Alla inlägg under december 2007

Av Ewa - 5 december 2007 15:45

Min tandläkare måste ha en skruv lös eller så lever hon (och alla andra jag-har-aldrig-haft-hål-i-MINA-tänder-perfektionister) i Lala-land. När hon ÄNTLIGEN var färdig, så ville hon betona att det var svårt att laga hålet på ett tillfredsställande sätt för det satt knepigt till och var djupt (under en gammal amalgam-lagning från tidigt 1900-tal) och att hon, personligen, inte var riktigt nöjd eftersom hon vet hur en korrekt lagning ska se ut. Hej å hå!

Av den anledningen, så sänkte hon priset på dagens behandling med dryga 300 kr och sa att om jag får besvär inom ett år, så fixar hon en ny lagning utan betalning. Jippii.... ELLER så kunde jag ligga kvar och så skulle hon göra om allting på stört. Jag fick bita mig i tungan för att inte skrika: "ÄRUINTERIKTIGTKLOKIHUVET??!!!"  Det hade tagit 60 minuter mot de beräknade 45 minuterna och jag hade så ont i käkarna efter att ha gapat mer än jag egentligen kan för att hon skulle kunna få in 38 redskap, 2 sugar och sin egen hand. Jag nöjde mig med att, med mild stämma och sluddrande pga bedövning, säga nej, tack, jag känner mig tillräckligt mörbultad som det är. Det verkade som att hon tyckte att jag var en riktig "weakling". Tokiga tant! Faktum är att jag ska tillbaka i morgon igen. Nu när bedövningen har släppt, så känner tungan av en vass kant på lagningen som hon ska få slipa bort. Hon lyckades oxå med att skrämma mig till att självmant beställa tid hos tandhygienisten genom att säga att om tandstenen inte behandlas, så kan det bli tandköttsinflammation och DÅ.... Men det blir inte förrän i mars. Tralala!


Det finns en kombination som jag avskyr innerligt och det är vintermundering (för att hålla den råa kylan stången) tillsammans med paraply (för att det - sjukt nog - regnar i december). När Elin gick i morse, så vräkte det ned. När jag gick till tandläkaren, så var det uppehåll, men jag hade paraflaxen med mig. När jag gick hem, så var det den sortens fiiiina ihållande duggregn då jag, sakta men säkert, blev blöt. Dessutom blåste det och paraflaxen hade mest varit ivägen, så jag drog bara upp huvan på jackan. Ont i käkarna, halva huvet bedövat, kallt och regnigt, djupt besviken på pt:n och trött. Det blev för mycket och jag grät faktiskt lite för mig själv. Tårar syns ju inte regn, men mina glasögon var så fulla av regnstänk att jag knappt såg något utåt heller.


Jag har skrivit ett sk. pm till pt:n om vad jag tycker om hans förslag och att han kan köra uppdemnånstansdärsoleninteskiner! JAG SKOJAR BARA! Herregud, lite hyfs är jag väl begåvad med! Jag formulerade mig så att han skulle förstå att jag inte tycker att det var anpassat vare sig till mig, mina behov eller vad jag klarar av. I förslaget till träning, så hade han skrivit: "Eftersom du inte vill träna (styrketräning) mer än två gånger i veckan....".

Det handlar inte om att jag inte vill, det handlar om att det blir för mycket för mig för jag har nämligen provat med tre pass i veckan, men det orkar jag inte. Angående den sk. cardio-träningen, så skrev jag att eftersom jag faktiskt väger hela 92 kg, så behövs det inte så mycket för att mitt hjärta ska få arbeta och för att jag ska börja flåsa. Jag avslutade med att jag har insett att jag inte är villig att satsa så mycket som behövs för att få det resultat jag vill ha. Det är en ynklig självinsikt och jag är inte stolt över den heller, men det är likförb-t kalla fakta. Jag - envis och överviktig ynkis.


Drivremmen till tvättmaksinen har anlänt!!!

Pär ska hämta den och Pär ska sätta den på plats och sedan ska här tvättas, må ni tro!


Adjö.

