Träning: promenad 55 minuter i hyfsat raskt tempo. 4 minusgrader, strålande sol och så tjockt med frost att det ser ut som snö. Det var skönt att komma ut (SOM VANLIGT!), men höger knä har känts knasigt hela dagen.

Jag satt och läste till nästan klockan 2 i natt och Elin och jag tog "sovis" ända till klockan 10. När jag kom in i köket, så hade grisarna resignerat och tagit den första av dagens många tupplurar. "Gå härifrån - nu är det VI som sover!".

Elin var ju hos läkaren förra veckan och igår fick vi provsvaren vilka visade att ingenting var fel. Jaha. Å ena sidan: vad bra att hon är frisk! Å andra sidan: varför mår hon då himla dåligt emellanåt?? Husläkaren rekommenderade ett besök hos optikern och Pär åkte dit med Elin idag. Hon är aningens aningen översynt och behöver läsglasögon. Jag har haft mina aningar om detta eftersom hon alltid får huvudvärk när hon har läst ett tag eller suttit vid datorn och jag är säker på att hon kommer att känna en stor lättnad när hon slipper värken. Två par glasögon för ca 1200 kr hos Blic - det är inte direkt dyrt, tycker jag. De ska vara färdiga redan nästa vecka.

Empati är bra att ha, men den har sina begränsningar. Pär har fått riktigt ont i höger hand (för mycket dator och felaktig arbetsställning, tror jag) och igår kom han in i köket och sa att han nu förstår vad jag menar när jag säger att jag har ont. "Man blir ju helt förlamad!" som han uttryckte det. Jag vet. Det är återigen samma gamla skit som väcks till liv för mig: han måste själv uppleva det för att riktigt tro mig. Empatin har, som sagt, sin begränsningar, men för att inte börja bete sig som en misstänksam polis, så måste man kunna acceptera när någon säger att han/hon inte orkar oavsett anledning. Så länge jag kan minnas, så har jag känt mig misstrodd eftersom mina sjukdomar (depression och ont i handen) inte syns utåt (mer än när jag har bandage om handen). Om man ser en människa med gips längs hela benet, så förstår man ju rent intellektuellt att det inte kan vara lätt. Man förstår att det är hindrande, klumpigt och kanske till och med gör ont. MAN FÖRSTÅR ALLT DETTA UTAN ATT SJÄLV HA HAFT ETT BRUTET BEN. När det gäller depressioner, så verkar fantasin tryta fort och när man inte kan föreställa sig det eller placera sig själv i den situationen, så väljer man inte att acceptera den utsattas erfarenheter av eländet. I stället så blir man misstänksam och antar att personen i fråga låtsas eller rent av ljuger. Till Pär om du läser detta: det här är INGET på hopp. Jag blir bara så fruktansvärt trött på känslan av att aldrig bli trodd.

Julklapparna är inslagna och granen är på plats på övervåningen och ska kläs när den har blivit rumstemperarad. Pär ska griljera vår minimala julskinka och fler julförberedelser än så är det inte. Eftersom vi är bortbjudna på själva julafton, så slipper vi all matplanering och matlagning och det är JAG väldigt taxam för!

Adjöken.

 

Helén

21 december 2007 23:17

Oj oj oj, den där bilden ser ut att vara tagen ur mitt liv.... ;)

http://vardagsliv.bloggagratis.se

 

Jennifer

22 december 2007 11:36

Jag FÖRSTÅR dig mycket väl med depressioner! Har själv levt med det under måånga år (trots att jag är så pass ung...). Men nu tror jag att den är nästintill borta. Jag har mer eller mindre lärt mig hantera mitt liv. Men visst dyker hemska tillbaka blickar upp osv. Och sen den jäkla ångesten. Den vägrar försvinna helt, men jag kan ha den under kontroll - vilket jag tränat in med hjälp av en mental tränare.

Så jag kan helt ärligt förstå dig och de dagar du inte orkar med något - när man inte ens vill stiga upp ur sängen!
Jag tycker du är duktig som gör så pass mycket du gör ändå trots depression och ont i handen!!!!!!! :D
Kramar

http://www.kizbaz.bloggagratis.se

 

Pär

22 december 2007 12:08

Jag har aldrig misstrott dig när det gäller depression eller ont i handen. Däremot är det ju svårt att förstå precis hur det känns eller hur ont det gör om man inte varit i samma eller liknande situation själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...