Från vänster: Lotta, Maggan, Nåna, Tösen, Mysan och Lillan - vårat gäng. 

Nu har de åkt.

Mitt absoluta favoritsällskap har åkt till pensionatet och vi träffas inte förrän nästa lördag igen. Återseendet kommer att bli så kärt, så kärt!

Pär har en transportbur bältad i passagerarsätet medan Elin sitter i baksätet med den andra. Jag försäkrade grisarna om att det ABSOLUT INTE handlade om att åka till veterinären den här gången, men jag vet inte om de trodde mig. Tösabiten vände rumpan åt mig hela tiden. :-(

På vägen hem ska Pär köpa pizza för idag finns det varken tid eller lust för matlagning. Jag ska städa de sorgligt tomma burarna extra noga, så det är superduper-fräscht när alla fyrbeningar kommer tillbaka nästa vecka.

Det verkar som att alla har lyckats komma underfund med vad som skall med till Italien, så nu gäller det att det mesta får plats i väskan för annars får det stanna hemma.

Vid den här tiden i morgon borde vi vara på väg till hotellet efter en dag i Florens och efter att ha handlat middags- och frukostmat. Om jag inte får möjlighet att blogga där, så blir det desto mer när jag kommer hem och jag lovar att det blir bilder oxå!

CIAO ALLA BLOGG-VÄNNER!!

Jag mailade min handläggare på FK igen och bad om ett förnyat intyg för förmånstagare. Jag formulerade det så att OM det blir glapp i utbetalningarna, så kan väl åtminstone få möjlighet till rabatterat pris hos SL för det är där jag utnyttjar intyget mest. Han svarade att det (naturligtvis) inte är möjligt om det saknas beslut om sjukersättning.

Om jag hårdrar detta - och varför skulle jag INTE göra det när de är så oflexibla och omänskliga - så kommer jag inte att kunna åka och träna eftersom jag inte har råd med fullt pris på SL:s remsor. När jag inte får träna, så mår jag sämre både psykiskt och fysiskt.

När jag kommer hem från Italien, så ska jag skriva ett lagom giftigt och ilsket brev till Det Högsta Puckot hos För-kränknings-kassan.

Vi vet inte om hotellet har internet-uppkoppling.

Elin, som inte bloggar i samma utsträckning som jag, oroar sig för abstinens.

Redan nu kan jag känna klådan i fingrarna.

Skrivklådan som inte kommer att få något utlopp.

Lustigt nog fick Elin och jag samma idé ungefär samtidigt: vi skaffar oss varsin liten skrivbok där vi skriver varje dag medan vi är i Italien för att inte glömma och när vi kommer hem, då blir det blogga av!

Nu ska jag smeta på ansiktsmasken med vete(korn) och honung och sedan ska jag ta en långdusch med hårinpackning.

På återläsande.