Skrivarkursen som jag skulle ha gått den 15-16 september har blivit inställd pga för få deltagare och det blir inga fler tillfällen förrän till vårterminen.

Skit!

Nu är det så där dj-a varmt igen, termometern visar 25,7 grader och det är pricken över i tillsammans med förkylningen.

Skit!

Jag köpte senaste numret av "Må Bra" idag mycket tack vare ett medföljande häfte om hur jag kan effektivisera promenerandet och därmed öka på viktminskningen. En artikel handlar om en kvinna som genom tuffa promenader och ändrad kosthållning har gått ned 16 kg på fem månader. Varför inte jag? Jag VET att min kosthållning är helt ok och tränar gör jag redan (när jag är frisk, vill säga).

Skit!

Jag är inne i en "oflyts-period" och dessutom närmar sig tidpunkten för att ansöka om förlängd sjuersättning vilket innebär att jag måste ha kontakt med FK igen.

SKIT!

Apropå FK, så såg jag ännu ett inlägg i sjukskrivning-passiviserar-debatten.

När debatten drog igång, så handlade det övervägande om utmattnings-depressioner. Idag tas smärt-patienter upp. Anledningen till att jag är sjukskriven var från början en skada på höger hand, men även depressiva besvär. Smärta + depression så att säga. Smärtan finns kvar, men inte alls i samma utsträckning sedan jag slapp ifrån arbetsuppgifter och -belastning. Depressionerna finns även de kvar, men de första perioderna av sjukskrivning och sedan sjukersättning gjorde att jag mådde bättre än jag gjort på många år. Jag slapp den allmänna stress som ett arbete innebär, både positiv och negativ stress, men framför allt slapp jag dessa återkommande tillfällen när jag var tvungen att förklara och FÖRSVARA mig för att jag inte fungerade lika friktionsfritt som alla andra. Det här lugnet höll i sig ända tills det var dax att förlänga sjukersättningen. Återigen fick jag förklara och försvara, jag kallades arbetsskygg och blev inte trodd eftersom de sänkte ersättningen till hälften. Det var för två år sedan. Jag överklagade och FK höjde till 75 % och förlängde med sex månader. Något bättre, men vid det här laget mådde jag dåligt. Riktigt dåligt. Det är först nu, de senaste 3-4 månaderna som jag har haft näsan ovanför vattenytan igen och då är det åter dax för ansökan om förlängning..... Jag håller inte med om att sjukskrivning passiviserar. Inte för alla. Anledningen till att det inte kommer fram att sjukskrivning kan vara positivt är väl en rädsla för en ännu större ökning i antal. Tänk om de kunde koncentrera sig på de som faktiskt VILL och ORKAR ta sig tillbaka. Ge arbeten till de som är fullt friska i stället för att börja utreda långtidssjukskrivna. Framför allt måste arbetsgivare inse sitt ansvar vad gäller rehabilitering - det är inte FK:s ansvar -  och sätta in åtgärder t.ex vid det andra tillfället för sjukskrivning av samma orsak. Min arbetsgivare gav blanka sjutton i mig och jag hoppas att det är ett undantag.

Nu är jag på riktigt dåligt humör!

Skit!

Adjö! 

Det är så skönt med kort hår!!!

Det är svalt och skönt om huvudet. Klippningen blev snäppet bättre än förra gången. Det är lite märkligt att det kan bli så mycket hår på golvet när hon egentligen inte klipper något på längden utan bara tunnar ut det. Jag kände för något extravagant efteråt, så jag köpte ett schampo av märket Kerastase (för måååånga år sedan använde jag deras inpackning som var mycket bra) för torr hårbotten som kostade 209 kr. Gulp! Jag ville försäkra mig om en komplett kur för min kliande hårbotten, så jag köpte även ett serum i samma serie som ska masseras in och sitta över natten och det kostade 229 kr. Dubbel-gulp! Frisörerna hävdar att alla schampon innehåller samma saker och att skillnaden mellan billigare och dyrare schampon har att göra med att de billigare innehåller betydligt mer vatten. Så pass dyra som märkes-schampon är, så borde de vara i pulverform! Dagens inköp är mot bättre vetande eftersom jag sällan har upplevt dyra schampon som bättre utan tvärtemot - det har hänt att håret inte ens känns rent efter en tvätt.

