Oj.

Efter en kraftig infektion t.ex förkylning kan man bli deprimerad helt enkelt för att kroppen är sliten. Det har jag råkat ut för nu. Eftersom jag redan lider av depressioner, så är jag kanske extra mottaglig. Jag uppmärksammade de första signalerna igår. Pär och Elin åkte strax före klockan sju och de väckte mig för att säga hej då. Jag blev väckt mitt i en dröm och var hur groggy som helst, så jag sov ett par timmar till efter det. När jag steg upp igen vid 9.30, så hade grisarna tydligen glömt att Pär faktiskt gav dem (en ovanligt tidig) frukost för det var ett fasligt hallå när jag kom in i köket för att äta min frukost. De var ihärdiga, men inte ens de orkar hur mycket som helst. Det var dax för vecko-städning eller MÅNADS-städning eftersom det var fyra veckor sedan sist. Jag klarade av köket först, så att grisarna skulle kunna vara ute och sträcka på benen. Det var sanslöst skräpigt överallt, men då är det, på sätt och vis, mer taxamt att städa. Närmare 14 var jag färdig efter nästan tre timmar och det var dax att äta lunch och det var efter det som tröttheten och apatin slog till. Jag bara satt. Den planerade duschen blev inte av. När Pär ringde från Grövelsjön, så orkade jag bara svara enstavigt. Jag tittade på "Cosby" och "Reba", men det var inte kul igår. Jag spelade Sims, men blev mest irriterad på att de stampar med foten i golvet när något är i vägen och "glömmer bort" det jag har planerat att de ska utföra. Chokladen och ostbågarna var inte goda. Jag var så trött! Det som fungerade var att läsa, så det gjorde jag (HP and the deathly hollows är BRA). Jag sov mellan midnatt och åtta när väckarklockan talade om att grisarna skulle ha frukost. Juice + mina mediciner och sedan sov jag till klockan elva. Jag hade ingen lust att stiga upp. Mattorna ligger kvar på torkställningen på balkongen efter gårdagens städning, jag MÅSTE duscha och jag har lovat Pär att stryka några skjortor och jag borde börja med en ny matsedel. Var är orken?

Jag är och har alltid varit intresserad av språk och ju äldre jag blir desto mer upprörd blir jag över hur vårt svenska språk utarmas och misshandlas. Min dotter som besöker chat-rum säger oxå att det är skrämmande många som inte kan stava ordentligt. Därför startar jag en ny omröstning: Hur pass viktigt tycker du att det är att kunna svenska ordentligt? Mitt svar är förstås "MYCKET viktigt".

Slut för idag.  :(

Jag glömde att blogga igår bara för att jag sögs in i min nuvarande sims-familj. Alla som spelar eller har spelat Sims vet att det ibland är svårt att hitta ett bra tillfälle att avbryta och jag lyckades inte förrän klockan 00.30 Det var ju roligt att spela oxå, förstås.

Igår kändes det som att förkylningen var på reträtt och jag fick visioner om att gå en promenad idag. Eftersom jag sov dåligt i natt och det regnade idag, så blev det inte mer än just en vision.

Idag har jag inte gjort så mycket. Tvättat litet och spelat Sims. Elin och Pär gjorde några ärenden bl.a till apoteket för att hämta ut ett förnyat recept av dunder-medicinen Cocillana-Etyfin och så stöd-handlade de på Konsum inför bilturen i morgon. Klockan sju, senast,  kommer de att åka till Stockholm för att plocka upp kusinen Freddie + mamma och sedan vidare till Grövelsjön. Kusinen Oskar + pappa åker tåg pga platsbrist i bilen, men de återförenas ju senare. Jag får vara helt människo-solo (jag har ju mina älskade grisar) i en vecka igen och det är både bra och dåligt. Det är alltid skönt att få vara ensam, men efter den senaste eremit-perioden, så är behovet inte lika stort.

Efter ungerfär ett års funderande fram och tillbaka, så har jag, med hjälp av Pär fattat ett av de större besluten i mitt liv: jag ska genomföra en fett-sugning inklusive en bröst-reducering. Mina känslor är fortfarande kluvna och jag kan inte låta bli att tänka på den sortens operation som ett fusk eller en genväg i kampen mot övervikten. Samtidigt så vet jag att det är en del av fettet som jag inte kommer att bli av med och som var kvar även när jag lyckades bli av med 12 kg. Fetman sitter på magen och är av den ärftliga sorten och jag har fått den från min pappa. Den sjätte september ska jag prata om allt det här med min husläkare, men innan dess tänker jag boka tid för ett rådgivande samtal hos Kirurgcentrum i Stockholm.

Jag VET att operationen inte kommer att lösa några problem.

Jag VET att jag inte kommer att må bra för resten av mitt liv vad gäller depressioner.

Jag VET att jag aldrig mer kan tillåta mig att öka i vikt när jag väl har genomfört det här.

Men jag VET OXÅ att mina knän kommer att må bättre när belastningen minskar och jag VET OXÅ att jag kommer att må psykiskt bättre även om jag inte blir frisk.

Det blir familje-mys ikväll med start klockan 18.55 Prick. ;)

Två avsnitt av "Cosby" (en serie som jag uppskattar mer och av andra anledningar nu när jag är vuxen och själv har barn), ett avsnitt av "Reba" som helt enkelt är skit-kul och efter det ska vi se "The lady in the water" och det är en film av  M Shayamalan som gjorde bl.a "Sjätte sinnet". Jag ÄLSKAR hans filmer! Elin har sett "The lady..." med mig, men för Pär blir det premiär och det behövs inte mycket för att han ska tycka att det är läskigt, så jag får kanske hålla om honom lite extra i natt.....

Slut för idag.

Mysan har ingen knöl. Inte idag i alla fall. Veterinären kunde berätta att den knöl som hon opererades för var en infekterad skada och INTE av den typ som kan återkomma. Det vi sedan kände var ärrvävnad och det vi hade hittat den HÄR gången kan bero på att hon får tänder. Jaha. Det känns lite höns-mammigt att vi varit där så ofta, men vi blir lugnare av att veta. Mysan tyckte - naturligtvis - inte om att åka i transportbur och dessutom till veterinären och hon blev så pass stressad att hon fick MASSOR av mjäll på de timmarna! Kontentan blev att hon är ett friskt och mysigt marsvin med väldigt fint hull, men skräpig i pälsen.

Jag har inte sovit bra i natt pga förkylningen och pga otäcka drömmar. Tidigt i morse drömde jag att jag och Pär var i vårt sovrum och det var så ostädat, skräpigt och skitigt att vi hade spindlar som kröp längs väggarna och möss (som var väldigt söta!) som rotade efter något ätbart bland damm-råttor och annat. Jag.....AVSKYR......spindlar. De i drömmen var stora. De var håriga. Jag väckte tydligen Pär för att jag skrek och viftade (bort odjuren) och var allmänt upprörd. Mössen som var med i drömmen tog vi i svansen och bar ut på vår trapp. Det var t.o.m en liten mullvad med!  Klockan halv sju kunde jag inte sova mer. Medan Pär var på Animalen, så släppte jag ut grisarna och tömde diskstället och efter det var jag helt färdig. Jag hällde upp ett stort glas juice, tog mina mediciner + två Panodil mot huvudvärken och sov en stund på soffan. Annars har jag varit piggare idag, i alla fall så länge jag håller mig stilla......

Efter frukosten åkte vi till Coop för årets "dubbel-handling" vilket innebär att jag har en vagn med vår vanliga veckohandling och Pär och Elin har en vagn med det som behövs för åtta personer i en vecka i Grövelsjön. Eftersom vi har bil och bor närmast en stor-marknad, så brukar vi göra det här. De övriga Grövlis-resenärerna har andra uppgifter. Just den här gången var det inte mycket i någon av vagnarna, vilket jag var taxam för eftersom förkylningen gjorde att jag kroknade innan vi ens var halvvägs. Jag köpte liljor. Den stora, rosa och doftande varianten. Tre rejäla med sprickfärdiga blomknoppar för 49.90 Om jag köper samma sort i en blom-affär, så kostar de ofta 70-80 kr STYCK och de varken doftar mer eller håller längre.

Natti, natti.