På onsdagar börjar Elin inte förrän efter 9 vilket innebär sovis för henne och det, i sin tur innebär sovis även för lilla mig. Jag gick upp strax efter 8.

Startade den första av fem tvättmaskiner, renskrev handlingslistan, städade den övre marsvinsburen (Pär städar den nedre idag) och röjde bland returtidningar och -kartonger. Det blev en avsiktligt sen frukost med ett dubbel-avsnitt av "Dallas". Halv tolv kom Pär hem. Han läser en SQL-kurs (ett frågespråk mot databaser) på KTH på distans, men idag var det en (frivillig) föreläsning på förmiddagen. När han hade ätit lunch, så åkte vi till Coop för att veckohandla. Vi använder oss av scanner-metoden (vi scannar varorna och packar direkt i kassar i kundvagnen) och då åker vi ibland på s.k avstämning när vi får packa upp allt och kassörskan kontroll-scannar en vara i taget och vi sedan får packa om allt igen. Hur kul är det på en skala? Idag var det dax efter ett uppehåll på säkert 7-8 månader. Uuuääh! Allting stämde och eftersom vi var där så pass tidigt på dagen, så var det litet folk. Pär hade en chef en gång som provade på det här och åkte på avstämning redan första gången. Han blev vansinnig, skällde ut kassörskan och lämnade affären utan sina varor. Avstämningarna är helt slumpmässiga, men ju färre differenser desto längre blir uppehållen mellan kontrollerna. Acceptera, packa upp och glöm inte att andas. Det enda man uppnår med att skälla ut en oskyldig är att man blir ihågkommen som Den Där Idioten.

Marsvinet Maggan mår bra igen och blev återbördad till flocken i måndags. Någon gång i höstas skrev jag att vi kände en knöl på Tösens vänstra bakben och att jag ringde veterinären och frågade. Enligt veterinären och enligt er, marsvinskunniga bloggare, så var nog knölen ofarlig. Knölen är fortfarande på samma plats och har inte ändrat storlek och Tösabiten mår prima, så ni hade rätt. Därför vill jag kolla med er om ni vet något om följande: sedan ett par månader, så har Lotta haft en stor knöl/bula på höger sida vid magen. Eftersom hon är så smal i kroppen trodde vi att det helt enkelt syntes när hon hade ätit. Hon mådde lika bra som vanligt även om hon känns lite tyngre. Nu har det dykt upp en likadan på vänstra sidan och hon ser dräktig ut (vilket är en omöjlighet pga bristen på manligt umgänge). Idag satte jag henne på bordet med rumpan mot mig och kände på hela hennes lilla kropp. På vänster sida är bulan helt mjuk (ungefär som luft i magen). På höger sida är den något fastare. Hon har inte ont. Jag har hört skräckhistorier om små djur som fått en tumör som vuxit så pass fort att den nästan blivit större än själva djuret. :-P  Vad tror ni? Veterinären eller inte?

Fridens.