Det är inte alltid kul att se sanningen i vitögat, men idag var jag tvungen att göra det. Jag orkar inte lika mycket som jag vill. I måndags fick jag en injektion i knäet och sedan tränade jag. I tisdags vilade jag. I onsdags var jag till frisören och besöket tog nästan 1 timme längre än jag räknat med och så fixade jag två av Elins födelsedagspresenter. Igår knatade jag runt i Stora Staden i fyra timmar. Igår kväll kände jag att jag inte orkade med ens tanken på att åka till Stockholm idag IGEN för styrketräningen. Jag lade mig vid 23.30 och sov till 6 när jag var på toaletten. Se'n vinglade jag tillbaka till sängen och sov till 10.30 Inte oavbrutet, men ändå - 10.30 En 50-minuters promenad i strålande solsken och efter det blev jag så himla trött igen. Efter en dusch och hårtvätt med det nya schampot ("bara en gång i veckan"), så tänkte jag blogga, men jag blev sittande och bara satt. Jag gav efter för tröttheten och lade mig i soffan där jag blev liggande i dryga tre timmar i någon sorts halv-dvala. Det var så skönt! Närmare 20 vaknade jag ordentligt och Pär och jag började se "The 10th Kindom" (som är ca 7 timmar)**, men nu börjar jag krokna igen. För dig som är fullt frisk, så låter det här förmodligen ynkligt, men du som är sjuk av en eller annan anledning och därför är lika känslig för stress som jag är, du förstår nog den här tröttheten som kommer när man inte längre behöver vara igång. Elin sov lika länge som jag och hon vilade oxå på eftermiddagen. Pär swooschade in med fredagsstämning och stack iväg på sin löprunda och var äckligt hurtig och spydig när både jag och Elin befann oss i horisontalläge. När Elin hade vilat färdigt, så kom hon in till mig och kände på min panna, frågade om jag hade tagit tempen (svar: nej) och sedan hämtade hon min hjärtegris som fick trösta mig en stund. Vilken variant tror ni att jag föredrog - Pärs eller Elins?

** "The 10th Kindom" är en serie som gick i USA, men som bara finns på DVD i Sverige. Det är en makalös historia som handlar om de magiska speglarna från Snövit, elaka troll, en prins förvandlad till hund och hur det är för oss vanliga dödliga att hamna i den sagovärld som vi bara har läst om. Pär lånade DVD:n av en arbetskompis för några år sedan och jag satt som klistrad alla sju timmarna! Nu har vi - naturligtvis - ett eget exemplar och jag har fortfarande inte tröttnat på den efter att ha sett den bortåt 7-8 gånger. Rekommenderas VARMT för dig som gillar fantasi, klassiska sagor med skruv och lyckliga slut. Den nedre bilden föreställer en av de svampar som sjunger "A whiter shade of pale".

Natti.

 

antigone

29 februari 2008 23:38

Jag förstår in i varje liten detalj vilken trötthet du skriver om!
Drabbas av den i perioder fortfarande och kommer antagligen f¨leva med det i perioder resten av livet.
That's a fact. Så är det liksom.
De dagar den slår till blir jag totalt utslagen och den där dvalan i soffan är märklig.....som om tid o rum stannar och bara klockar tickar och är det enda beviset på att tiden faktiskt rör sig.
Jag är dplig på varningssignalerna, eller egentlgien inte, men jag är fortfarande dålig på att ta dem på allvar för som du skriver; Vad JAG VILL är inte alltid detsamma som vad jag orkar//kan.

Kram
Lina

http://www.antigone.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...