Jag har varit ute och åkt igen. Den här gången åkte jag till Sophiahemmet för ett femminutersbesök inklusive stryptag à 220 kr (jag kom upp i frikort nu, så det blev 40 kronor billigare) hos Levaxin-doktorn. Det är nog sex eller sju år sedan jag fick diagnosen att min sköldkörtel är av det lata slaget och när jag väl började medicinera, så hittade vi fort rätt dos och där har jag legat sedan dess. Han är så glad över att värdena ligger stabilt och säger att det känns skönt att vi i alla fall kan utesluta DET som orsak till att jag mår dåligt (han vet om hela den övriga cirkusen). HAN är nöjd, men jag blir allt mer övertygad om att det är just den slöa sköldkörteln som gör att viktminskningen går långsamt (stopp! Det finns inget utrymme för spydiga eller vitsiga viktkommentarer idag!). Alla läkare säger att de inte har med varann att göra, men jag vet att det är många med mig som upplever det här och vi känner väl våra kroppar bäst? Den här gången provade vi en ny variant av själva förfarandet i och med att jag gick ned till deras lab och lämnade prover direkt efteråt och så ringer han om provsvaren på torsdag. Det besparade mig en Stockholms-resa bara för att bli stucken i armen.

I morse var det soligt. Sedan blev det mulet. Nu är det soligt igen. Klockan närmar sig 17 och det är fortfarande ljust ute - underbart!!!!

Elin var hemma även idag, men ska till skolan i morgon. Just nu är hon och Pär på Coop för veckohandlingen. Det var skönt att slippa följa med den här gången bl.a för knänas skull. Jag har inte alls haft lika ont idag och knäet känns mindre tjockt, "lättare". När jag kom hem från läkaren, så tog jag en värktablett eftersom jag fått ont igen, men det är inte ens i närheten av hur det var igår. Jag känner mig optimistisk igen när det gäller just lederna.

Fridens.

Egentligen med start i morgon, men det är ju MITT tecken!!

Elins oxå.

Månpocket har dragit igång ett projekt för oss med skrivklåda. Det kallas "Ordet är fritt" och man får vara med och skriva en bok. Två författare har skrivit inledningen och det första kapitlet. Sedan får den som vill skriva en fortsättning. Jag har anmält mig och skrivit en fortsättning som nu har blivit utvald att publiceras för betygsättning. Det är närmare 500 personer som har gått med, så jag känner mig lite utvald faktiskt. Det roliga är att fortsättningen på boken kan bli hur som helst beroende på hur deltagarna vill att det ska fortsätta! Häftig idé! De två författarna är med och väljer vilka bidrag som "ska gå vidare" och alla som går in och läser bidragen har möjlighet att betygsätta. Jag kallar mig Bokmalen och har en bild av en nalle som klär av sig pälsen.

www.ordetarfritt.se

Klicka på länken.

Läs.

Rösta på mig om ni tycker att texten är något att ha.

Pliiiis...

Det är två saker som jag irriterar mig på att jag inte klarar av.

1. Hur tusan får jag in blog-text mellan eller vid sidan av bilderna????

    Mina inlägg skulle kunna bli ÄNNU bättre. ;-)

2. Hur 17 får jag med en video från "You tube"????

    Jag har bara lyckats lägga in själva länken och hur kul är det på en skala?

Hjälp mig.

Snälla. *ler mitt raraste leende och fladdrar med ögonfransarna*

Elin och jag har sett "King Kong" som jag spelade in igår. 3 timmar och 45 minuter inklusive reklam - FÖR lång. Vi tittade på den första timmen i eftermiddags och resten nu på kvällen, men vi spolade en hel del och hoppade över slutet. Jag har sett 70-talsversionen ett par gånger och i jämförelse, så var den här otroligt välgjord. Själva gorillan såg naturlig ut och till slut var han riktigt söt! Det var när gorillan och diverse andra extra-stora djur kom i kläm som Elin och jag insåg att vi är människofientliga. Vi pep av förskräckelse när dinosaurier ramlade ned i en ravin, men reagerade inte när en av rollfigurerna fick ena benet avbitet. Det var av den anledningen som vi inte ville se slutet när de till slut lyckas döda King Kong....  :-(   Det fanns ett par tillfällen när jag drog filten över ögonen och det handlade om extra-stora insekter som kröp omkring på någons kropp. Uuäähhh!!

