Det här flög ur min mun när Pär berättade hur han hade fått försvara sig när han, trots allt, inte är med på "Scania-milen" (springtävling):

Min tävlingsinstinkt dog vid födseln.

Varför är hjärnan inte alltid så här alert??

I natt sov jag gott, men var trött i morse.

I kväll har vår förening sin årliga föreningsstämma. Vi brukar låna aulan i gymnasiet och av den anledningen hade jag i uppdrag att hämta nödvändig nyckel. Det visade sig vara onödigt för Pär, som är med i styrelsen, har nödvändigt passerkort och aulan kommer att vara olåst. Jag fortsatte till bankomaten för att hämta ut Elins fönsterputsarlön för igår och så köpte jag tuggummi på Konsum. En sammanlagd promenad på ca 30 minuter. Det var skönt att komma ut och det blev en lagom mjukstart nu när jag ska få igång träningen i allmänhet.

Onsdag innebär att jag städar buren. Jag gjorde likadant som jag gjorde förra veckan dvs att grisarna fick hoppa i säng, så att jag kunde ta undan de stinkiga handdukarna. Den här gången satt FEM av sex marsvin tillgängliga på nedervåningen, så det var bara att langa upp två av dem. Tösen låg i tältet och henne lyfte jag upp med tält och allt.

Nu har jag bara en CD kvar att lyssna på av "Edward Finnigans upprättelse" och den är VÄLDIGT bra! Den handlar i stort om de av USA:s stater som praktiserar dödsstraff. Jag fick bland annat reda på att Sverige hade kvar möjligheten till dödsstraff så länge som till 1974 då grundlagsstiftningen ändrades! DET hade jag ingen aning om! Den bok som jag läser manuellt, "Odd Thomas" tycker jag mycket om! Den är spännande, rolig och skriven på ett sätt som gör att den går rakt in i mitt speciella Bokhjärta där de böcker finns som jag GÄRNA läser mer än en gång. Det är inte många sidor kvar nu, men jag sörjer inte för det finns en andra bok om Odd Thomas och den har jag redan och den kommer jag att läsa direkt efteråt.

Idag kom den skriftliga bekräftelsen från FK om att jag har hel sjukersättning till och med april 2010 och jag fick även ett intyg för förmånstagare som täcker HELA perioden. Min hatiska inställning till FK har dämpats och det erkänner jag gärna.

Jag har kommit på vilket lockbete jag ska ha för att komma iväg till SATS på fredag (Annie föreslog en bok och det är aldrig fel, men i nuläget har jag många olästa böcker): jag tänker köpa mig riktigt bra akvarellfärger + penslar och på den vägen utveckla tecknandet och till helgen ska jag måla!

Fridens!

Nej, ni ser inte dubbelt! Det är tvillingarna som kommer en dag för tidigt, men jag är trött på oxen nu.

Säsongens första åska! Det var den värmestjälande sorten för temperaturen sjönk med hela 4 grader. Tack, Sus för att du skickade hit den! Sommarens enda riktiga fördel är just åskväder.

Idag var det dax för årets "Operation dagsverke" och Elin tjänade ihop 150 kr genom att putsa alla fönster. Hon tog itu med arbetet med glatt humör och med hjälp av sin mp3. Hon sjöng med i den musik som endast hon kunde höra och det var hemskt falskt emellanåt, men rutorna höll... ;-) Nu är fönsterna så rena att de inte syns, så att säga.

Jag har oxå klarat av en del idag; min egen lista. Renskriva handlingslistan (det blir Pär och Elin som veckohandlar på Coop idag), duscha och stryka skjortorna som Pär bytte bort mot söndagens stora disk. Den ENDA anledningen till att han inte stryker sina skjortor själv är att han tycker det är tråååååkigt och det tycker inte jag är något särskilt hållbart argument(vuxna människa borde väl veta att man ibland måste göra så'nt man tycker är tråkigt!) ,så de gånger jag stryker skjortor, så har han fått förhandla sig till något ordentligt i utbyte. Det är hårda villkor hemma hos oss! ;-)

Nattens sömn var inte heller mycket att jubla över och jag vet varför. Min kropp har äntligen (och för tillfället) fått sömnbehovet tillfredsställt med råge. Idag har jag FAKTISKT inte lurat på soffan och jag känner mig ändå hyfsat pigg, så nu kanske det vänder. :-)

Fridens.

Nyduschad, insmord med väldoftande Moringa-lotion och iklädd nya marinblå mjukisbyxor och en ny röööööd munkjacka.

Oh, jäh...

Jag vill inte ha det så här längre! Från och med i morgon ska jag ha en "att-göra-lista" med minst tre aktiviteter/sysslor varje dag som jag brukar ha när jag är deprimerad (mitt beteende och tankemönster börjar likna det). Idag gick jag upp klockan 7 med Elin och medan hon åt frukost och gjorde sig i ordning, så gjorde jag matsedel för två veckor framåt (det var så pass länge sedan jag gjorde det att det inte var några problem + att vi har tre nya VV-böcker med recept). Halv 9 lade jag mig i soffan och läste ett tag och sedan sov jag i tre timmar. Visserligen sov jag inget vidare i natt, men jag tycker inte att det är fog för en tre-timmarslur! Det är bra att jag ska kolla alla värden nästa vecka.

