Jag har tråkigt och börjar bli rastlös. Jag gick upp vid 7 för att hålla en tok-snorig och rosslig Elin sällskap innan hon masade sig iväg till skolan. Närmare 9 lade jag mig i soffan och sov tills Elin kom hem vid 11 (hon orkade inte mer idag och det förstår jag). Åt lite cornflakes, duschade, satt vid datorn, åt lunch, strök några skjortor och plockade in de nya kläderna i garderoben. Jag vet inte om knäet egentligen är bättre. Jag har inte ont idag, men det känns tjockt och lite stumt. Både igår och idag har jag ju belastat det minimalt och tagit Tradil med jämna mellanrum; jag har inte ens gått nedför trappan för att hämta posten. Det blir inte SATS i morgon för det vågar jag inte, men jag tänker ta en kort promenad ned till Konsum. Tankarna går i dessa banor:

"På SATS tränar jag mest överkroppen och cykling är ju inte farligt för knäet."

"Tänk om jag får så där vansinnigt ont och det visar sig att bara jag hade hållit mig hemma och låtit knäet vila och läka, så hade jag kunnat börja promenera igen i stället för att sitta inomhus en vecka till."

"Jo....det förstås...."

Jag får börja förbereda, planera och se fram emot en utflykt till Konsum i morgon i stället. Jiihaaaa.....

Temperaturen stiger, snön är borta och solen har lyckats kika fram mellan molnen idag. Det finns hopp!

Ciao!