Det blev ett riktigt bra besök hos ortopeden på SATS! Han trodde inte så mycket på diagnosen psoriasis artrit dels för att de mediciner jag provade bara gav mig biverkningar och dels för att de enda hudbesvär jag har sitter i min torra hårbotten. Han trodde mer på artros som inte är ovanlig efter 40. "Jag antar att du har ont mest på insidan av knät" sa han. Stämmer bra. Just idag har jag haft ovanligt ont, så när han klämde på knät...AJAJAJ. Han har arbetat mycket med just den här sortens problem och har tydligen själv känningar, så när han hade bekräftat sin teori fick jag en injektion med Artzal i knäet. Det gjorde inte ont, men det kändes. Jag klarar inte av att se när folk sticker nålar i mig, så jag tittade åt ett helt annat håll under tiden och koncentrerade mig på att slappna av. Efteråt blev jag yr och fick ligga ned en stund, men det är inget ovanligt. Jag fick tre recept: Artzal som är förfyllda sprutor som jag tar med tillbaka nästa måndag för en andra injektion.  Tradil som är en anti-inflammatorisk värktablett av den skonsammare sorten (jämfört med t.ex Voltaren) och jag tog en så fort jag kom hem och det verkar som att den har effekt. Det tredje receptet är egentligen inget läkemedel utan glukosamin, Comfora som är bra för torrt och slitet brosk. Tillsammans med Omega 3 (som jag redan äter) ska det tydligen ha en extra bra effekt. Han rådde mig att byta benpressen i gymet mot en maskin som i första hand tränar muskeln på lårets framsida.  En stund in på besöket, så var han riktigt pratsam och delade med sig av sin kunskap. Det ämne som han injicerade i knät kommer ursprungligen från tuppkammar! Det första som dök upp i huvudet på mig var hur man hade kommit på sambandet mellan att ämnet finns i just tuppkammar och att det är rena smörjmedlet för brosk. *skakar på huvudet av förundran*  Jag ska få injiceringen två gånger till (tror jag) och sedan kan brosket hålla sig mjukt upp till två år! Han avslutade med att säga att han var optimistisk och att det är en fördel när patienten, jag alltså, själv är aktiv och tränar. Förutom att han var trevlig och vidtog åtgärder direkt, så fick jag äntligen en känsla av att jag gör NÅ'NTING rätt (Omega 3 och träning)!

Träning: styrketräning på SATS. Eftersom jag tränade direkt efter läkarbesöket, så var det si och så med koncentrationen, men det gick BRA och det var skönt. Jag gick upp i "fullt program", men hade ork kvar och så bytte jag bort benpressen och DET känns i benen....

Innan jag kunde åka hem, så var jag ju tvungen att hämta ut recepten och det kändes himla ovant att gå in på apoteket med receptlappar i näven när jag har använt internet det senaste året. Apoteket "Dina mediciner direkt i brevlådan"-service har en del övrigt att önska, men jag slipper att ta mig till ett apotek och sedan väääääänta. Mitt nummer på kölappen kom upp direkt, men sedan tog det stopp. "Eftersom det är flera recept, så kommer en kollega till mig att ta hand om dem. Sitt ned och vänta, så länge." Okidoki! Recepten lades i en brevkorg tillsammans med andra recept, så jag visste inte om det var mina recept som någon av kollegorna, med jämna mellanrum, plockade åt sig. Jag var trött. Jag hade ännu ondare i knäet och huvudvärken lurade. Jag ville bara hem! Jag väntade säkert tjugo minuter medan den ena en-recepts-kunden efter den andra fick sina mediciner och kunde gå. Blä! När jag väl kom ut därifrån och började halta mot Centralen, så hade jag så ont och blev så trött att jag var gråtfärdig. Jag tog en chans och ringde Pär och frågade om han kunde hämta mig på stationen, så jag åtminstone slapp de sista backarna och trapporna och det kunde han!! Tusen tack och pusspusspuss! :-D  Det visade sig att han kunde arbeta hemifrån resten av dagen. Lyxigt!

