Jag har precis duschat efter att ha städat hos gullegrisarna. Det är bara de och jag hemma för Pär och Elin har åkt till svärföräldrarna igen för att äta middag. De gör det på annandagen sedan några år tillbaka och jag har aldrig följt med för jag pallar inte riktigt att åka dit en gång till så tätt inpå julafton och bara för att äta. Nej tack.

Ungefär samtidigt som det var dax för solen att gå och lägga sig, så gjorde den några tappra försök att tränga igenom molntäcket och jag fick riktigt dagsljus även om det var i sista sekunden. De här gröna och tråkiga vintrarna påminner mig om när jag var kanske tio år och vi tillbringade julen hos mina äldre systrar i Småland. Där var det redan då snöfritt vintertid och jag hade så svårt att fatta det (född och uppvuxen i snörika Kiruna) att jag var, mer eller mindre, i chocktillstånd. Det är mer än 30 år sedan och nu är snöfria vintrar vardagsmat. Det har blivit ett moment 22 av det hela i och med att de som är besvikna över decembervädret flyger tvärs över klotet för att, som kompensation, få sol och värme i stället och det är bl.a dessa långflygningar som gör att vi har det här decembervädret! Det känns ganska bra att veta att jag och min familj är oskyldiga som små lamm (när det gäller vädret...).

För ett tag sedan fick jag ett mail med diverse information om skrivarkursen i februari och det fanns tre hemuppgifter att göra som förberedelse. Den första var att skriva till kursledaren om varför jag vill gå kursen. Baggis! Det gjorde jag igår kväll. Den andra uppgiften var att skriva om en person som har påverkat mig positivt och/eller negativt. Baggis! Jag skrev om min bror och texten har jag lagt in längst ned i inlägget (en aning egotrippat, kanske, men ni MÅSTE ju inte läsa). Den tredje uppgiften som vi faktiskt fick när det var kurs ute på Kungshatt är att välja ut tre inledningar, till romaner, som vi tycker är bra. Inte riktigt lika mycket baggis. Jag får leta fram några favoritböcker och kolla inledningarna i dem.

Tvättmaskinen slutcenrifugerar min huvtröja som jag köpte förra veckan och jag är nervös och pessimistisk. När ett plagg är nytt, så är jag extra noga med tvättanvisningarna (huvtröjan körde jag i fintvätt för säkerhets skull), men det behövs inte många tvättar för att plagget ska förlora i både färg och form. Det är oxå en anledning till att jag har tappat lusten att köpa kläder. "Man får det man betalar för" brukar man säga och det är väl inte orimligt att det är så, men behöver det innebära att jag, som inte är kläd- eller modeintresserad eller har obegränsat med pengar, bara kan var snyggt klädd så länge kläderna är nya och otvättade? Egentligen hade jag tänkt vänta med att tvätta huvtröjan, men Elin upptäckte små chokladfläckar på framsidan. Hm. Chokladfläckar?? På mig??  ;-)

Fridens alla bloggare!

Här nedanför är texten till kursen.

