I november 2007 fick jag blanketterna för att ansöka om förlängning av sjukersättningen; drygt 5 månader innan ersättningen skulle ta slut.

Det stod att FK ville ha min ansökan samt eventuella läkarutlåtanden senast den 13 februari 2008.

Jag fick läkarutlåtandet och fyllde i blanketterna och skickade in allt så att FK fick det den 5 februari.

I mitten av mars mottog jag FK:s bekräftelse på att de mottagit handlingarna och den var daterad 11 mars. I brevet står följande:

"Normalt sett tar det ca 3-4 månader att handlägga ett sjukersättningsärende. Då din ersättning går ut i maj hanteras ärendet så skyndsamt som möjligt."

Jag fick ett intetsägande svar på det mail jag skickade till handläggaren. I ett nytt mail frågade jag hur jag ska göra om det blir ett glapp i ersättningen. Det här är svaret:

"Hej, jag förstår din oro och att du vill ha ett snabbt besked. Jag fick din ansökan och läkarutlåtande den 5 februari.Som framgår nedan så är handläggningstiden normalt 3-4 månader. Jag hoppas att du kan få din ersättning utbetald under maj månad. Om det, mot förmodan, skulle bli ett glapp i utbetalningarna är jag tvungen att hänvisa dig till din a-kassa (om du är medlem) eller kommun (försörjningsstöd) för ersättning."

EFTERSOM FK ÄR MEDVETNA OM ATT HANDLÄGGNINGSTIDEN NORMALT ÄR 3-4 MÅNADER, VARFÖR SÄTTER DE ETT SLUTDATUM FÖR INSKICKADE HANDLINGAR SOM LIGGER SÅ NÄRA ERSÄTTNINGENS SLUT SOM 2,5 MÅNADER.

Jag satt i soffan och läste igår kväll och jag hade gett mig 17 på att läsa ut "Luftslottet". Vid 23-tiden nådde jag mitt mål och då gick ögonen i kors av trötthet, så jag kröp i säng. En timme senare hade jag fortfarande inte somnat pga en irriterande rethosta. Jag satte mig i soffan igen (för att inte störa Pär i hans timmersågande....) och började läsa en ny bok i hopp om att ögonen skulle börja gå i kors igen. Dessutom tog jag en dos av Cocillana-Etyfin mot killet i halsen. När jag inte längre kunde fokusera blicken på texten, så lade jag mig i sängen. Förmodligen somnade jag in för nästa gång jag tittade på klockan var den 01.40 och hostan var igång igen och jag mådde illa. "Det är ingen idé" tänkte jag och flyttade ut till soffan för andra gången den natten. Pär hade paus i timmersågandet och slumrade sött. Jag pallade upp kuddar, så att jag halvsatt och så läste jag en stund till med Heffaklumpen som sällskap. Efter det lyckades jag sova resten av natten och vaknade till när Pär gick upp 5.30 Toalettbesök och sedan lade jag mig i sängen i det mörka och svala sovrummet och fick sova tills Elin tyckte att jag skulle komma upp och vara med henne.

Nu börjar jag krokna på allvar efter en sväng till konditoriet för att hämta fikabrödet som Elin ska bjuda dagiset på i morgon. Halsen känns tjock och magmusklerna är mörbultade efter allt hostande. Det behövdes inte mer än gårdagens utflykt för att förkylningseländet skulle bryta ut. Ssssssuck. Nu måste jag vila ÄNNU HÅRDARE för att ha ihjäl den!

Som jag skrev tidigare i inlägget, så läste jag ut "Luftslottet som sprängdes" och den var bra. Stieg Larsson har lyckats hålla den höga kvalitén genom alla tre böckerna. Jag kunde ändå inte komma undan känslan av att "det blev för mycket". Intrigen är inte enkel, men heller inte långsökt eller tillkrånglad. Det känns som att det ligger för mycket research bakom. Han ger intryck av att veta så otroligt mycket om hur polisen och SÄPO fungerar, rättsväsendet och omyndigförklarande av personer, datorer och hackers, tidningsvärlden, alla kryphål för att kunna stuva undan pengar som har försnillats mm. Även om det är intressant att läsa, så blir det, som sagt, för mycket.

Nu läser jag "Den tionde kretsen" (som syftar på Dantes Inferno) av Jodi Picoult.

Pär är på studiebesök hos en truck-firma och kommer inte hem förrän framåt 20-21. Idag börjar vi rese-förberedelserna på allvar genom att plocka fram det som ska med. Jag sa till Pär att det som tar tid (och särskilt för honom) är att bestämma VAD som ska med för själva packandet går på en kvart. Visserligen är jag förkyld, men den enda feber jag har är resfeber!

Ciao!