Jag hade tid hos dr Alber klockan 9.30 och jag hade de färdigfyllda sprutorna med mig. Idag fick jag en dubbel dos eftersom han kommer att vara borta i två veckor. Nästa tid har jag den 17 mars och det blir dubbeldos då med. Knäet känns bra. I morse hade jag ont, så jag tog en Tradil. Visserligen är de skonsammare mot magen jämfört med t.ex Voltaren, men min mage är hyperkänslig och reagerar med att blir bubblig och körig. På tåget in till Stockholm mådde jag inget vidare; magen levde rövare och jag kände mig matt och mådde litet illa. Det var nästan så att jag började tro att jag blivit smittad genom alla bloggar jag läst som har handlat om magsjuka barn och vuxna! Ett tag var jag inställd på att åka hem efter injektionen, men allt gick bara över och efter läkarbesöket, så mådde jag hur bra som helst.

Träning: en knapp timme med styrketräning och ordentlig stretching efteråt. Koncentrationen var definitivt inte på topp och ibland fick jag säga till mig själv: "Hallåååå - skärpning, damen!", men det var skönt. Den nya lårövningen är TUFF och det är den som dr Alber tipsade om: jag sitter i en vanlig maskin där fotlederna är under en rulle som man lyfter uppåt. I stället för att bara hålla emot på nedvägen, så låter jag t.ex vänster ben falla tillbaka medan jag vinklar högerfoten inåt och håller emot på nedvägen. Den övningen tränar lårmuskeln speciellt på utsidan, den muskel som hjälper till att hålla knäskålen i rätt läge för att undvika felaktig belastning och slitage.

När jag började på SATS, så var det musik i omklädningsrummet. Efter något år målade de om och fräschade upp inför 10-årsjubiléet och efter det försvann musiken. När jag hade vant mig vid förändringen, så började jag uppskatta det; i omklädningsrummet var det alltid tyst och svalt. Idag var musiken tillbaka. Volymen var inte hög och musiken var lugn, men jag var besviken. Det var nog bland annat det som störde min koncentration. Medan jag duschade och bytte om så funderade jag så det sprakade och bestämde mig för att framföra min åsikt om detta. När man kommer in till receptionen, så hörs musik. I träningslokalen hörs absolut musik (idag var den dessutom dålig och på för hög volym) och det är allmänt prat mellan de som tränar. I omklädningsrummet ekar det en del pga kakel och betong och dessutom pratar folk med varandra eller i sina mobiler och skåpdörrarna smäller. Ovanpå allt detta läggs så musik. När jag framförde detta till den unge mannen i receptionen, så påpekade jag just detta att det var så skönt att det var tyst åtminstone där inne. Musiken är på begäran av medlemmarna, svarade han. Visst och om det handlar om en majoritet som vill ha det, så böjer jag mig, men nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker. Han skulle framföra mitt önskemål och mer kan inte jag själv göra. Alternativet är öronproppar som skärmar av ordentligt. Musiken var (idag i alla fall) lugn, dålig och på låg volym och skulle, kan hända, fungera avslappnande. Varför kan man inte prova med den enkla tystnaden som avslappnande? Så tyst det nu går i dagens samhälle med mobiler, datorer, fläktar, trafik med mera vill säga. På tåget hem var det lite folk och där jag satt var det tyst efter att ett enda, kort telefonsamtal avklarats mellan Centralen och Stockholm Södra. Så skönt! När jag kom hem blev det ännu tystare (grisarna är så ouppfostrade att de inte sa ett enda "ouii" när jag kom eller så var det av ren omtänksamhet). De ljud som hörs just nu är grisarnas höprassel, datorn och torktumlaren. Pär och Elin beräknas komma hem vid 18-tiden, så jag får passa på att njuta nu.....

Jag ringde till Lajla för att ställa in morgondagens lunch för jag känner att jag har så mycket den här veckan att jag känner mig stressad bara av att tänka på det. Hon förstod och vi pratade i bortåt 45 minuter. Vi fick avsluta för att vi båda var så hungriga! Det känns bra att kontakten är igång igen.

Det blev inte min text som får utgöra fortsättningen på boken hos "Ordet är fritt". Jag är inte förvånad eller besviken. Den vinnande texten är mycket bra och betydligt mer genomarbetad än min, så grattis till Frida! Det är ju tio kapitel till som ska skrivas och jag kanske gör ett nytt försök.

Solen har strålat från en klarblå himmel hela dagen och även om vindarna är svala, så är det inte samma nyp i luften. Trots det, så är jag övertygad om att det kommer minst ett rejält snöfall till innan den riktiga våren kommer.

