Det viktigaste först: Lottas operation gick bra och hon är hemma igen!

Pär kunde berätta att de hade ringt när hon hade blivit sövd och talat om att det var värre än som syntes på ultraljudet. Cystan var en tumör som dessutom hade hunnit växa ytterligare sedan besöket (den vägde 140 g!!!) och var nästan 10 cm! Knölen som kunde kännas på hennes vänstra sida visade sig vara cystor. Nu är allt borta och hon är helt vaken även om hon är lite slö. De närmaste dagarna får hon ha "egen kupé" och hon ska få medicin. Just nu sitter hon i transportburen på bordet bredvid mig. Usch vilken dag hon har haft! Det är skönt att det är över!

Veterinären sa att, bortsett från tumören, så var hon i väldigt fin form. Det har de sagt om alla våra grisar. Jag förstår om de säger att alla marsvin är SÖTA (för det är de ju), men jag har svårt att tro att de är lika generösa med hälsomässiga omdömen. Eller? Är det rätt av oss att malla oss nu? Anledningen till att jag skriver om just detta är att varje gång våra grisar "går igenom besiktningen", så kommer jag att tänka på en människa som arbetade i en zoo-affär som vi handlade i ett fåtal gånger. På den tiden hade vi nyligen köpt våra två första, Tinke och Tösen och vi påminde nog om första-gångs-föräldrar: osäkra, nervösa och frågvisa. Vi tyckte att de hårade så mycket och hon gav oss en mini-föreläsning med myndig stämma: marsvin ska INTE TAPPA ETT ENDA HÅRSTRÅ, då får de för lite c-vitamin och det är klart att marsvinen blir sjuka när folk köper 5-kilossäckar av Dogmans torrfoder hos "Granngården". Fnys och fräs! Vi var lätt uppskrämda när vi åkte hem med en förpackning dyyyyyra c-vitaminer. Det där med att de inte ska håra ALLS lät ju helskumt. Ska de bara får mer och mer päls hela tiden, eller? Nu har vi haft marsvin i närmare fyra år och vi är lugnare och vi känner de och vet när de inte mår bra. När då veterinären säger att de är i utmärkt form, så känns det ännu bättre och de är i fin form trots att vi köper kraftfodret från just "Granngården". HA!

Jag har ont i halsen och knäet och har blåsor i munnen, så idag blev det tupplur på soffan i stället för promenad. Jag kom i alla fall ut när jag hämtade posten och när Pär och jag handlade färskvaror och hämtade dagens middag från pizzerian. Jag åt faktiskt en ost- och skinksallad med dressing och bröd - SMASKENS!

Det verkar inte bättre än att jag är inne i en period av allmänt oflyt. Jag såg en av de nya filmerna idag: "Det är nåt som inte stämmer" som bygger på självbiografin "Running with scissors" av Augusten Burroughs. Suveräna skådespelare i en apdålig film. En komedi, men jag hade svårt att se det roliga i eländet. En av de filmer som jag har haft svårt att bestämma mig för om den kan vara bra eller inte, men nu vet jag. :-(   Oflytet finns i böckerna med: "Stardust" var inte rätt bok nu och jag tvivlar på att den blir det senare. Jag började läsa "Drakväktare" av Andreas Roman, men den fungerade inte heller. Idag fick Pär en bokbeställning och jag fick "Barins triangel" av Håkan Nesser. HOPPAS att den är bra för jag vill verkligen sjunka ned i en bra bok med godispåsen inom räckhåll (har ni smakat "Werthers" mjuka gräddkola med choklad INUTI för den är ljuvlig!).

Igår hände det som jag hittills bara varit med om i drömmarna: jag hade glömt ett läkarbesök! Jag skulle ha följt Elin till sjukgymnasten på vc:n. Jag var tvungen att kolla flera gånger och bläddra fram och tillbaka i min almanacka som (oftast) ligger uppslagen på mitt bord för att till slut inse fakta: jag hade glömt bort tiden. FULLSTÄNDIGT! Ingen som helst gnagande misstanke om att jag glömt något utan bara vakuum i huv'et. Till mitt försvar har jag att almanackan var uppslagen på FÖRRA veckan och att Elin inte är till någon som helst hjälp sådana här gånger. Varför skulle hon påminna mig om något hon inte vill göra? Jag får trösta mig med att jag kommer att ha järn-koll i fortsättningen. Jippii.

Fridens.