Vecka 2, dag 5

Jag kom hem från SATS för en stund sedan. Nu är jag uppe i fullt program och jag fick kämpa litet - härligt! Jag var trött innan och är ännu tröttare nu, hela kroppen känns sliten och jag är litet nere. Nu har jag tränat fem dagar i rad och det fungerar inte så bra för mig märker jag, men jag kommer att ha vilodag både i morgon och på söndag och så blir det nya tag på måndag. Ålrajt!!

Tösen är på ett hemskt humör idag och är på Nåna hela tiden. Tösen var tydligen igång redan vid fem-tiden när Pär gick upp och även Elin klagade på att de levde rövare. När jag åt min frukost, så kunde jag bara konstatera att diskussions-klubben hade ett ovanligt hetsigt möte. Sedan såg att Tösen jagade Nåna runt, runt och att hon hoppade upp på hennes rygg och nafsade Nåna i nacken. Stackars Nåna! För att jag själv skulle känna mig lugnare medan jag var på SATS, så fick Tösen faktiskt sitta själv i övre buren. Gissa vad det första hon gjorde var när jag släppte ut henne? Efter Nåna...... Jag vet att jag inte ska lägga mig i deras uppgörelser och rangordningar och kanske gjorde jag helt fel, men jag ville ha alla grisar vid liv även när jag kom tillbaka. Vad tycker marsvins-uppfödarena?

Jag släpade mig och ryggsäcken uppför alla backar från pendeltåget och när jag var nästan hemma, så var det en man som skulle ut med sin valp på lunch-promenad. Det var en kola-färgad, tufsig och spretig liten sak som, enligt husse själv, var "väldigt social" och jag fick hälsa på den. Ooooo - lycka! Efter det mötet kändes allt litet bättre.

Jag läste i "Må Bra" att kalcium-produkter neutraliserar syrorna i munnen, de syror som fräter på emaljen efter man har ätit något. Med alla bannor och tillrättavisningar från tandläkaren i gott minne, så kommer jag att ta en slurk mellan-mjölk efter maten i fortsättningen. Jag tycker om att dricka mjölk till maten, men har dragit ned på det kraftigt med tanke på min vikt, men 1 dl eller mindre känns ok.

Nu har jag bestämt mig för att följa med till svägerskan på söndag. Jag ska ju ha en vilodag och det kan vara skönt att få maten serverad och att slippa diska. Städningen skjuter jag upp till nästa helg. Mitt behov av att vila är större än städlusten.

Adjö.

Vecka 2, dag 4

Klockan var bara 9.35 när jag drog iväg på promenad. En extra t-shirt under polotröjan och jackan +  handskar. Jag gick "ut-på-landet"-rundan och det pågår en hel del byggverksamhet där, så det var en del tung trafik. Det är lugnare att gå där på helgen. 60 minuter kontinuerligt tempo inklusive 10 minuters rusch. "Baksmällan" uteblev idag, men jag har känt mig sliten sedan jag kom hem och jag har ont i båda knäna. Frusen och trött och jag sov i soffan en liten stund. I början av september beställde jag mjuka kläder från Ellos och det var bl.a en extra stor benfärgad, stickad polotröja och först idag är det tillräckligt svalt för att jag ska kunna ha den. Den är gosig!

Vi hade tid för Elins utvecklingssamtal med hennes sk. mentor (förr kallade vi nog det för klassföreståndare), men pga knäna stannade jag hemma. Pär var med. Vi hade fått papper med utlåtande från alla ämnes-lärare för att förbereda oss. De senaste åren har det stått samma sak dvs att det går bra för henne, men att hon borde vara mer aktiv på lektionerna vilket betyder att hon borde räcka upp handen oftare och delta mer i diskussioner. Pär och jag bara suckar. Eftersom klassen är stökig och killarna är högljudda, så måste det till en stark röst + att man ska tycka att det är värt besväret att försöka göra sig hörd. De brukar ha tjej-grupp med jämna mellanrum och i de grupperna har hon inga problem att delta eller att göra sig hörd. Vi håller på Elin och det är inget direkt allvarligt problem, tycker vi. Jag var inte heller speciellt aktiv förrän i gymnasiet. Jag tycker att de ska koncentrera sig på de som är s.a.s.  överaktiva och störiga.

Igår gick jag in på "Må Bras" hemsida och beställde en prenumeration på tre nummer. Idag köpte jag det senaste numret lockad av rubriken "Designa din egen viktmetod" för det ju precis det jag försöker göra! Det fanns ett test - "Hitta din viktprofil" -  för att se vilket sinne man styrs av, syn, hörsel eller känsel. Jag är visuell, men när jag läste resultatet, så är jag absolut kinestetisk (känslo-styrd) för det kunde lika gärna ha varit mig de beskrev där. Hur kan det bli så fel? Hur som helst, så fick jag inte reda på något nytt . Jag fortsätter med min egen metod för den passar mig alldeles utmärkt. Intresset för tidningen kommer och går för jag tycker att den sortens tidning lätt blir fanatisk.

I morse sköljde jag munnen med "Listerin", det som ska spränga bort plack och annat. Dra på trissor vad det var starkt!!!! Vilken evighetslång halv-minut....... Jag kan inte förneka att munnen kändes ren.

Adjö.

Här några päls-bollar som ser ut som jag känner mig.  ;-)

Vecka 2, dag 3

Det blev en promenad på 20 minuter till tandläkaren och det var mest uppför. Pust! När jag skulle hem, så förlängde jag sträckan och lyckades få med 10 minuter i raskare tempo, men det blev inte mer än 30 minuter i alla fall. Nåja, de övriga dagarna har jag ju promenerat längre, så det jämnar ut sig.

Jag tänker inte dra ut på spänningen: jag har ett hål och det sitter under en gammal lagning. Suck. Dessutom fick jag bannor för att jag inte borstar visdomständerna ordentligt. Inflammation i tandköttet och några ställen till där det kan vara hål på gång. Jag har oxå skador från tandborstningen. Inget bra slutbetyg, med andra ord och när jag ser det i tryck, så verkar som att tänderna kan ramla ut vilken dag som helst. Den 5 december ska jag tillbaka och till dess så ska jag definitivt bättra på min tandvård. Jag fick två pyttiga mellanrumsborstar och rådet att fluor-skölja och att köpa en tandkräm med mindre slipeffekt. Apoteket ligger i samma hus, så tandkrämen är fixad. Pär sköljer med Listerin som, enligt reklamen, fullkomligt spränger bort tandsten och andra beläggningar, så det ska även jag göra med start i kväll. Jag fick en tid hos tandhygienisten, men till henne tänker jag inte gå. Det känns kränkande att som 42-åring betala flera hundra kronor för att lära mig hur jag ska borsta tänderna! Tandläkarnas heliga mantra lyder: "Du använder väl tandtråd?" och det gör jag faktiskt, minst fem dagar av veckans sju, men med dagens resultat, så undrar jag om det hjälper så mycket som tandkläkarna vill göra gällande.  Tror ni att tandläkarna är precis så petnoga med sin egen tandvård som de tycker att vi vanliga dödliga bör vara? I så fall är de inte mänskliga!

För en vecka sedan fick vi en inbjudan till svägerskan med familj för att umgås och äta litet mat nu på lördag. Vi har, som vanligt, inte setts så ofta under sommaren, så det lät bra. Svärföräldrarna har precis flyttat tillbaka från Öland över vintern och även de är inbjudna. Vårt vanliga gäng på nio personer - hur trevligt som helst! Just att det är en lördag är en fördel för då kan jag äta vad jag vill. Igår pratade Pär med sin pappa och fick veta att det har blivit ändrat till dagen efter, söndag, eftersom svärföräldrarna skall på teater på lördagen. Jag gillar det inte och jag har tappat lusten. Jag har precis kommit igång med rutiner för både mat och motion och för mig krävs det planering. Ända sedan vi fick inbjudan, så har jag planerat in hur jag ska träna och när jag kan vila. Jag har precis kommit på fötter igen och jag har inga psykiska marginaler att vara flexibel!! Visserligen är vi ingen stor grupp som umgås, men jag tycker att det känns som att det är viktigare att svärföräldrarna kan vara med än om det stökar om i våra planer. Jag låter kanske grinig och förstorar upp bagateller, men mina marginaler är, som sagt, små. Det är inget problem för mig att stanna hemma i stället, men just den här gången är jag rädd att även Elin kommer att vilja vara hemma oxå och då blir det ett vansinnigt tjafs och mindre mysig stämning. Jag hade planerat in veckostädningen på söndag, men med ändringen, så får det bli på lördag och Pär tog inga glädjeskutt direkt. "Måååååste vi deeet...?" Naturligtvis kan vi hoppa över städningen, men eftersom det är jag som är hemma hela dagarna, så vill jag ha det något så när rent omkring mig.

Jag är trött igen efter promenaden, men det blir nog bättre efter lunch och en kanna te. Det fungerade igår. Sedan måste jag städa hos grisarna. Elin har tröttnat på att alltid göra det dvs två gånger i veckan, så vi gjorde om "Vem gör vad"-listan, så att jag städar på onsdagar och så får hon diska i stället (pest eller kolera-byte för hennes del) och hon städar buren på söndagar.

Det luktade kallt idag, tycker jag.

Adjö.

Vecka 2, dag 2

En ny vecka i promenad-programmet vilket innebär att en promenad på 45-50 minuter skall inkludera 10 minuter i raskt tempo. Jag tänkte att det blir antingen "Baggis!" eller "Jösses, vad tio minuter känns långt....". Det blev en "Baggis!", men med en liten "baksmälla": mot slutet var jag avsevärt tröttare jämfört med förra veckan och benen kändes tuuuunga. Det tog 60 minuter och var skönt, trots tunga ben och solen strålade som sjutton.

Den 26 september informerade min husläkare mig om att jag kunde vänta mig ett brev från FK. Det kom idag och det gällde deras sk. Pila-projekt där de långtidssjukskrivna får hjälp med att komma tillbaka till arbetet.

Handläggaren skrev att hon hade pratat med överläkaren och kommit fram till att projektet inte är aktuellt för mig, i alla fall inte i dagsläget.

VAD???!!!!!

Hur kan det komma sig att handläggaren faktiskt lyssnade på överläkaren och insåg att han vet mer om detta än vad hon gör?? Jag var så säker på att de skulle kalla till ett möte för att kunna rota i allt och höra min version.

JAG ÄR LÄTTAD!

När jag såg att brevet var från FK, så fick jag en kall klump i magen och hade egentligen ingen lust att öppna det, men den här gången var det ofarligt. Kors i taket! Om en vecka ska jag träffa överläkaren och då får jag kanske höra litet mer.

I morgon ska jag till tandläkaren och det ser jag INTE fram emot! >:-(

Adjö.

Vecka 2, dag 1

Vägning: 92,6 vilket innebär en ökning med 6 hg.

Jag tänker inte låta mig nedslås av det för jag har bestämt mig för att det är 6 hg muskler som jag har fått. Det tvistas om vad träningsvärk beror på. Antingen kan det vara att blodkärlen i muskeln brister eller så kan det vara det att muskeln blir starkare/större på en gång efter träning. Jag tränade mycket förra veckan och jag hade en hel del träningsvärk, så jag tänker hålla fast vid att det är 6 hg muskelmassa! Jag var på SATS idag igen och det var bara en massa "gubbs" där och det kom inte någon av kvinnligt kön förrän jag hade börjat stretcha. Jag hade litet svårt med koncentrationen idag och då blir det genast tyngre eftersom jag inte utför övningen korrekt, men annars kände jag att det finns ork kvar, så pass mycket ork att jag kommer att gå upp till fullt program nästa gång. Jäss!

Det var inte mer än +5 grader när jag gick hemifrån i morse och jag hade en tunn polotröja, mjukisbyxor, strumpor, mocka-jackan och träningsskor på mig och det höll mig varm. Det fanns de som hade mössa, halsduk och vantar som om det var minus fem grader och så fanns det de som, visserligen hade ordentlig jacka, men samtidigt var barfota i skorna. Jag kan bara konstatera att kyla och värme är något relativt. Om jag uttrycker det mindre diplomatiskt: "Folk är inte kloka!".

Pär har sin måndags-kurs på KTH i Kista och Elin och jag får både laga och äta middag själva. Hon fick välja och det blir varm korv med bröd. Jag säger inte nej eftersom jag kommer undan med väldigt simpel matlagning och Elin diskar. (Skadeglatt skratt)

Adjö.

Vecka 1, dag 7

Vilodag. Jag är så himla trött i både huvudet och kroppen. Igår kväll slog tröttheten till strax före klockan 23 och det kändes som att jag somnade innan jag landade på kudden. Jag sov tungt och gott och var på toaletten vid 7-tiden och sedan sov jag till halv 10. Gääääsp....

Elin är på ett mindre mysigt humör och jag tänker inte tvinga på henne mitt sällskap utan hon får signalera när det går att vara med henne. Pär gör tvärtom; han "besöker" henne då och då med uppmuntrande tillrop. Jag vet inte vilken metod som fungerar bäst.

Alla ni som använder och gillar "Facebook" kan ta och läsa Hanne Kjöllers krönika på DN:s hemsida idag, söndag. Själv har jag upptäckt att "Facebook" inte är av intresse för mig, men jag var tvungen att skapa ett konto för att över huvud taget få veta vad det hela gick ut på. Det kontot hade jag nog i hela fem minuter.

Elin och hennes kompis Erika hyrde filmer igår och jag hann se en av dem innan de skulle lämnas tillbaka; "Se upp för dårarna". Helena Bergströms regidebut och den var ganska bra. Flera okända men bra skådespelare. Mot slutet av filmen började jag ana vartåt det barkade och jag protesterade högljutt för det visade sig vara ett väldigt amerikanskt "allt-fixar-sig-för-alla"-slut. Usch!! Det var så synd på en annars fullt trovärdig handling.

För några veckor sedan skrev jag att jag skulle spela in och se "Saw" och det har jag gjort och jag blev förvånad över att den inte var ens i närheten så äcklig/blodig som jag fått intrycket av. Den var inte direkt sevärd, men jag var ju, som sagt, vansinnigt nyfiken på den. Nyfikenheten är stillad och jag kan lugnt säga att jag inte har behov av att se de två uppföljarna. Det sadistiska psyko-puckots sjuka metoder att lära utvalda personer att de ska uppskatta livet är - det erkänner jag motvilligt - intelligenta på ett skrämmande sätt.

Fyrbeningen nedan såg vi när vi promenerade igår. Visst är den fin?

Adjö.

Vecka 1, dag 6

60 minuters promenad i kontinuerligt tempo med gubbe som sällskap. Lunka på! Vi gick den långa "ut-på-landet"-rundan och det finns några luriga backar dvs backar som syns på avstånd, men inte märks så mycket medan man tar sig uppför mer än att man undrar varför man är så flåsig. Den rundan känns i benen varje gång.

Vi stödhandlade på Konsum och köpte bullar på konditoriet. Kanelbullarna var slut!!! >:-(  Jag tog en med mandelmassa i i stället, men den var inte alls god och jag åt bara några tuggor. Däremot var Pärs wienerbröd himmelskt gott och jag fick äta upp det i stället.

Nu har jag läst ut "Exil" av Denise Mina och den var ganska bra. Jag fortsatte direkt med "Sista utvägen" som är den sista delen i den trilogin.

Idag är jag trött och är frestad att ta en tupplur på soffan, men jag känner mig själv och luren blir lätt ett par timmar och om det blir så, ja, då är hela kvällen ur led.

Det blir inte mer idag.

Adjö.

Vecka 1, dag 5

Styrketräning på SATS och det var ett extra skönt pass! Jag ökade på till tre set i maskinen för biceps och jag tror att jag kan öka antalet repetitioner nästa vecka. Armmusklerna har blivt 200% bättre sedan jag började för dryga tre år sedan för då existerade de knappt. :p   Jag ökade på en av ben-övningarna oxå. Min favorit-maskin/övning är en variant av rodd-maskin. Det är överkroppen som jag behöver bygga upp och den maskinen täcker måååånga muskler; nacken, skuldrorna och ryggen, axlar och över-armar och sidorna. Jag stretchade extra ordentligt idag och efteråt kände jag mig smidig, stark och så lätt - en känsla att sträva efter!

När det gäller maten och ätandet, så har denna första vecka gått väldigt bra. Jag har hållit mig kvar på den smala stigen utan problem, det är bara någon enstaka sen kväll som jag har känt av ett sug efter något smaskens. Jag har ätit frukt både som mellanmål och som efterrätt och jag anstränger mig för att äta mig riktigt mätt vid middagen och inte sluta vid första mättnads-känslan. Däremot kommer jag inte ifrån känslan av att det är mycket som jag ska hålla reda på, som jag ska komma ihåg - det går inte av sig själv precis. Det är väl så med större förändringar även om just denna typ av förändring inte är direkt ny för mig.

Att hitta sin egen stil är väl detsamma som att hitta en stil som man trivs i, som känns som "en själv" och att andras åsikter inte har någon betydelse? Jag trodde att jag hade nått dit, men jag kan fortfarande känna att jag borde vara eller önskar att jag ville vara mer feminin. Jag hade en kort period i slutet av 80-talet när jag använde smink, men det är inte värt all tid det tar eller alla pengar, så det är ett minne blott. Jag har ofta använt nagellack på fingernaglarna, men sedan jag fick psoriasis artrit, så har naglarna blivit missformade (det är bara tumnaglarna som är fula nu) och jag lackar tånaglarna i stället. Klädstilen är ett kapitel för sig och när jag träffade Pär, för 17 år sedan, så var jag smal och hade oftare kjol och till och med klänning. De senaste åren är det byxor som gäller och de senaste månaderna har det varit mjukis-byxor. Efter avslaget hos Kirurgicentrum, så tröttnade jag på att försöka över huvud taget. Jag flippade inte ur genom att strunta i kost & motion, men jag undviker "vanliga" kläder så långt det bara går. Om (eller när) jag har gått ned 10 kg eller mer, så kan jag kanske hoppa ur mjukiskläderna. Fötterna har jag alltid haft problem med; jag får skavsår bara jag tänker på nya, hårda skor och jag blir lätt trött i och kall om fötterna och fotlederna. Det har, inte överraskande, blivit värre sedan jag har gått upp i vikt. På vintern är det lätt för då har jag mina super-sköna, super-lätta, varma och torra GoreTex-Ecco-kängor, men övriga tider på året är det knepigare. Jag får ont av eller blir trött i fötterna av i stort sett alla sorts skor utom tränings-skor. Ibland tröttnar jag på min slappa ofeminina mjukisstil och vill ta på mig en blus, ett par välsittande byxor och ett par läckra skor för att jag inbillar mig att omgivningen skulle titta till på mig då, men samtidigt vill jag ju inte ha uppmärksamhet!  Och så tänker jag följande: jag har dessa sk. mer feminina kläderna på mig och efter ett par timmar känns de inte bekväma och jag har ont i fötterna. Resultatet blir att jag får en något plågad min över hela mig. Om jag struntar i det och håller fast vid bekvämligheten, så borde det resultera i att jag blir avslappnad och ser ut att trivas och på köpet borde jag se bra ut. Eller? Det här är tankar som jag har då och då, precis som med kropps-uppfattningen häromdagen och även om formuleringen är solklar inne i huvudet på mig, så blir det mest babbel när jag försöker skriva ned dem.

Nu kom jag, helt plötsligt på varför en blog är roligare än en vanlig dagbok: just för att den inte är lika privat, så kan man få gensvar och kommentarer eller idéer och tips från andra. Visserligen skulle t.ex Pär kunna läsa min vanliga dagbok, men hans åsikter om mig och mitt är ju sällan opartiska.

Sju timmar och femton minuter kvar tills att mitt "Jag-får-äta-vad-jag-vill-dygn" inleds och just nu har jag siktet inställt på Geisha-choklad och ett försenat firande av kanelbullens dag. Mums!

Adjö.