Jag köpte tulpaner idag igen, en lila bukett och en orange och de ska få flytta över i vasen nu.

Fridens.

På återläsande.

Gårdagens fysiska övningar lockade fram förkylningen igen. Eftersom jag ska träffa SATS-läkaren för en ny injektion i morgon, så är det inget alternativ att jag vilar just i morgon, så idag har jag inte ens kommit ur jamasen.

Soffan har hållit ett bra grepp om mig idag och jag har sovit en del. Grisarna fick i alla fall frukost vid 8 och jag har precis städat burarna (bara för att Elin åker hela vägen till Öland för att slippa städningen, så ska ju grisarna inte behöva lida ;-) ).

Idag är det mörkt igen och jag hade faktiskt hunnit bli bortskämd med allt solljus som vi har haft de senaste dagarna. Det är i alla fall ingen nederbörd.

Igår läste jag ut "En flicka som kallas Alice" och den var mycket bra! Ovanlig intrig, inte överdrivet gullig och även om slutet blev bra för alla, så kändes det helt ok. Nästa bok blir nog "Det grovmaskiga nätet" av Håkan Nesser. Jag har läst några böcker av honom och jag gillar den lågmälda och underfundiga stilen. Jag har anmält mig till "Lyssnarklubben" och en av ljud-böckerna som jag valde är "En helt annan historia" av just H Nesser. Det är författaren själv som har läst in den och det gjorde mig litet tveksam. Det verkar ganska egotrippat att inte låta någon annan läsa in boken. De flesta som gör det är ju skådespelare och har en helt annan teknik än oss vanliga dödliga. I julas lyssnade jag på DN:s följetong av J A Lindkvist som han själv läste och det var inte någon bra inläsning. Att skriva är en sak och att läsa upp det skrivna är en helt annan sak. Den andra ljud-boken är "Det femte barnet" av Doris Lessing och där läser Mona Malm och HON ÄR BRA. Jag har sniffat på flera erbjudanden får lyssnarklubbar, men oftast har det fallit på urvalet. Den här gången fanns det bra böcker OCH bra uppläsare + en bärbar CD-spelare. "Den tar vi!" som polisen sa.

När jag är ensam (tvåbening) hemma, så diskar jag definitivt inte varje dag, men idag är det dax innan det börjar lukta... :-P De andra tvåbeningarna kommer hem i morgon och det kan vara skönt att slipp spydiga kommentarer om hur slappt jag har haft det. Hmpf.

Söndagsfridens alla bloggare.

Träning: böja, sträcka, krypa, lyfta, flytta, skaka, torka, putsa, skrubba och suga. Jag har städat i 2,5 timmar. Det är motion i vardagen. Jag har aldrig tyckt att städning är direkt tråkigt, men ibland saknas viljan. Förut, för x antal år sedan, städade jag ordentligt ena veckan och bara dammsög den andra veckan. Sedan nöjde jag mig med att städa ordentligt varannan vecka. Så kunde det bli att städningen sköts upp av olika anledningar. Sedan blev det att JAG sköt upp städningen av EN ENDA anledning: ingen lust. Det senaste året städas det var tredje vecka och DET ruckar jag inte på. En fördel med det är att det, vid det laget, är så pass skräpigt och damm-råttigt att även Pär och Elin tycker att vi måste göra något åt det. Efter frukosten satte jag på larmet i mobilen, föll åt sidan i soffan och sov en knapp timme. Sedan var jag PIGG och drog igång städningen. Nu är det rent och fint och jag är åsså ren och fin.

Jag är inte mycket för mat och recept, men idag kommer ett Viktväktar-dito som är en favorit hemma hos oss. Det är löjligt enkelt och det går lika bra att göra för en som för tre eller fler.

Rosépepparlax med bakad potatis (6,5 P)

150 g benfri lax med skinn

2 krm salt

2 krm krossad rosépeppar

Salta och peppra laxen. Lägg i en ugnsfast form. Stek i ugnen på 175 grader i 15-20 minuter.

1 bakpotatis

1 msk Philadelphia med örter

Stick några hål i skalet och baka den i mikron i 10 min. Vänd den efter halva tiden.

Det här blir min middag idag. Namnam! När jag beskrev maträtten för Siw, så var hennes första fråga: "Är det ingen sås till?". Hon tyckte det lät torrt, men laxen blir oerhört saftig och om mjukosten får smälta på den varma potatisen..... Vad hungrig jag blev!