Av Ewa - 5 december 2007 11:54

Har precis kommit från tandläkaren och halva ansiktet är bedövat. Det gjorde inte ont, när bedövningen väl kickade in, men det var dj-t JOBBIGT och jag är trött i käkarna. Jag ska snart göra te och det får jag dricka med sugrör. Nu är jag i STORT behov av varma, mjuka och snälla saker! 

Av Ewa - 4 december 2007 16:29

Träning: promenad på 75 minuter med någon form av raskare tempo i 10 minuter. Det var tungt - negativt tungt - från början till slut. Endorfinerna hade en semesterdag, så de fick jag klara mig utan och jag kände mig lite övergiven faktiskt. Att ett par ben kan kännas så TUNGA! Sista biten hem gick inte i många knop kan jag tala om. Tröttheten och tungheten sitter kvar i kroppen och har fått sällskap av en huvudvärk.


De senaste 20 minuterna har jag suttit med en klump av obehag i magen och det känns som det gjorde efter mitt möte med dietisten i våras. Jag känner mig ångvältad, besviken och snurrig i huvudet. Det är viktigt att inte förlora hoppet, sägs det och det var väl just viljan att hoppas som gjorde att jag kontaktade Vinnande Form och hoppet förstärktes av den allra första kontakten med pt:n. Nu sitter jag här alldeles yr efter att hoppet har grusats. Jag har fått kost- och träningsförslag (tyst för mig själv betonar jag FÖRSLAG om och om igen). Ett riktigt detaljerat förslag på vad jag kan äta under en dag och det innebär sju måltider inklusive lagad lunch och mellanmål. SJU MÅLTIDER!!! Jag kommer inte att hinna med någonting annat!! Förslaget för mina två styrketräningspass tänker jag faktiskt prova; tyngre den ena dagen och lättare den andra. Jag får nog finna mig i att köra 10 minuters uppvärmning oxå (att gå 10 minuter från Centralen med packad ryggsäck har varit min uppvärmning hittills) och då ska flåset igång. Den här pt:n verkar inte ha mycket till övers för promenader mer än att "det är bättre än ingenting". Tydligen får inte hjärtat jobba tillräckligt och därmed blir inte förbränningen mycket att hurra för heller. Förslag, förslag, förslag,förslag - endast förslag - kom ihåg det! Jag VET vad jag orkar och jag VET att om träningen inte är lustfylld, så blir det genast tvång över det hela och då skiter det sig. Jag försökte att förmedla mina begränsningar och pt:n påstod att det går att utforma individuella program eftersom alla människor är olika. Är mina förväntningar för höga? Är det så att jag både vill äta kakan och ha den kvar och att jag egentligeninte vill offra någonting eller anstränga mig mer än jag redan gör? Jag känner en enorm hopplöshet och vill bara dra täcket över huvudet och stor-tjuta!  Det kommer att ta ett tag att ta in all ny information och kanske känns det bättre om några dagar, men jag tror inte det. Jag har lärt mig att lita på min mag-känsla och nu är det en klump där som bara ylar att allt detta är FEEEEEEL för mig! Varför lyssnade jag inte på mag-känslan när jag tvekade inför att bli medlem hos VF! 498 kr i sjön (som det känns nu i alla fall), men jag tröstar mig med att pt:n finns ända nere i Helsingborg och att det är mail-kontakt som gäller. Från och med nu ska jag köra Mitt Alldeles Egna Race och inte ens Pär kommer att få säga någontin över huvud taget om det.


Elin har varit hemma idag. Fruktansvärt trött, lite illamående och kallsvettningar. Eftersom hon har mått så här flera gånger under hela höstterminen, så har jag skrivit till min läkare för att boka in henne. Hon var faktiskt där förra onsdagen för att hon ofta har ont i halsen, men läkaren hittade ingenting. Vi skulle höra av oss på en gång om hon blev dålig igen, så skulle Elin få komma tillbaka och lämna prover.


Igår läste jag ut "Ett alldeles särskilt förhållande" och den var verkligen en "sidvändare" som en av recensionerna kallade den. Nu har jag börjat med "Ut ur mörkret" av Linda Caine tillsammans med sin psykiater Robin Royston. Det är en sann berättelse av det slag som verkligen fascinerar mig: hur mycket en människa kan välja att glömma för att över huvud taget överleva, men att det, förr eller senare, gör sig påmint.


