Jag sitter i köket, som vanligt och i ögonvrån ser jag att grenarna i hasseln gungar till mer än vad de gör när det blåser, så det betyder bara en sak: Kurre är på ingång! Igår hade han en kompis med sig, antagligen för att visa upp den otrooooliga tillgången på hasselnötter. Hans päls har en underbar brun färg och den blir väl kvar tills han byter om till den gråare vinterpälsen.

Det skulle vara en ännu dystrare värld om det inte fanns några djur som mjukade upp allt. När jag promenerade idag, så mötte jag en kvinna med tre hundar i koppel, två vuxna och en valp. Jag vet inte rasens namn, men de är i storlek som en S:t Bernhard, hängiga öron, mycket päls som är svart över ryggen och brun och vit nedåt magen. De ser ut som stora lufsiga nallar och så fort jag fick syn på dem, så började jag le stort och brett! De var inte så olika i storlek sinsemellan, så det var mer på sättet som jag kunde se att den ena var en valp; den var mer nyfiken på mig och inte fullt så cool.... Tidigare i somras, när Pär och jag promenerade, så mötte vi en kvinna med en vuxen schäfer och en collie-valp. Jag såg på avstånd att collien fått syn på oss och blev nyfiken, så jag frågade matten om jag fick hälsa och jag hade knappt avslutat frågan innan valpen var framme. Den for runt & upp & ner & hit & dit och var hur mysig som helst! Schäfern, däremot, låg kvar i skuggan och uppförde sig och var cool.... En av våra grannar köpte en labrador-valp i början av juni (gud i himmelen så fin!) och har varit hemma med den i åtskilliga veckor. Vid ett tillfälle stod jag på balkongen och skakade mattor och såg att valpen satt utanför hennes öppna ytterdörr. Plötsligt sprang han in för att en stund senare komma ut tillsammans med matte. Hon sa att han hade blivit rädd för det snärtande ljudet från mattorna. "Då får du ta och tuffa till dig lite" sa jag till valpen medan han klättrade på matte och faktiskt såg lite skamsen ut. Förra året var Pär och Elin på en kusinträff som hade med mina svärföräldrars kusiner att göra. Det var mycket folk och en av familjerna hade en stor, svart labrador vid namn Ellen med sig. Ellen älskade att bada, men fick inte det så ofta som hon ville eftersom hon blev torr och fick klåda. Ellen badade i alla fall och efteråt smög hon bakom buskarna och hängde litet med huvudet när husse kom på henne.

Jag vill avsluta med våra grisar som jag uppskattar så himla mycket! När jag kommer hem från SATS, som exempel och har varit borta i kanske fyra timmar, så knackar jag försiktigt på köksdörren innan jag öppnar den. Därinne kan jag se nosar som kikar ut från diverse krypin och när jag har varit i köket en stund, så "vaknar" de och börjar mingla och kuttra. Det är underbart! De är knasiga oxå och reagerar ALLTID när det klingar till i deras matskålar och då drar pipandet igång på högvarv. Det är bara det är pipandet drar igång även när det är två skålar inne i buren som de själva knuffar ihop så att de klingar...... ;)

I skrivandes stund, så sitter Pär i bilen på väg till Öland för en kort helg-semester. Det här året ville Elin inte följa med, så han får några dagar själv med sina föräldrar som fortfarande är kvar (minst en månad till). De ska äta surströmming. Lukten borde inte kunna ta sig hit hela vägen, eller?

Adjö.