Håll i er: jag tänker INTE se "Melodifestivalen". De två tidigare delfinalerna har Pär och Elin tittat på, stönat över, kommenterat och klagat så mycket på att jag, som satt i köket, var tvungen att stänga köksdörren för att få lite lugn och ro.

Frump har skrivit ett inlägg om den sk. placebo-effekten och positivt tänkande. Självklart håller jag med om att ett leende oftast blir mött av ett leende och jag är övertygad om att man tillfrisknar fortare av att vara positiv och av att skratta. Det jag reagerar på är när det positiva tänkandet tar sig sådan proportioner som det gör i "The secret"; att du genom att sända positiva tankar och önskningar ut i universum kan, mer eller mindre, få allt du önskar. Om det, mot förmodan, inte blir som du har tänkt dig, ja, då är det för att du, trots allt, hade en aning av negativitet i ditt sätt att tänka. Jag har inte läst själva boken och kommer inte att göra det, men jag har läst om den. Den här "tekniken" är ingenting som du lär dig i en handvändning, men jag kan inte låta bli att undra om jag, om jag hade börjat i tid, skulle kunna använda mig av detta för att försöka få FK att inse att jag inte orkar med arbetslivet och att jag bör få förlängd sjukersättning i åtminstone 15 år? Positivt tänkande för att främja min sjukdomsbild? Motsägelsefullt.  Den här boken har, inte överraskande direkt, fått en enorm framgång i USA där framgångstänkandet inte hindras av vår egen Jante-lag. De har sin egen Jante-lag, tycker jag. Alla har en möjlighet att försöka nå sina mål utan att bli nedtryckta på vägen, men om du inte lyckas med det du har förutsatt dig, så är du en riktig "LOSER".

Fridens.

Det är fortfarande fredag och jag är ensammen med gullegrisarna. Pär och Elin åkte till Öland vid lunch och har ca 3 timmar kvar innan de har nått målet: ett kolmörkt Byxelkrok. Det blir så OTROLIGT mörkt där eftersom gatlyktorna är avsevärt färre till antal än här. Svart som i en säck!

Min syster Lajla ringde och vi ska äta lunch på tisdag. Bara hon och jag denna gång, såvida inte Elin vill följa med. Lajla ska börja arbeta igen efter operationer och sjukskrivning och vi började prata om att även jag har sjukersättning. I vår familj har alla någon form av ledbesvär, men Lajla är nog den som har drabbats hårdast och i nuläget har hon ett par reservdelar inopererade. Trots detta, som skulle knäcka vem som helst, så har hon alltid haft ett otroligt bra humör och starkt psyke. Jag är precis tvärtom med en klen själ, men hyfsat frisk kropp. Hon har 25% sjukersättning och varje gång det är dax att förlänga, så blir hon erbjuden HEL ersättning resten av livet, men hon vill arbeta. Det här beror inte på något annat än att hennes sjukdom är så oerhört synlig och tydlig. Jag, som har en osynlig åkomma, måste slåss och argumentera och bevisa att jag inte orkar.

DET ÄR FRUKTANSVÄRT ORÄTTVIST.

Alla som säger att vårt samhälle är såååå mycket öppnare när det gäller psykiska sjukdomar lever i det blå.

Jag ångrar lite att jag inte åkte till SATS för jag känner mig lite rastlös, så här på eftermiddagen. Eftersom det snart är mörkt, så är en promenad inget alternativ för mig. Jag gick fram och tillbaka till Konsum i alla fall för jag kände mig inte lugn förrän jag visste att förråden var fyllda med mjölk, youghurt, bananer och "själamat" dvs. kakor och chips till i morgon. Det bidde en grillad kyckling oxå som jag ska äta till middag.

Det är nu det märks att Pär och Elin har åkt för jag brukar inte vara ensam vid den här tiden. Men det är skönt! Sedan jag blev sjukskriven, så har jag blivit allt känsligare för stress (fast jag tycker att det borde vara tvärtom!), men jag är oxå löjligt känslig för buller. På dagarna är det bara datorns sus och grisarnas småprat och höprassel som hörs för jag har inte på TV:n om jag inte tittar och musik har jag endast i MP3:n. Jag njuter verkligen! Sedan kommer Elin hem med en samtalsnivå som är anpassad till skolan och samma sak gäller Pär när han kommer. Det är ofta som jag ber dem att "Sluta skrika.". Det är väl därför som jag tycker att det är på gränsen till vidrigt att vara inne i Stockholm. Nyss ringde Pär i mobilen från ett bullrigt McDonald's i Oskarshamn och det var plågsamt; jag höll telefonen halvvägs från örat! När jag pratade med Lajla, som oxå var ensam hemma, så var det enda övriga som hördes ett ding-dång från deras golvur. Har ni tänkt på hur otroligt tyst det blir när det är strömavbrott?