Något som jag inte lyckas glömma, hur mycket jag än vill är att jag ska till tandläkaren och laga hål i morgon. Eftersom det är endast lagning, så kommer hon väl inte att skälla på igen, eller?


Summa summarum: dålig dag.


Adjö.






Av Ewa - 3 december 2007 17:43

Här är min alldeles egna musiga adventsljusstake.

Av Ewa - 3 december 2007 08:08

Vecka 10, dag 1

Vägning: 92,4 kg vilket innebär en ökning med 0,8 hg. Igen.

Nu lägger jag av.

Av Ewa - 2 december 2007 22:01

Nu har jag sett det sista avsnittet av den andra säsongen av "Supernatural". Jag vet inte om det kommer fler. Vad ska jag titta på nu då?

Av Ewa - 2 december 2007 16:11

Nu kommer tiden att gå (ännu) fort(are); varje vecka är siktet inställt på att få tända ytterligare ett adventsljus och så PLING! är det jul. Håll i hatten!


Vecka 9, dag 7

Träning: 70 minuters promenad inklusive 10 minuters rusch. Dagens promenad var något längre än onsdagens, men blev 5 minuter kortare i tid.

Hm?  Alternativ 1: min klocka går fel. Alternativ 2: det finns okända tids-zoner där jag bor. Alternativ 3: orken är tillbaka. Personligen tror jag på det andra alternativet för det är mest spännande!


Pär och Elin är hos svärföräldrarna för det årliga pepparkaks-baket tillsammans med kussarna, så jag har haft en välsignad dag i ensamhet tillsammans med mina små glädjeämnen. De ursprungliga bak-planerna var att Elin skulle ha åkt redan igår och bakat lusse-bullar och sovit över, men ju närmare lördagen vi kom, desto motvilligare blev hon. Den som blev mest upprörd över hennes "svek" var Pär och han var hemskt orolig för att kussarna skulle bli besvikna. Han var faktiskt små-tjurig större delen av gårdagen och det förvånade mig för det är JAG som har monopol på lång-surandet i den här familjen! Det slutade med att Elin stod bredvid honom och BEORDRADE honom att ge henne en kram. I skrivandets stund, så vet jag inte om kussarna blev så nedslagna som Pär befarade, men det har jag svårt att tro. (*viskande* pär är lite av en drama queen. ssshhh!) Nu tänker jag leka lite psykolog genom att ge honom en diagnos: han måste acceptera att Elin växer upp och ÄVEN att hon inte tycker att samma saker är roliga längre t.ex att sova hos farmor och farfar. Vi kan inte längre fösa henne hit & dit och lämna av henne här & där utan att fråga henne. Så är det. Bit ihop och gilla läget!


Egentligen skulle jag ha följt med in till Stockholm för att fixa Elins julklappar + lite annat, men tanken på en advents-söndag inne i sta'n gav mig en ångest-klump i magen och jag kände att det jag BEHÖVDE var en lång promenad där jag inte behöver trängas eller köa. "Det gör väl inget"  sa Pär "det är ju flera veckor kvar". Jä, rajt! Och tiden går ju så lagom sakta nu för tiden.....


Som så ofta när jag har promenerat, så dök jag in på Konsum. Jag köpte en fryst fiskgratäng med räksås (som jag åt till lunch), en förpackning med havreflarn (som jag ska knapra på ikväll) och färdig risgrynsgröt (som jag ska ha som middag). Vi brukar äta risgrynsgröt till frukost just första advent, men så blev det inte i år och jag vet faktiskt inte varför (Pär kokar den kvällen innan och så får den stå för sig själv och svälla över natten för att sedan värmas). Pär var väl för upp-rörd över "Elins Svek" och jag var väl vilse bland dammråttorna. Vi gör ett nytt försök på julafton och då är kravet/behovet mycket större oxå, så då kommer vi nog ihåg det.


Vet ni vad?!!!  SOLEN HAR VARIT FRAMME IDAG!


Jag vill hellre ha snöööööööööööö!!!!


Adjöken.

Av Ewa - 1 december 2007 20:31

Aj lajk it!!

Flickan som det handlar om har ett marsvin som heter Bosse!

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2007 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards