Jag tänker inte träna eller anstränga mig fysiskt innan vi åker på lördag. Jag tänker vila ihjäl förkylningen. En kraftig ansträngning kan få förkylningen att bryta ut, men det finns inga garantier att den blir kortlivad och att flyga med däbbt däsa och örod har jag inte lust med helt enkelt. Jag sov drygt åtta timmar i natt och nästan en timme i soffan dvs jag vilar ihäl förkylningen. Det är en mycket behaglig metod som jag varmt rekommenderar. ;-)

Skjortstrykning (eftersom Pär diskade åt mig igår när jag hade ont), potatisskalning (eftersom Pär blir så irriterad i ögonen av det på samma sätt som av lök), lackning av tånaglar, beställning av fikabröd till Elin som hon ska ha med sig på den sista prao-dagen, tvättning inför resan. Med ett annat ord: pyssel.

Om åtta dagar tar min sjukersättning slut och jag har inte hört ett pip från FK. Idag mailade jag handläggaren om att det skulle vara bra för mig att få besked innan jag reser, så att jag slipper ovissheten när jag sedan kommer hem igen. Dj-a FK! Hatar, avskyr, föraktar.

Ciao.

Surikatpulver (surikatbarn alltså).

Hostar.

Huvudvärk.

Blåsor i munnen.

Ont i knäet.

Tröttare än trött.

Förkyld.

Hemma med Heffaklumpen och en kanna te.

Ciao....

Det blev ganska trevligt igår, men bara ganska för jag var egentligen inte på humör för att ha gäster. Pär fick en matberedare av sina föräldrar och det har han länge önskat sig. Eftersom han var otålig att prova den, så använde han den till äggröran i morse; det tog 2 sekunder och blev VÄLDIGT bra blandat. Han sparade in minst 20 sekunder jämfört med manuell visp och har kunnat utnyttja den intjänade tiden till massor av skoj! ;-)  Till middag använde han den att göra fiskfärsbiffar som var smarriga. 

Ett tips vad gäller underhållning av gäster: tag inte med dem på äventyrsbad innan själva tillställningen. Efter x antal turer i rutschbanor och konstiga idéer om att simma 900 meter eller mer i träningssyfte, så blir de VÄLDIGT trötta och i ett obevakat ögonblick kan de somna sittandes i soffan. Ouppfostrat! Tipset är baserat på egna erfarenheter.  

Reglerna för hur mycket packning man får ha med sig verkar ha ändrat sig sedan förra gången vi åkte till Italien. När det gäller handbagaget är det väl inga konstigheter – ett handbagage per person. Vi kommer att vara 6 vuxna och 3 barn och vi får ha endast fyra väskor för hela sällskapet! De väskor som vi köpte inför den förra resan håller inte längre måtten, så idag åkte vi till ett annat Coop än vårt vanliga (oooo – spännande!) i jakt på en stooooor resväska. Förutom samma sorts kabinväskor som den vi köpte i torsdags, så hade en och endast EN resväska. Den var stoooor, den var lätt i sig själv och den var billig, så den tog vi. Det som sedan inte får plats i den (det måste ju lämnas utrymme för souvernirer) eller i handbagaget får helt enkelt bli kvar hemma. Jag ska INTE packa enligt principen den-här-skulle-kanske-eventuellt-möjligen-kunna-vara-bra-att-ta-med.  

Precis när vi kommit in i Coop, så såg Pär att han missat ett samtal från sin syster och ringde genast upp henne. Elin och jag tog kundvagnen och började strosa runt. Vi hade ingen handlingslista med oss eftersom antalet varor kunde räknas på ena handens fingrar. Visserligen kan det bli utanför-listan-köp även MED lista, men när vi inte har någon lista alls…… Pär pratade i mobilen och jag har alltid varit och kommer att så förbli, sjukt svag för mjukisdjur och till höger om mig såg jag klara färger i ögonvrån. Det kunde lika gärna ha varit magneter i hyllorna eller i själva mjukisdjuren för jag drogs dit helt utan vilja till att stå emot. En Heffaklump! En ljuslila Heffaklump med snälla ögon och lila garnstumpar som hår. Mjuk, len och hur go som helst. Pär såg att jag höll i den – han fick nämligen hälsa på den – men fortsatte samtalet och när han vände ryggen till, så hoppade Heffaklumpen ned i kundvagnen. När Pär upptäckte den lilafärgade fripassageraren, så var det redan försent; jag hade ”scannat” den och jag SVÄR dyrt och heligt på att raderings-funktionen inte fungerade på vår scanner. Heffaklumpen fick sedan stå upp i barnsitsen och se sig omkring medan vi handlade färdigt med fartvinden i de sladdriga öronen. Elin hade någon kommentar om att hon nog var den mest vuxna av oss tre….. Jag tycker att jag är alldeles lagom vuxen. Det kan inte vara kul att vara riktigt vuxen.

Resten av dagen har jag tvättat lakan. Pär och Elin hjälptes åt med kloklippningen. Eftersom avresan närmar sig fortare än vi riktigt hinner med, så har jag även börjat tvätta de-här-kläderna-åker-jag-inte-hemifrån-utan som ofta inte bör tumlas.

Är det söndag idag?

Jajamänsan, det är det!

Det innebär att jag ska till SATS i morgon.

Ciao!

Oxen gör entré.

Pär har bjudit in Det Vanliga Gänget på middag och tårta eftersom han fyller år på tisdag. Nu väntar vi på att den första vågen ska komma: svärisarna som kommer tidigare för att ta en promenad innan maten. Om en dryg timme kommer Elin hem med resten av gästerna efter att har legat i blöt i Sydpoolen.  Maten har Pär fixat. Allt är dukat. Det är bara en sallad kvar att göra och det är mitt ansvar. Hacka, hacka, hacka. Skära, skära, skära. Strimla, strimla, strimla.

På återläsande.

www.swedishhoyasociety.com

Jag, Elin och grisarna köpte en Hoya (Buotii?) till Pär.

Idag har det inte hänt mycket. Jag känner mig trött och allmänt leds på det mesta. Jag gick och hämtade en av Pärs presenter och det blåste svinkallt. +10 grader och toksoligt, men kalla vindar - lurigt.

Ciao.

Elin har varit hemma idag pga trötthet. Förkylning i kroppen och en ovan dagismiljö kan nog knäcka vem som helst. Jag sov ett par timmar i soffan.

Pär och jag veckohandlade på Coop bl.a en kabinväska som är röd och fin och som jag ska få den stora äran att släpa på.

Nu har jag fått intygen för alla medikamenter som ska ut och resa med mig.

Idag är det den första dagen på över en vecka som jag inte har haft det minsta ont i knäet (peppar, peppar...), så i morgon drar jag till SATS!

Ciao!

Surikater älskar att sitta i solen.