Nu är det JAG som behöver hjälp med motivationen! På fredag SKA jag till SATS, men frågan är hur jag ska ta mig över den tröskeln? Det är så pass länge sedan nu att jag inte kan återkoppla till känslan av välbehag som kommer efter varje tränings-pass, så jag måste komma på något annat. Det ska vara någonting som gör att jag verkligen ångrar mig uti fall att jag inte kommer iväg. Pär - hjälp till här! Tyvärr, så räcker det inte med en extra puss och kram...... "Du är vuxen och ska inte behöva belöningar och morötter för att klara av något som du vet får dig att må bra. Se till att komma iväg bara!"

Ni som läser min blog vet hur jag tillbringade förra veckan: ingen träning och VV över bord. Förklara då hur det kommer sig att jag har blivit av med det hekto jag gick upp PLUS två till?? Som det känns just idag, så har jag ingen som helst lust att börja med VV igen (ge upp efter bara en vecka - ynkligt!!) och det är möjligt att jag skjuter upp det ännu mer. Av det jag har läst om viktminskning och egna erfarenheter, så blir mina misstankar allt starkare om att jag faktiskt äter FÖR LITE. Inte FEL utan för lite. Jag behöver helt enkelt äta ordentlig lagad mat även till lunch fast jag inte upplever det som att jag behöver det. Den krassa anledningen till att jag inte gör det fast jag vet att det är det som är nyckeln till det hela, är att min vilja att gå ned i vikt inte är tillräckligt stark. Jag vill det inte tillräckligt mycket för att lägga om mina vanor och börja äta lagad lunch. Det är så det är: MIN VILJA/MOTIVATION ÄR INTE TILLRÄCKLIGT STARK. Utseendemässigt avskyr jag mig själv pga övervikten. Hälsomässigt är det, i första hand, lederna som tar stryk. Varken Elin eller Pär (tror jag) skäms för att visa sig med mig. I det stora hela, så mår jag faktiskt bra och då avser jag de perioder när jag inte lider av psykisk trötthet (som nu) eller depressioner och jag har ork till det mesta. VARFÖR vill jag gå ned i vikt? I huvudsak vill jag gå ned i vikt för sakens egen skull och det är kanske därför som motivationen tryter. Tankarna bara maler och maler och maler och maler....

Kuratorn som vi träffade för två veckor sedan ringde idag, som avtalat och jag kunde rapportera att allt har gått väldigt bra och det har det ju gjort! När vi pratade om belönings-systemet, så antydde hon att det kanske kunde vara mindre pryl-inriktat och mer av favoritmat och egen-tid med mamma eller pappa. Efteråt kom jag på att vi tillbringar väldigt mycket tid med Elin i och med att jag är hemma när hon kommer från skolan och att vi alltid äter middag tillsammans och att hon inte önskar sig det hon redan har. :-D  Ständigt denna efterklokhet.....

Både Pär och jag tycker att det ser ut som att Tösabiten har slutat att tappa päls. De rosa fläckarna, där pälsen hade lossnat, har är inte lika tydliga längre. OM det är så att vi inte inbillar oss, så kan jag tolka det hela på endast ett sätt: hon VAR stressad, men har kommit till ro igen.

Fridens.

VV kan flyga och fara för nu ikväll är jag tok-sugen på OLW:s tunna och lättsaltade chips! I en timmes tid försökte jag att distrahera mig själv genom att föreslå hälsosammare alternativ som en macka med rökt skinka som oxå är salt, jag försökte intala mig själv att det inte gör att omstarten med VV blir lättare eller att mina knän egentligen inte har lust med vare sig backar eller trappor bara för ett Begär. Inget nådde igenom barriären av sug! Ett kort ögonblick var Pär på väg att bli min springpojke, men när jag sa att det var enbart onyttigheter som jag ville ha, så drog han sig ur. Konsum stänger klockan 21 och strax före 20 gav jag efter och gick ned själv. "Kan du köpa några öl åt mig?" kom det från Pär på övervåningen. "Icke!" svarade jag medan jag muttrade att "...det är så dj-a typiskt!". Det var KALLT ute och ilskan rann av mig. Det var ungefär när jag hunnit halvvägs till affären som Mitt Självgoda Jag gjorde mig sällskap. Jag själv mumlade att jag, naturligtvis, ska låta bli att köpa hans önskade öl för varför ska JAG stå ut med att langa upp endast onyttiga varor på bandet i kassan när han själv inte pallar det? Mitt Självgoda Jag kontrade med att jag kan sätta mig över hans futtiga inställning genom att köpa ölen och därmed visa att jag är mognare. Hmmmm - en lockande tanke! När jag var på väg hem igen, med öl, chips och Werthers chokladfyllda kolor, så gjorde Mitt Självgoda Jag ett försök att förstärka min mognad genom att viska att det nog är bäst att jag påtalar denna mogna handling för Pär för annars är risken stor att gesten går honom förbi och att jag går miste om ett tungt vägande argument i en eventuell framtida ordstrid. Därför förklarade jag för honom varför jag, mot bättre vetande, hade köpt ölen och att han inte kan säga något om mina onyttiga, friterade potatisskivor. "Det har du väl rätt i..." blev hans svar. Jag - mogen. Fnys!

Fridens.

När man använder grundformen av ett verb sätter man ordet 'att' framför t.ex: att skriva, att läsa, att kommentera osv.

När samma verb används som en uppmaning/order används, även här grundformen t.ex: börja skriva!,  sluta läsa!, lägg av att kommentera! osv.

I norrbotten, där jag kommer ifrån, är det dialektalt att säga "Börja skriv!" och egentligen är väl inte dialekter språkligt felaktiga?