Varför är måndagar så sällan bra dagar?

Även sedan jag blev sjukskriven har måndagar känts tunga. De senaste fem månaderna när Elin har haft det tufft i skolan, så har även jag känt av det. Hon kom iväg till skolan utan problem. Jag gick upp innan hon gick och såg att hon var dämpad. Jag kände mig lätt stressad eftersom jag skulle iväg till SATS, men hade inte samvete att låta henne sköta sig själv utan fick för mig att jag skulle pigga upp henne. Jag TROR att jag lyckades, men det blev i stället att jag inte ens orkade försöka ta mig iväg för att träna. Suck! Jag känner mig patetisk. Som pricken över i visade den dumma vågen att jag har gått UPP i vikt! Visserligen bara ett yttepytte hekto, men ändå - det går åt FEL HÅLL! Jag hade inte hoppats på samma rejäla nedgång som vid det förra försökets första vecka, men det går åt FEL HÅLL!!! Jag är 150% ärlig när jag säger att jag inte har fuskat med ätandet på något vis. Jag tränade egentligen ingenting förra veckan (en stavgång och städning), men det borde inte resultera i uppgång! BESVIKEN!!

Håll i hatten alla bloggare för nu tänker jag skriva något positivt om FK!

Min fd handläggare ringde för att meddela att hon kommer att rekommendera HEL ERSÄTTNING till och med APRIL 2010! Hel ersättning två år framåt! Hon sa oxå att om det inte har blivit någon positiv förändring tills dess, så blir ersättningen permanent. ENORM LÄTTNAD!!! Enligt henne har min nuvarande handläggare för mycket att göra, så hon hade fått ta över mitt ärende. Hon ville även upplysa mig om att jag bör kontakta a-kassan. Eftersom jag har varit sjukskriven så länge, så kan a-kassan egentligen inte hjälpa mig. Det finns en möjlighet att jag har betalat in för mycket = pengar tillbaka! Jag har mailat a-kassan. Ålrajt! När jag hade lagt på luren, så kom jag på att jag skulle ha bett om ett nytt intyg för förmånstagare, så jag mailade henne fort som 17.

Fridens.