Pyjamas, tända lampor och ljus.

Det snöar, men det är så fisigt att jag inte orkar glädja mig åt det.

Maggan verkar vara bättre i benet, men får tillbringa en dag till inlåst med Nåna.

"Orlando" är en fruktansvärt ordrik berättelse och passar utmärkt som ljud-bok för jag skulle aldrig orka läsa den själv. Det hörs på Ewa Fröling att hon blir torr i munnen emellanåt.... Den har filmatiserats, men HUR gör man en film som är så fullständigt befriad från all diaglog???

Medan jag lyssnade arbetade jag med ett litet teckningsuppdrag från Pär. Det var snabbt gjort och sedan försökte jag hitta på något själv och det gick inte. Det resulterade bara i samma gamla kludd i samma gamla stil och jag insåg: "Det här är inte roligt längre! Det är helt enkelt inte roligt att teckna längre!". Jag känner sorg. Jag lutar åt att ställa undan all utrustning utom synhåll för att slippa dåligt samvete varje gång jag dammtorkar mitt bord och konstaterar att tjockleken på dammlagret är ett tydligt tecken på att det kreativiteten har tynat bort. Förutom den grundläggande glädjen i att själv skapa bilder, så har jag alltid föredragit just teckning för att det är så få prylar som behövs; det är lätt att ta fram och det är lätt att ha med sig. Akvareller eller olja faller bort av just den anledningen. En period höll jag på med mosaik och gjorde grytunderlägg, men det tar plats och det är ganska tungt och det är alldeles för mycket utrustning. Se'n är det ju handen som inte orkar så länge som jag brukar vilja....

Apropå Vasaloppet: för 15 år sedan gick det loppet söndagen den 7 mars. Det minns jag för då var farmor och farfar på besök (de bodde i Luleå då) och fick hålla sitt första barnbarn, Elin som var tre dagar gammal.

Fridens.

Elin är 4 månader, nymatad och på ett strålande humör. Hon hade mörkt bruna ögon från start.