Elin har varit hemma idag med en huvudvärk som bröt ut redan igår eftermiddag. Hon har börjat springa, som Pär och igår var det andra gången. Efteråt blev hon SÅ trött och fick ont i huvudet och Reliv bet inte på den värken. Jag kan oxå få så efter ett tungt träningspass, så jag förstod henne när hon sa att hon ville vara hemma idag för att hon fortfarande hade ont.

Nu har jag börjat läsa "En flicka som kallas Alice" av Kristin Hannah. Författaren verkar bekant... NÄ - jag har FAKTISKT INTE läst den här boken förut, vare sig på engelska eller svenska! Jag har kanske läst något annat av henne.

Jag hade läkartid klockan 9 i morse vilket innebar att jag var ute och åkte kommunalt mitt i rusningen och det var ju inte någon höjdare.... För länge sedan, när jag fortfarande arbetade, så åkte jag oftast vid halv 7-tiden och då brukade det inte vara alltför tjockt med folk, men idag vid 8-tiden, så tog sittplatserna slut fort. Det är skönt att slippa trängseln och stressen och ALLA BUFFLIGA NÖTTER! >:-(

Fridens.

Inatt blev sömnen helt fel. Jag lade mig inte förrän halv 2 och steg upp efter halv 10 idag. Jag är trött och tung i hela kroppen, foten och halsen känns tjocka (på helt olika sätt förstås!) och knäna vill inte ut och promenera idag igen. Jag ska ta en långdusch med ansiktsmask, inpackning, skrubb och insmörjning och jag ska dricka te.

Boken med noveller av Stephen King var inte mycket att ha. Jag har hoppat över de flesta. "1408" är en av novellerna och den läser jag nu, men sedan åker boken upp på övervåningen.

Pär och Elin fick ett infall igår och bestämde sig för att åka till Öland över en "lång-helg", så de åker på fredag eftermiddag och kommer hem på måndag kväll igen. Jag får vara ensam några dagar och det ska bli SKÖNT!

I morgon har jag tid hos ortopeden på SATS och det känns väldigt passande nu när jag har ont både här och där.

Den relaxade kon hittade jag på en sida med skrivbordsbakgrunder för just Windows Vista (www.vistabold.com). Det finns SÅ MÅNGA läckra bilder!

Jag har alltid tyckt att Kiruna kyrka är Sveriges vackraste och för några år sedan blev den framröstad som "Sveriges vackraste byggnad".

Träning: promenad 75 minuter. Hyfsat tempo utom mot slutet när foten började bli gnällig. Annars gjorde det inte direkt ont även om det känns att det inte är som det ska vara. Däremot har jag ont nu, efteråt och har lindat den igen.

I ena kortänden av den nedre marsvinsburen ligger en bred planka löst ovanpå burkanterna. Den utgör ett krypin och en landgång för in- och utgång. I och med att grisarna växer, så blir kryp-in:et trängre och den senaste tiden har den lösa plankan dunkat till så fort de har rört sig. Det är nästan så att jag får huvudvärk av att sitta här inne med dem. Idag skruvade Pär dit två smalare lister ovanpå burkanten, så att plankan fortfarande ligger löst, men högre upp. Kryp-in:et är större och dunkandet är borta. Det var kul att studera Mysan och Tösen när de kollade vad 17 det var som husse hade gjort; den där speciella smyg-stilen när de sticker fram nosen så låååååångt de bara kan utan att egentligen närma sig och när de upptäcker att det inte är farligt, så kommer rumpan med oxå. Aj lajk dem!

Fridens.

Den här skylten sitter vid infarten till ett hus.

Ooooo, läskigt....