När jag pratade med överläkaren i tisdags, så berättade jag att jag mår bra nu, mycket bättre än för några månader sedan, men att det inte har stabiliserats ännu. Som exempel nämnde jag den inbjudan till svägerskan som blev ändrad och stökade till i mina planer. Det känns som om samma sak har hänt igen. När vi åt middag, så ringde svärfar och bjöd in oss på middag på lördag em. Det var Pär som svarade och han tackade ja direkt. På lördag har vår bostadsrättsförening städdag (såvida det inte blir riktigt rusk-väder) och den kommer Pär att vara med på. Jag hade planerat att städa på insidan, så att säga och eftersom det blev uppskjutet från förra helgen, så känns det definitivt nödvändigt nu. På söndag hade jag tänkt promenera igen. Jag är väldigt känslig för stress i vanliga fall och ännu mer nu när det är "litet skakigt" och sedan har jag heller ingen mental flexabilitet. Eftersom vi inte ska vara hos svärföräldrarna förrän klockan 16, så skulle jag hinna med att både städa och duscha, men det bygger på att jag är fullt frisk och har obegränsat med ork. När jag har veckostädat blir jag trött och jag får ofta ont i diverse leder. Pär säger att han är medveten om det här och han säger att han förstår att jag inte är så flexibel just nu, men det är inget att ta hänsyn till, eller? Jag tycker att han kunde ha bett om att få ringa tillbaka efter att han kollat med Elin och mig.

Adjö.

PS. Gårdagens värk i svanskotan är som bortblåst! Jag förstår ingenting.

Vecka 3, dag 4

50 minuters promenad inklusive 10 minuters rusch. Det var suveränt skönt ute idag! Knallblå himmel och bara +5 grader - det är höstväder som heter duga. Det blåser en del oxå och vid ett tillfälle, så såg jag i ögonvrån att det lossnade massor av löv från ett träd. Jag stannade och vände blicken uppåt och fick se helt gula löv mot den blåaste, blå himmel. Waow! Jag såg oxå att löven faktiskt singlar nedåt i en spiral-rörelse. Promenaden gav mig en stor endorfin-kick.

Jag kröp i säng klockan 23 igår och då hade Pär nästan somnat. Klockan två vaknar jag och går upp på toaletten och då ser jag att han ligger i soffan vilket innebär att jag har snarkat. Igen. Vi har en väggklocka som han tycker tickar för högt de gånger han behöver sova i soffan, så han tar alltid ned den och plockar ur batteriet. När jag skulle dra igång klockan i morse, såg jag att den stannat på 23.40 Det betyder att jag somnade direkt och började snarka strax efter. Listigt! Kan man utbilda sig till detektiv utan att vara polis? (Frågan är ej allvarligt ställd!) ;-)

Nu har jag fått ansöknings-blanketterna från FK. Min nuvarande sjukersättning räcker april månad ut och min ansökan om förlängning vill de ha senast den 15 februari, så det är ingen panik än.

Elin är piggare idag och för att hon ska kunna vara hemma även i morgon och bli helt frisk, men utan att få panik för det hon missar, så ska Pär stanna till vid skolan på väg hem och ta hem några av hennes böcker.

Adjö.

Vecka 3, dag 3

Vilodag. Jag vaknade med värk i svanskotan. Den sortens värk som man kan få om man ramlar på nämnda kota eller om man har suttit ned alldeles för mycket. Det är första gången som jag har fått det av att sova. Undrar vad jag har gjort i natt.... Jag vet att jag i alla fall har snarkat för Pelle-pojken tog täcke och kudde och flydde till soffan för att få sova.

Det är 40 år sedan "Djungelboken" hade bio-premiär och äntligen har den kommit ut på DVD! Vår VHS-upplaga är, milt uttryckt, sliten. Första gången jag såg den på bio var jag kanske fyra år och jag såg den tillsammans med mamma, Siw och Lajla på Palladium i Kiruna. Jag minns även att jag somnade med godispåsen i ett fast grepp. DVD-utgåvan ger ju möjligheten att se den med engelskt tal, men jag har svårt att tänka mig någon annans röst än Beppes på Baloo. Det blir "frukost-middag" med film och vi har utfärdat ett förbud mot att säga repliker i förväg. Svårt! :p  Men jag tänker sjunga med, så det så!

Var nöjd med allt som livet ger

Med allting som du kring dig ser

Glöm bort bekymmer, sorger och besvär

Var nöjd och glad för vet du vad

En björntjänst gör ju ingen glad

Var nöjd med livet som vi lever här

Nu är allt långt hår puts väck! Det är såååå skönt! Jag hade bokat tid hos ännu en ny frisör som heter Rosie. Jag har lagt märke till henne förut just för att hon alltid verkar vara så glad och mysig och hon visade sig var precis så glad och mysig som jag trodde. Dessutom pratade hon ovanligt länge med mig om hur hon skulle klippa och hon lyssnade ovanligt mycket när jag beskrev hur jag ville ha det. När hon nästan var färdig och jag fick se nacken, så bad jag att hon skulle både klippa litet mer och tunna ut det mer. Hon gjorde inte som många andra frisörer gör att de "...lämnar lite här bak så att det inte ser fullt så kort ut." Det blev precis som jag ville ha det och hon var lika nöjd med slutresultatet som jag var och väldigt entusiastisk. Hihi! Jag har hittat "min" frisör. Igen. Jag passade på att köpa mer av Kérastase-schampot oxå, det som kostar 209 kr eftersom klådan är avsevärt mindre än innan jag började tvätta med det.

Elin är fortfarande risig och termometern visar ingen feber fast hon emellanåt känns varmare än feberfri. Hon kommer att vara hemma resten av veckan.

Eftersom det är onsdag idag, så var det dax att städa hos grisarna. Nu är det rent och fint igen och de kan börja om med att göra det hemtrevligt genom att bajsa överallt och sprida ut höet. De är härliga!

Jag kungen är över alla här

Under trädens gröna höjd

Jag har nått opp till trädens topp

Men ännu är jag är nöjd

Jag vill ju bli en man, en män'ska

Och kunna allt ni kan

Jag vill ej längre apa mig

Jag vill ju bara va' en man

Adjö.  Oopido, jag vill ju va' som du-u-u.....

Vecka 3, dag 2

Promenad till vårdcentralen, mest uppför och tog 20 minuter. Efteråt blev det promenad på 40 minuter inklusive 10 minuters rusch. Enligt promenad-programmet, så ska jag öka till 60 minuter kontinuerligt tempo utan rusch, men jag känner att jag redan har passerat det, så jag går, raskt, vidare till 60 minuter inklusive 10 minuters rusch. Jag har ordentligt ont i knäna och är trött. Av någon anledning tyckte kroppen att jag hade sovit färdigt efter bara sex timmar, men nu har den ändrat sig..... Får jag gå och lägga mig snart?

Klockan nio skulle jag träffa överläkaren, men han var, som vanligt, försenad. Det är tur för honom att han är så bra.... Kontentan av besöket är att han kommer att skicka ett sk. skattnings-formulär för depression till mig som jag får fylla i och returnera. Sedan kommer han och husläkaren att tillsammans formulera ett utlåtande till FK, med skattningen som en del, om att min sjukersättning bör förlängas på obestämd tid (nu är den tidsbegränsad och räcker februari månad ut). På väg till VC funderade jag och kom fram till att det är ungefär ett år sedan jag hade ett möte med både FK och Af och att vi även bokade tid för uppföljning i december. Efter det mötet började jag må allt sämre och efter en ångest-fylld kvällspromenad i november beslöt jag mig för att maila handläggaren på FK i syfte att skjuta upp uppföljnings-mötet eftersom jag stod inför byte av antidepressiv medicin. Efter det kändes det litet lättare och en del av pressen och stressen försvann. Medicin-bytet genomfördes, men utan framgång och det slutade med att jag var tillbaka på den medicin och doseringe som jag hade från början. Suck. Vid det laget hade det hunnit bli både nytt år och maj-juni. Jag hörde inget mer av FK och fick senare veta att det var min husläkare som hade agerat buffert och sagt att FK måste gå via henne om de ville kontakta mig. Inte mig emot. Nu har det alltså gått ett helt år sedan mötet med FK och Af och det är först nu som jag kan säga att jag börjar må bättre. Ett helt år! Det är de här tidsperspektiven som bl.a FK har så svårt att greppa. Med tanke på hur jag har mått under det här året och att även mina närmaste har fått känna av det, så borde de kunna förstå att det inte är lämpligt med ännu ett ifrågasättande av förlängning av sjukersättningen. Både överläkaren och husläkaren har haft telefonkontakt med den handläggare som hade undertecknat brevet jag fick förra veckan och båda två tyckte att "hon verkade vettig" och vi alla tre är förvånade över just det. FK har inte något bra rykte.... Handläggaren kan verka hur vettig som helst - jag kommer i alla fall inte att vare sig hoppas eller tro på att de inte kommer att dj-as förrän jag har deras beslut om förlängning i handen. Luttrad och bitter. 

Klockan tio hade jag tid hos husläkaren och det var med anledning av att jag har haft ont i handen på ett annat sätt den senaste tiden; det hjälper inte med att bara vila handen eller ens med Zon-salva. Jag kommer att få en remiss till en ortoped i Södertälje som, förhoppningsvis, kan ge mig en cortison-spruta för att dämpa inflammationen i senan. Jag fick en sådan medan jag fortfarande var aktuell för företagshälsovården (1998 tror jag) och den hade en väääääldigt bra effekt, så jag vill ha mer så'nt.

Elin mådde halv-dåligt i morse och hon kändes varm, men hon gick till skolan eftersom de skulle ha prov i kemi. När det var avklarat, så gav hon upp och gick hem. Hon blir hemma i morgon oxå. Hon är tydligen inte ensam om att må risigt. Jag vägrar att bli förklyld igen! JAG VILL INTE!

Nu läser jag "Den gåtfulle fotografen" av Douglas Kennedy och den verkar kunna vara nå't. Det är den sortens historia där ett möte får oanade och ödesdigra konsekvenser. Huuuu.....

Pär och jag har veckohandlat på Konsum och nu är han ute och skuttar (egentligen springer han väl). Sedan blir det grillad kyckling med potatis-sallad och diverse grönsaker.

I morgon ska jag äntligen få klippa av detta häng som kallar sig för frisyr!! Det kommer även att bli en av veckans två vilodagar.

Adjö.

Vecka 3, dag 1

Vägning: 91.8 kg vilket innebär att hela 8 hg har försvunnit under veckan.

Närmare ett helt kilo än ett halvt kilo. FANTASTISKT!! Det verkar som att min egen metod faktiskt fungerar - det är ju inte klokt vad bra!!! Där fick den stygga dietisten så att hon teg. Haha! Det bästa är att det inte känns som någon enorm ansträngning eller att jag får avstå från en massa smaskens. Jag var till SATS idag igen och det gick alldeles utmärkt; jag ökade på benpressen med fler repititioner och provade en annan maskin för armmusklerna, men jag vet inte om jag byter.

Det blev ingen ledsen morgon för Elin och hon kom iväg utan problem. Skönt!

+12 grader idag - vad är det för höst?? Mulet och små-regnigt är det oxå.

Ikväll tänker jag läsa ut "Sista utvägen" av Denise Mina. Den är bra, bättre än den andra delen och minst lika bra som den första. Jag är ändå hållit på med den för länge och jag har varit frestad att ge upp, men jag vill faktiskt veta hur det slutar.

I morgon har jag två läkarbesök direkt efter varandra; överläkaren och sedan husläkaren. Såvida det inte regnar (alltför mycket) så tänker jag promenera efteråt.

Adjö.

Vecka 2, dag 7

Vilodag och i morgon är det vägning igen. Huuu....

Det blev ganska trevligt hos Maria med familj. God mat med hembakat bröd och mycket grönsaker (de kör oxå enligt viktväktarna) och hembakta chokladsnittar till teet/kaffet efteråt. Hon och jag är väldigt olika när det gäller matlagning för hon drar sig inte för att lägga ned arbete och det är aldrig något färdigköpt. Jag vill komma undan med så litet jobb som möjligt. :-P    Både hon och Pär har väl fått sin matlagnings-glädje från sin mamma.

De har två dvärgvädurar som är som levande gosedjur, men det är lite falsk marknadsföring för de ser så himla mjuka och gosiga ut, men när man tar i dem, så är pälsen inte alls så tjock och allt skelett känns tydligt. De har så gulliga tassar! De är så tysta oxå; de "säger" aldrig någonting och det hörs bara ett svagt "dump, dump" när de tar sig framåt. Det ska vara marsvin. Varje gång jag träffar de här lång-öronen, så blir jag mer övertygad om att man ska ha marsvin!

Annars känner jag mig ganska dämpad och trött. Elin har kompis-problem just nu och tycker att just måndagar är vidriga och jag är beredd på att det kanske blir en ledsen morgon i morgon. Det är tungt att behöva peppa iväg henne en morgon när jag själv ska iväg någon timme senare. De senaste åren när hennes humösvängningar har blivit tydligare, så är jag på helspänn ifall hon skulle visa minsta, lilla tecken på depression. Det är ju en ärftlig sjukdom....

Adjö.

Det är Isabella till vänster och Linnéa till höger och Elin och kusinen fick locka med solrosfrön för att få med båda på en bild. Längst ned syns deras rumpor som är nästan lika söta som marsvins-diton. ;-)

"Boog och Elliot" är en datoranimerad djurfilm och den var riktigt rolig. Förhållandet mellan grizzly-björnen Boog och hjorten (?) Elliot hade många likheter med Shrek och Åsnan. Absolut sevärd! Jag kan, tyvärr, inte säga samma sak om "Zodiac" som bygger på verkliga händelser och handlar om en mordutredning där poliser och journalister blir aningen besatta när det gäller att lösa gåtan. Jag har sparat 180 kr till eftersom även den filmen fanns med på önskelistan. Det gäller att se det positiva!

Tvättmaskinen har fått jobba hårt idag och nu kör jag det sista även om det är ganska sent, men det är kläder som inte ska tumlas utan hänga på torkställningen i vardagsrummet. Det är dessutom mjukis-favoriter, så det måste bli rent idag. Jag börjar bli trött, men är inte alls trött i kroppen på samma sätt som de senaste dagarna och det tolkar jag som att det behövdes en "göra-ingenting-dag".

Natti.

Vecka 2, dag 6

Vilodag med godis och film. INGEN träning alls.

Vi har hyrt hela fyra filmer; två av dem var vi eniga om och sedan valde vi en var som vi inte var eniga om. "Nina Frisk" - gemensamt val - var jättebra!

Elin har sett den på bio och ville absolut se den igen. En film där man kan sitta och säga "Henne gillar jag" eller "Vilken dj-a idiot!" eller, som jag uttryckte det om huvudpersonens alkoholiserade och otrevlige styvfar: "Han kommer att vara med i hela filmen, eller hur?".  Den andra filmen var "Tre systrar & en mamma" och jag hade väntat mig mycket mer av den eftersom Diane Keaton hade huvudrollen. Den var bara fånig och DK spelade över genom att överdriva sina vanligaste manér och uttryck. Fördelen är att jag nu vet att jag inte ska köpa den, som jag hade tänkt och då sparar jag ca 180 kr.

Hela familjen har varit på ett strålande lördags-humör och frukosten blev mysig. Även grisarna är sams idag och Tösen har taggat ned. Mellan filmerna tog jag en lång-dusch med (det sista av min) ansiktsmask, (det nästan sista av min) hår-inpackning, kropps-skrubb och insmörjning. Jag har lackat tånaglarna med ett nytt lack oxå. I flaskan och på varuprovet såg det mörkt metallic-brunt ut, men på mina tånaglar ser det nästan svart ut.  Jag ska nog ta bort det....   :-(

Jag har faktiskt liiiitet dåligt samvete när det gäller grisarna, för Elin och jag har rotat oss i soffan och Pär är mest på övervåningen, så de har varit själva i köket större delen av dagen.  Nu sitter jag hos dem en stund i alla fall. Snart ska jag göra en otroligt avancerad middag i form av fyra Findus-piroger i mikron och två sorters sallad. ;-)

Adjö.