Fredagsfridens.

Om det är för bullrigt, så hör jag inte rösterna. Juh!

Det blåser som 17 och solen strålar och avslöjar hur otroligt lortiga våra fönster är..... Det blir en vilodag för mig för jag är sduvig, däbbd och tjock i halsen.

På återläsande.

Träning: yoga, men den här gången var det övervägande tungt för jag är däbbt i däsad och hade svårt att andas ordentligt och det är en viktig del av yogan.

Elin tog en promenad och hämtade några skolböcker och köpte godis till morgondagens bilresa. Huvudvärken är lindrigare och hon har fått tid hos en läkare i nästa vecka. Hon har själv börjat tro att det är migränaktigt och igår frågade jag Pär om någon från hans sida av släkten har eller har haft migrän (med tanke på att det är ärftligt). Svaret kom utan tvekan: hans mamma. Då så - det känns som om vi kom närmare en lösning! (Jag är liiiite irriterad över att han själv inte tänkte på det...) Läkaren som Elin ska träffa är inställd på att vi tänker i de banorna.

Jag frågade min läkare om hon visste vad som gäller när man måste ha många olika mediciner med sig utomlands, så att de inte får för sig att det är narkotika. Det är så himla nojigt nu när det gäller vad man får och inte får packa och särskilt i handbagaget. Hon kunde ge mig beskedet att Apoteket kan skriva ut en förteckning över medicinerna som man kan ha med sig. Jag får prova det då. Är det någon som vet något om mediciner och utlandsresor?

"Råttatouille" var ganska bra. Jag trodde att den skulle vara roligare, men den var otroligt välgjord, slutet var inte uppenbart och råttorna VAR urmysiga! Jag kan bli mycket imponerad av dessa datoranimerade filmer samtidigt som jag tycker att det är mer känsla i de (gamla) tecknade filmerna. Datorn har program för både texturer, färger och skuggor och det tycker jag är lite fusk. När det gäller det, så är jag konservativ och älskar det vanliga papperet och den vanliga pennan!

I natt sov jag ovanligt gott - som en liten gris. Jag hade duschat, pyjamasen var ren, lakanen var bytta, fönstret var halvt öppet och kuddarna och sovgropen var på plats. Zzzzznark!

Fridens.

Träning: promenad 50 minuter. Vilken känsla när knäna bär! Idag har jag inte haft ont alls och knäet känns smalt och smidigt. På en raksträcka med Tina Turners "Addicted to love" i lurarna och perfekt gå-takt, så kom endorfinerna loss. Oh, jäh!

Jag köpte Pronaxen på apoteket till Elin mot huvudvärken (för ett halvår sedan hette samma läkemedel Naproxen - och skillnaden är....???). Jag köpte Sinova oxå och det tänker jag oxå utnyttja för det känns konstant däbbt i huvudet. På Konsum stod jag vid frukten och skulle plocka åt mig apelsiner. Min blick for fram och tillbaka mellan apelsinerna och den skylt som  förkunnande att det VAR apelsiner. De var nämligen stora. Stora som handbollar! Då får man inte många per kilo.... Jag grävde fram fem stycken som var närmare normal storlek, men det blev ändå tungt i kassen. Det är den här tiden som apelsinerna brukar vara som godast, så jag ser fram emot en fruktstund.

Elin var i skolan hela dagen, men är helt utslagen sedan hon kom hem. Jag bestämde att hon får vara hemma resten av veckan och vila, dricka och ta en kort promenad. På fredag åker hon och Pär till Öland som planerat, men jag ska försöka få en läkartid i nästa vecka när hon har sportlov. Elin sa att nästan halva klassen är utslagen i influensa och liknande elände. Tur i oturen att hon inte är ensam om att missa en del.

Vid midnatt gick tiden ut för att lämna in bidrag till "Ordet är fritt". Nu gäller det att vänta till på måndag, när Det Utvalda Bidraget presenteras.

Jag tror inte att det blir mitt och det är inte pessimistiskt utan realistiskt; det är första gången jag har skrivit en skönlitterär text över huvud taget och om mitt bidrag inte blir valt, så kan jag ju fortsätta att skriva till resten av boken. Det är en himla kul idé!

Ikväll ska vi se "Råttatouille". Precis som många andra, så såg jag en snutt i "Kalle Ankas julafton" och blev såld! Hoppas att resten är lika bra.

Fridens.