Det är två saker som jag irriterar mig på att jag inte klarar av.

1. Hur tusan får jag in blog-text mellan eller vid sidan av bilderna????

    Mina inlägg skulle kunna bli ÄNNU bättre. ;-)

2. Hur 17 får jag med en video från "You tube"????

    Jag har bara lyckats lägga in själva länken och hur kul är det på en skala?

Hjälp mig.

Snälla. *ler mitt raraste leende och fladdrar med ögonfransarna*

Elin och jag har sett "King Kong" som jag spelade in igår. 3 timmar och 45 minuter inklusive reklam - FÖR lång. Vi tittade på den första timmen i eftermiddags och resten nu på kvällen, men vi spolade en hel del och hoppade över slutet. Jag har sett 70-talsversionen ett par gånger och i jämförelse, så var den här otroligt välgjord. Själva gorillan såg naturlig ut och till slut var han riktigt söt! Det var när gorillan och diverse andra extra-stora djur kom i kläm som Elin och jag insåg att vi är människofientliga. Vi pep av förskräckelse när dinosaurier ramlade ned i en ravin, men reagerade inte när en av rollfigurerna fick ena benet avbitet. Det var av den anledningen som vi inte ville se slutet när de till slut lyckas döda King Kong....  :-(   Det fanns ett par tillfällen när jag drog filten över ögonen och det handlade om extra-stora insekter som kröp omkring på någons kropp. Uuäähhh!!

Det blev ett riktigt bra besök hos ortopeden på SATS! Han trodde inte så mycket på diagnosen psoriasis artrit dels för att de mediciner jag provade bara gav mig biverkningar och dels för att de enda hudbesvär jag har sitter i min torra hårbotten. Han trodde mer på artros som inte är ovanlig efter 40. "Jag antar att du har ont mest på insidan av knät" sa han. Stämmer bra. Just idag har jag haft ovanligt ont, så när han klämde på knät...AJAJAJ. Han har arbetat mycket med just den här sortens problem och har tydligen själv känningar, så när han hade bekräftat sin teori fick jag en injektion med Artzal i knäet. Det gjorde inte ont, men det kändes. Jag klarar inte av att se när folk sticker nålar i mig, så jag tittade åt ett helt annat håll under tiden och koncentrerade mig på att slappna av. Efteråt blev jag yr och fick ligga ned en stund, men det är inget ovanligt. Jag fick tre recept: Artzal som är förfyllda sprutor som jag tar med tillbaka nästa måndag för en andra injektion.  Tradil som är en anti-inflammatorisk värktablett av den skonsammare sorten (jämfört med t.ex Voltaren) och jag tog en så fort jag kom hem och det verkar som att den har effekt. Det tredje receptet är egentligen inget läkemedel utan glukosamin, Comfora som är bra för torrt och slitet brosk. Tillsammans med Omega 3 (som jag redan äter) ska det tydligen ha en extra bra effekt. Han rådde mig att byta benpressen i gymet mot en maskin som i första hand tränar muskeln på lårets framsida.  En stund in på besöket, så var han riktigt pratsam och delade med sig av sin kunskap. Det ämne som han injicerade i knät kommer ursprungligen från tuppkammar! Det första som dök upp i huvudet på mig var hur man hade kommit på sambandet mellan att ämnet finns i just tuppkammar och att det är rena smörjmedlet för brosk. *skakar på huvudet av förundran*  Jag ska få injiceringen två gånger till (tror jag) och sedan kan brosket hålla sig mjukt upp till två år! Han avslutade med att säga att han var optimistisk och att det är en fördel när patienten, jag alltså, själv är aktiv och tränar. Förutom att han var trevlig och vidtog åtgärder direkt, så fick jag äntligen en känsla av att jag gör NÅ'NTING rätt (Omega 3 och träning)!

Träning: styrketräning på SATS. Eftersom jag tränade direkt efter läkarbesöket, så var det si och så med koncentrationen, men det gick BRA och det var skönt. Jag gick upp i "fullt program", men hade ork kvar och så bytte jag bort benpressen och DET känns i benen....

Innan jag kunde åka hem, så var jag ju tvungen att hämta ut recepten och det kändes himla ovant att gå in på apoteket med receptlappar i näven när jag har använt internet det senaste året. Apoteket "Dina mediciner direkt i brevlådan"-service har en del övrigt att önska, men jag slipper att ta mig till ett apotek och sedan väääääänta. Mitt nummer på kölappen kom upp direkt, men sedan tog det stopp. "Eftersom det är flera recept, så kommer en kollega till mig att ta hand om dem. Sitt ned och vänta, så länge." Okidoki! Recepten lades i en brevkorg tillsammans med andra recept, så jag visste inte om det var mina recept som någon av kollegorna, med jämna mellanrum, plockade åt sig. Jag var trött. Jag hade ännu ondare i knäet och huvudvärken lurade. Jag ville bara hem! Jag väntade säkert tjugo minuter medan den ena en-recepts-kunden efter den andra fick sina mediciner och kunde gå. Blä! När jag väl kom ut därifrån och började halta mot Centralen, så hade jag så ont och blev så trött att jag var gråtfärdig. Jag tog en chans och ringde Pär och frågade om han kunde hämta mig på stationen, så jag åtminstone slapp de sista backarna och trapporna och det kunde han!! Tusen tack och pusspusspuss! :-D  Det visade sig att han kunde arbeta hemifrån resten av dagen. Lyxigt!

Elin har varit hemma idag med en huvudvärk som bröt ut redan igår eftermiddag. Hon har börjat springa, som Pär och igår var det andra gången. Efteråt blev hon SÅ trött och fick ont i huvudet och Reliv bet inte på den värken. Jag kan oxå få så efter ett tungt träningspass, så jag förstod henne när hon sa att hon ville vara hemma idag för att hon fortfarande hade ont.

Nu har jag börjat läsa "En flicka som kallas Alice" av Kristin Hannah. Författaren verkar bekant... NÄ - jag har FAKTISKT INTE läst den här boken förut, vare sig på engelska eller svenska! Jag har kanske läst något annat av henne.

Jag hade läkartid klockan 9 i morse vilket innebar att jag var ute och åkte kommunalt mitt i rusningen och det var ju inte någon höjdare.... För länge sedan, när jag fortfarande arbetade, så åkte jag oftast vid halv 7-tiden och då brukade det inte vara alltför tjockt med folk, men idag vid 8-tiden, så tog sittplatserna slut fort. Det är skönt att slippa trängseln och stressen och ALLA BUFFLIGA NÖTTER! >:-(

Fridens.