Jag har en bror som är fjorton år äldre. Han flyttade hemifrån när jag var sju eller åtta år, så jag har inget egentligt minne av att leva tillsammans med honom. Det var min bror och tre systrar i den första ”kullen”. Efter ett uppehåll på tio år kom jag och efter ytterligare 17 månader kom min lillasyster.  De äldre syskonen har alltid upplevt det som att mamma och pappa skämde bort mig och lillsyrran rent materiellt och de har inte hållit inne med den åsikten. Mamma var överbeskyddande och pappa ville nog aldrig ha fler än fyra barn. Jag har alltid tyckt att min bror har varit rolig, han har fortfarande en härlig humor, men det är någonting som jag verkligen måste påminna mig själv om eftersom den sidan av honom har hamnat i skuggan av alla åsikter och all kritik som han alltid hade till hands. Han var kritisk gentemot alla i familjen, men gick litet hårdare åt mig. Sedan jag blivit vuxen har jag fått veta att jag är hans favoritsyster av den anledningen att han kan se så mycket av sig själv i mig och det kan väl vara en del av förklaringen till hans missriktade beskydd. Han ville att jag skulle bli självständig och att jag skulle tänka själv. I stället blev det tvärtom. Jag sökte skydd hos mamma som jag visste aldrig hade några anmärkningar på sin minsting. Min bror kom med boktips genom att kliva in i mitt rum och fråga vilken bok jag läste (vid ett tillfälle minns jag att det var ”Svarta hingsten” och jag var väl 12-13 år) bara för att konstatera att det var skräp och i stället ge mig en ”riktig bok”. Jag fortsatte med ”Svarta hingsten” i alla fall, men inte utan ett korn av dåligt samvete över mitt val av ”skräplitteratur”. Mitt litteratur-samvete har plågat mig långt upp i vuxen ålder. Jag kunde sitta i tunnelbanan eller på pendeltåget och läsa en bok och komma på mig själv med att dölja omslag och titel för eventuella nyfikna av rädsla för att dömas ut som ointelligent. Nu har jag passerat 40-strecket och det är de senaste tio åren som jag har lyckats trycka tillbaka litteraturkritikern och läsa precis vad jag vill och verkligen njuta av det. Min bror tillsammans med min pappa har påverkat mitt förhållande till det motsatta könet i en sådan utsträckning att det nästan blev ett handikapp. Nu när jag själv har en tonårsdotter, så vet jag att det är viktigt att kunna prata om struntsaker med henne om jag någon gång vill kunna ta upp allvarligare ämnen. Jag har facit i hand nu och förstår att det var just det som min bror och min pappa inte klarade av och det ledde till att jag levde i tron att killar och män var intresserade endast om jag hade något viktigt att säga. När man utöver detta är väldigt blyg och aldrig har varit direkt bildskön, så blir det inte mycket kontakt med det motsatta könet. Jag har kämpat med detta och jag har lyckats hitta en man som älskar mig för den jag är och som är minst lika oseriös som jag, men även allvarlig. Jag upplever en stor lättnad när jag ser att min dotter inte visar några som helst tecken till den sorts osäkerhet som jag gick igenom, men så har hon en pappa som kan prata både strunt och allvar med henne. När jag hunnit bli 22 år och var på väg att flytta hemifrån, så var jag skräckslagen och led av depression (det förstod jag inte då och inte mamma eller pappa heller) och jag hade ingen som jag kunde prata med. Det resulterade i ett självmordsförsök. Flera år senare fick jag veta att min bror ”bara väntade på att något sådant skulle hända”. Jag var alltså hans favoritsyster. Han kände igen mycket av sig själv i mig, bland annat de depressiva besvären. Ändå gjorde han ingenting för att uppmärksamma mamma och pappa på detta, så att de kanske hade kunnat tränga igenom min mur för att få kontakt med mig innan det gick så långt som att jag försökte göra slut på mig själv.  Den senaste gången jag träffade min bror och hans familj var för sju år sedan och då kände jag mig stark och trygg i mig själv. Det var som att jag gav mig själv betyget MVG i självkänsla och självförtroende.

 

Annie

26 december 2007 16:21

*gulp*
När du blir författare ska jag köpa ALLA dina böcker.
Gott Slut önskar jag dej och de dina

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

Frump är rörd

26 december 2007 16:27

Du får MVG av mig också!
Jag håller min sista tia på dig, bara så du vet...

Och du, chokladfläckar!
VA sjutton, det är ju JUL!

Kramar!

http://Frump.bloggagratis.se

 

Åsa

26 december 2007 19:12

Du är så duktig på att skriva och rita.
Självklart skulle jag också kasta mig över dina böcker.

http://klackebo.bloggagratis.se

 

Marianne

27 december 2007 01:30

Förstår mer än väl att du stannade hemma idag. Själv har jag gått i totalstrejk när det gäller hela julhelgens tvångsbjudningar, som alla förväntas ställa upp på. En fika är ok, men sen räcker det. Äta julmat vill jag göra i lugn och ro med min man, våra söner och någon/några som inte har någon egen familj att fira med. Julen är för oss en skön avkoppling, inget släktkalas. Sen får släkten tycka vad de vill. Och tycker, det gör de…men det bjuder vi dem på, för vi har det slappt och mysigt. Medans de ränner runt till varandra som tokstollar hela helgen.
Skrivkursen låter intressant. Hoppas du berättar mer om den.
God fortsättning

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...