det äldre paret är av teleskopmodell med sköna vadderade handtag, men det har en benägenhet att säcka ihop. Det nyaste paret är inte ihopfällbart, väldigt lätt och har ergonomiska handtag av plast. Handtagen är värdelösa den tid på året när jag inte behöver handskar. Plast blir äckligt svettigt efter en stund. Det är remmen runt handen vars fäste vid handtaget som är orsaken till blåsan på tummen. Jag tänker köpa nya stavar så snart som möjligt!


Pär ringde och meddelade att vår resväska är på väg hem igen! Senast klockan 16 ska vi ha den här. Den har säkert MASSOR att berätta om var den har varit. ;-)  Det innebär att tvättmaskinen får börja göra rätt för sig igen. Igår tvättade jag det som låg i korgen och de kläder som vi hade rest i.


Det är mycket grönare än innan vi åkte till Italien och alla dessa fruktträd med sina blommor - det är härligt! I Italien blommade syrenerna, så de är väl ungefär en månad före oss. Alla dessa gröna nyanser.... Det är vilsamt för allergi-kliiga ögon.


"Den tionde kretsen" av Jodi Picoult som jag började med strax innan resan har jag nästan läst färdigt. Det blev inte alls så många tillfällen att bara sitta och läsa medan vi var i Italien som jag hade trott och jag hade med mig för många böcker. Jag fick heller inte den riktiga ron att sitta och rita; jag hade planerat att träna på att rita av utsikter och träd.


Det första dygnet utomlands brukar, för mig, innebära en omställning som gör att jag är trött och det känns alltid som att kroppen PRECIS har ställt om sig när det är dax att åka hem igen. Idag är jag ap-trött och det mesta känns tungt. Min kropp har precis påbörjat en annan sorts omställning i och med att jag börjar med VV idag, men samtidigt gnager en tanke i bakhuvudet om att det inte kommer att fungera lika bra som förra gången och då menar jag den allra första viktnedgången som känns sporrande. Det är en negativ dag idag, helt enkelt. Håhåjaja.


Ciao.

Av Ewa - 5 maj 2008 08:04

Elin vägrar gå till skolan. Igen.

Nu tycker både Pär och jag att det får räcka. Vi tycker att vi har hjälpt till så mycket vi kan och det kommer vi, självklart, att fortsätta med. Skolan har varit tillmötesgående hittills (pga Elins prao och sedan resan, så har hon inte haft tillfälle att utnyttja möjligheten till att få sitta för sig själv när det blir stökigt). Nu är det dax för henne själv att göra en motprestation eller en Herkules-ansträngning om det är så det känns för henne. Hon säger hela tiden att hon är så orolig för att få IG i spanska, men gör ingenting för att undvika det. Böckerna var, som sagt, med till Italien, men hon pluggade ingenting och nu är samma böcker ute och reser okontrollerat. Tur i oturen, så ringde den nya kuratorn innan vi åkte till Italien och erbjöd Elin en tid idag faktiskt och vi kommer att utnyttja den tiden. HELA familjen. Åtgärderna som vi kommer att vidta är följande: vi sjukanmäler henne inte vilket gör att dagens frånvaro räknas som ogiltig. Pär kommer att stänga av internet för henne. Hon kommer inte att få träffa Mattias eftersom det tydligen alltid leder till för lite sömn som leder till dålig ork som leder till dagens soppa. Om hon får fler dagar med ogiltig frånvaro innan sommarlovet (det är, trots allt, bara fem veckor kvar), så ryker månadspengen.


Ingenting av ovanstående känns bra på något sätt, men Pär och jag kommer inte på något annat.


På återläsande.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards