Vecka 4, dag 3

En promenad på 60 minuter (60-75 minuter utan rusch enligt promenad-programmet) och det var inte ett dugg skönt. Det var tungt och efter en liten stund fick jag en grym huvudvärk, så pass grym att jag funderade i banorna hjärnblödning eller tumör. Den blev bara värre, men när jag var nästan hemma, så kom jag på att det kunde bero på kepsen. Jag hade inte min vanliga rosa keps utan en i mocka som jag hade lånat av Pär. Eftersom den inte satt lika bra som den rosa, så hade jag dragit åt spännet. Jag hade dragit åt spännet för hårt..... När jag hade tagit av kepsen, så tog det inte många minuter innan huvudvärken klingade av. Det var ju en himla tur att jag inte behövde någon operation, men det var liiiitet genant oxå. :-p

Elin och jag är ensamma ikväll eftersom Pär är på konferens och blir borta över natten. Efter söndags-kvällens rabalder, så gruvade jag mig litet för det här, men kvällen har varit lugn och det blir nog inga problem i morgon på morgonen heller. Pär och hans pappa skulle ha åkt till Öland över helgen, men det har blivit inställt på min begäran och det är av samma anledning: jag känner inte att jag har rätta orken att vara själv med Elin i flera dygn.

Jag hade förhandsbokat "Spiderman 3" och den kom idag. Den var riktigt bra; mer mogen och vuxen än de två tidigare och det handlade inte enbart om att slåss mot diverse stor-skurkar. Spindelmannen, Batman, Stålmannen, X-Men och Buffy - superhjältar allihop och jag kan inte förstå min fascination för dem. Jag har inget som helst behov av hjältar i vardagen. Utan att göra någon djupare analys av detta, så blir det i alla fall väldigt läckra och underhållande filmer. Tycker jag. Tra la la...

Eftersom det är onsdag, så har jag städat hos marsvinen och även dammsugit köksgolvet och hallen. Det blir så skräpigt.....

Även jag tycker att bloggen är seg idag, men det jobbigaste är att jag försökte tre gånger utan att inlägget sparades. Efter det skrev jag ett stycke i taget och sparade efter varje gång för att sedan redigera, så det tog låååång tid att skriva idag. Bättring är i alla fall på gång!

Nu är det dax för en banan eller två och varm choklad.

Adjö.

Vecka 4, dag 2

Eftersom jag inte kunde motstå lockelsen att tippa åt sidan i soffan och sova, så blev även denna dag en vilodag. Det innebär (eftersom jag vill sätta press på mig själv) att jag ska träna de fem dagar som är kvar av den här veckan. Okej, då.

Utan förvarning mår jag uselt igen och jag vet inte varför. Jag är trött, jag vill vara ensam och ingenting av det vanliga är roligt. Det enda jag vill göra är att läsa eller se avsnitt av "Buffy". Eftersom jag inte har några som helst måsten på hela veckan (det underlättar mycket!), så tänker jag göra just det.

Vid 16-tiden ska hela familjen veckohandla på Coop och jag väljer att följa med även om jag inte behöver.

Bikt: varm choklad både på söndag och igår. Risgrynsgröt i söndags och det tänker jag äta till lunch även idag. Jag har ett stort behov av värme och mjukhet: tjocka strumpor, filtar, nallar, tända ljus, kannor med te och det jag nämner i bikten. Jag känner ingen ånger nu heller. 

Adjö.

Jag tycker att alla bloggare som gnäller över att det går så himla trögt ibland ska tänka till litet!

Den här blogg-sidan är gratis. Det vore en helt annan sak att gnälla över en utebliven service som man betalar för.

Ta och stressa av! Om man blir så uppjagad över att en web-sida inte fungerar, så borde man nog ta och lära sig avslappningsövningar.

Petitesser. Om man upplever ett seeeegt internet som så fruktansvärt jobbigt, så kan det övriga livet knappast vara ens hanterbart!

Mer plats till oss. Alla ni bloggare som ger upp och går över till konkurrerande blog-sidor gör att det blir mer plats på servern för oss som är kvar.

Grrrrr!

Adjö.

Vecka 4, dag 1

Vägning: 91,7 kg vilket innebär 1 hg mindre.

Igår hade Elin samma måndags-ångest som jag brukade ha inför arbetet. Det märktes tidigt på eftermiddagen och det blev bara värre ju längre dagen led. Jag mådde så himla dåligt av att se det just för att jag kände igen det. Pär lade sig tidigt och somnade fort, men inte Elin. Hon tog på sig ytterkläderna och sa att hon måste ut, men jag höll henne inne. Det är någonting som är fel, men hon vill inte berätta och jag kan inte tvinga henne. Hon sa flera gånger att vi aldrig lämnar henne ifred. Nu tänker jag lämna henne ifred och vill hon prata, så finns jag här och det har jag sagt till henne. Jag väckte Pär vid 22.30 och sa att jag inte orkade tackla detta själv, men det enda det ledde till var att allas nattsömn blev förstörd. Ingen av oss somnade före midnatt och Pär har sovit på soffan igen. Jag steg upp klockan 7 för att, i värsta fall, följa med Elin till skolan, men hon gick själv.

Efter det sov jag i nästan fyra timmar. Elins måndags-ångest smittar av sig på mig och det resulterar i att jag går på helspänn och undrar om hon kommer att kunna somna ordentligt och om måndag-morgon kommer att innebära att jag måste peppa henne, så att hon kommer iväg eller om hon stannar hemma vilket och jag inte kommer iväg till träningen. Idag blev det ju ingen träning. Det fanns inte en chans att jag skulle ha orkat iväg och dessutom kunnat koncentrera mig tillräckligt. Det blev ingen promenad heller. Jag känner mig maktlös och vill bara gråta.

Adjö.

Vecka 3, dag 7

Den här gången följde Pär med på 50 minuters promenad inklusive 10 minuters rusch. När promenad-programmet "sa" 50 minuter, så blev det 60 minuter och nu blir det tvärt om! Skrutt samma för jag antar att det jämnar ut sig. Det är vägning i morgon igen. Huuu.... Jag förväntar mig inte samma roliga resultat som vid förra vägningen, men jag kan omöjligt ha ökat i vikt.

Tror jag. :-p

Efter promenaden handlade vi lite mjölk, bananer och annat på Konsum och jag köpte även Coop/Änglamarks färdiga risgrynsgröt som Elin och jag åt till lunch. (Den är väldigt krämig och smarrig när det inte finns tid till "riktig" risgrynsgröt.) Jag är medveten om att det inte är någon slank-mat direkt och Pär var rask med att påpeka det. Jag kan bli så fruktansvärt trött på honom och jag sa till honom att han verkar fungera som de gjorde på mitt arbete när de enbart påpekade hur mycket frånvaro jag hade och hur många arbetsuppgifter som jag var "befriad" ifrån i stället för att erkänna att jag var dj-t effektiv när jag väl var där. Efter tre veckor med ytterst få avsteg från Den Hälsosamma Stigen och med en viktnedgång på nästan ett helt kilo, så väljer han att kommentera när jag gör "fel". SUCK. Jag försöker ju hitta min alldeles egen balans mellan träning och en kosthållning som är mer flexibel än t.ex Viktväktarna. I fortsättningen får han komma med en positiv kommentar för varje negativ kommentar och kan han inte det, så kan han låta bli att kommentera över huvud taget!

Det hade gått en månad sedan grisarna fick klorna klippta, så det var dax igen. De verkade ha en tvärtom-dag för den som vanligtvis nafsar och snor omkring (Lotta) var lugn som en filbunke, medan en av de lugnaste (Nåna) nafsade till en gång. Det är Pär som fixar klorna eftersom övningarna har gett färdighet och jag hjälper bara till med att langa och gosa med grisarna.

"Med mord på menyn" var ingenting att ha, så jag bytte raskt till fredagens inköp: "Shadow man" av Cody Mcfadyen och den är inte på engelska trots att titeln är det. Den, däremot, var bra från första sidan!

Adjö.

Vecka 3, dag 6

Det finns en fördel, men endast en, med att skjuta upp städningen en vecka och det är att det verkligen syns att man har städat. Det tog ca tre timmar och det får räknas som dagens träning.

De enda ljuden just nu är det svaga suset från datorn och prasslet från grisarna i buren. Mysigt. Pär och Elin är hos farmor och farfar i några timmar. Anledningen till middags-inbjudan är den Italien-resa som hela vårt gäng på nio personer planerar att göra i början av maj. I maj 2005, så fyllde svärmor jämnt och hon och svärfar bjöd med oss till Toscana. Det enda vi behövde lägga ut var fickpengar. Jag har, tyvärr, väldigt få trevliga minnen från den resan eftersom (det här har jag kommit underfund med långt efteråt) det innebar en stress utöver det vanliga för mig. Flyget var försenat 14 timmar vilket gjorde att vi kom till Rom mitt i natten och fick övernatta på hotell. Nästa dag skulle vi ta oss till den egentliga destinationen (jag har glömt namnet, tro det eller ej!) och konfronterades med den italienska trafiken och det italienska systemet av vägskyltar och det kunde bara sluta på ett sätt: vi körde fel. Inte bara en gång heller. Vi var uppdelade i två bilar med Pär, Elin, mig, Lasse och Freddie i den som körde först. Jag läste kartan och för varje gång vi körde fel, så kändes det som mitt fel medan Pär tyckte att det var hans fel. Trött, nästan utmattad i kombination med stress gjorde att jag började gråta.  Vi hade missat en hel dag då vi hade tänkt vara i Florens. Nu kom vi dit vid lunch-tid och sent omsider kom vi fram till hotellet som var ett ombyggt kloster, men vi körde ju fel etthundrafemtielva gånger på vägen dit. Den positiva semester-känslan infann sig inte för mig. Jag hann aldrig hämta mig ordentligt efter den usla starten på resan. Nu planeras, alltså en liknande resa och jag tvekar om att följa med. Visserligen är det dryga sex månader tills det är dax och jag kan naturligtvis må bra mycket bättre vid det laget, men det är just det att jag mådde riktigt bra förra gången och ändå blev det bara pannkaka av alltihop. Vi behöver inte göra något annat än att spara ihop fickpengar och se till att vi har med passen för resten sköter svärföräldrarna om och ändå det blir för mycket för mig. Rent intellektuellt inser jag ju att en försening på 14 timmar knappast kommer att drabba mig två gånger efter varann, men det finns ändå inga garantier för att jag pallar. Jag har pratat med min husläkare om detta och hon sa att om det skulle visa sig att jag inte orkar, när det väl är dax, så kan hon skriva ett läkarintyg, så att pengarna inte går förlorade. Det var inte enbart städning och efterföljande trötthet som gjorde att jag inte följde med idag; jag har helt enkelt ingen lust att sitta och prata om Italien, vad vi ska göra och vad vi ska se och hur vi ska lägga upp diverse bil-turer. Jag har svårt att planera nästa helg för att då inte tala om ett halvår framåt.....  Sedan den resan har svärföräldrarna åkt tillbaka två gånger, men inte till precis det området och alla (utom jag) har "klagat" på att de åkte utan oss och nu har de fått som de vill.

Över till något heeelt annat: jag har börjat läsa "Med mord på menyn" av Diane Mott Davidson. Jag har inte hunnit tillräckligt långt för att få någon uppfattning om ifall den verkar vara bra.

Adjö.

Ponte Vecchio i Florens överst och lutande tornet i Pisa.

Den sista september skrev jag att jag skulle sätta press på mig själv bl.a genom att rapportera om viktnedgången. Jag kom på att det borde innebära att jag rapporterar om diverse fusk och synder oxå.

Bikt: en mugg varm choklad både i tisdags och igår. På vägen hem idag köpte jag en "vanlig" Fanta dvs att den innehåller socker. Jag kommer även att förlänga mitt ätar-dygn genom att börja äta godis nu.

Jag känner inte den minsta, lilla ånger. :-)

Adjö.

Vecka 3, dag 5

Den här gången var det tråkigt på SATS och det är inte ofta det händer. Jag var och är trött. Gäspigt trött. Det behövdes en hel del koncentration för att göra övningarna rätt. Det var bara gubbs där och damerna kom inte förrän jag var färdig. Det var ingen riktig fart på de som var där och de verkade vara lika sega som jag. Musiken sög; det var antingen rent techno-dunk eller hårdrock. Jag längtade hem!

Efter träningen gick jag till Body Shop för att fylla på förråden, men de hade inte det jag behövde mest - inpackningen med vallmofröolja. :-(    Jag köper ofta böcker på Pocket Shop och för varje bok får man en stämpel. När det har blivit tio stämplar, så får man en pocket utan extra kostnad. Förra gången blev mitt stämpelkort fullt vilket innebar att jag, idag,  kunde välja ut en bok, vifta med den framför kassören och sedan gå min väg. Lyxigt! Jag hade skrivit upp tre olika titlar, men ingen av de fanns.  >:-(   Jag ville verkligen ha något nytt att läsa och jag hittade en till slut. Puh!

Elin mår ännu lite bättre idag och nu börjar hon bli rastlös, så ikväll fick hon lov att gå hem till en kompis, men med strrrränga förhållningsorder om när hon ska vara hemma. ;-)

Pär var tvungen att arbeta litet längre idag, så det var faktiskt jag som lagade maten och nu är det alltså han som slamrar med disken.

Jag har lagt märke till en sak när det gäller gubbs som styrketränar: de har alltid så pass tunga vikter att de knappt orkar med övningen och det leder till att de sällan gör den fullt ut. Det kan ju varken vara skönt eller smart. Jag har snappat upp så pass mycket som att man ska ha tungt om man vill att muskeln ska bli stor och det är väl det de är ute efter. Själv gör jag hela rörelsen för att verkligen känna att musklerna får arbeta.

Nu har jag sköljt med Listerin morgon och kväll i en dryg vecka och det är fortfarande fasligt starkt, men det gör inte ont i munnen längre och det syns oxå att tandköttet inte är inflammerat. Lysande!

"Den gåtfulle fotografen" är bra. Douglas Kennedy är en baddare på att skriva underhållande och jag har inte många sidor kvar nu. Men när jag kommit litet längre än halvvägs, så fick jag en känsla av déja vu. Den blev starkare och jag fick en känsla av att ha sett den som film. "Om det blir en stor skogsbrand, så har jag sett den."  Jajamänsan! Det gör ingenting för jag har egentligen inga minnen av filmen mer än just branden. Det var en viss lättnad över att déja vu-känslan inte berodde på att det redan stod ett exemplar av boken i hyllan.... Det skulle inte ha varit första gången, i så fall. Suck.

Nu har jag bestämt mig för att inte följa med på morgondagens middag hos svärföräldrarna. Jag ska städa och sedan ska jag slappa och äta godis. :-)

Adjö.