Jag har inga dolda förhoppningar om att få det perfekta håret bara jag hittar Det Rätta Schampot för jag är alldeles tillfreds med mitt hår utan det är nog bara ett behov av att lyxa till tillvaron.

Jag var helt färdig när jag kom hem och bestämde mig för att promenera i morgon i stället för styrketräning.

JAG VILL BLI AV MED DEN HÄR DJ-A FÖRKYLNINGEN!

Det var jag som lagade middagen idag (och Pär som diskade) eftersom Pär och Elin var på banken. Hon har fått sitt konto och bankomatkort och månads-pengen är överförd, så hon ville aktivera kortet och ta ut pengar till imorgon när hon och en kompis ska shoppa. Det var inga problem och jag har en känsla av att hon känner sig lite mer vuxen nu.

Adjö.

Det är den enda känslan som passar in just nu och det gäller allt. Jag sov dåligt inatt och när jag var på toaletten klockan 3, så kändes som om natten aldrig skulle ta slut. Jag snarkade tydligen inatt OCH slog omkring mig för jag hittade Pär på soffan. F' låt. När jag kommit upp blev jag sittande framför TCM och det finns en lustig sak med just den kanalen, i alla fall för mig för filmerna kommer tillbaka med jämna mellarum, men på olika tider och jag lyckas alltid börja titta på samma ställe! Just idag var det en komedi med Doris Day och Richard Widmark som heter "The tunnel of love". Jag har aldrig sett vare sig början eller slutet, men jag har lyckats uppfatta att det handlar om att de inte kan få barn och anlitar en adoptionsfirma. Den (delen som jag har sett) är smårolig. Sedan läste jag ut "Pappersväggar" och den sista novellen var en epilog till "Hanteringen av odöda" som på så sätt fick ett "ordentligt" slut. När jag gick igenom de böcker jag har som väntar på att läsas, i jakten på en ny bok, så såg jag att det bara var engelska titlar och jag har ingen lust att läsa på engelska. Jag behöver förnya mitt bokförråd! (Man kan inte ha för många böcker, filmer eller gosedjur!) Jag satte mig framför min bärbara dator och började det mödosamma surfandet och klickandet bland AdLibris många titlar och jag hittade en hel del och det blev endast en på engelska (av Mike Gayle och jag har alla hans böcker på engelska). Det blev sju och en halv bok och den halva boken representeras av "Tigers lilla bok om träning". I (otålig väntan) på böckerna, så tänker jag läsa "Fördömda" av Johanne Hildebrand. Pär sträckläste den på en enda kväll, men vi har inte riktigt samma bok-smak, så jag får väl se.

JAG ÄLSKAR BÖCKER OCH ATT LÄSA!

Det har varit hängigt och trött idag och jag har känt mig täppt med huvuvdvärk i bakgrunden. Pär och jag veckohandlade på Konsum - jag mötte honom där - och efter den utflykten var jag matt.

Imorgon ska jag klippa mig igen och jag såg i almanackan att det är åtta veckor sedan sist, så att jag känner mig långhårig är definitivt ingen inbillning!

Go'natt.

Jag ringde och ändrade tiden hos kirurgen till om två veckor. Jag vet egentligen inte varför. Det känns helt enkelt inte bra eller rätt(?). Pär ger mig dubbla signaler för dels säger han ok till operationen samtidigt som han inte förstår vad ett rådgivande samtal ska vara bra för SAMTIDIGT som han ju begriper att jag inte bara kan ringa och beställa en tid för fettsugning. En av fördelarna med att prata med kirurgen kan vara att han är objektiv. Det är samma sak med min husläkare. Övervikt och fetma är lite tabu och skam och i de flesta fall är det självförvållat. Jag kan känna att eftersom min övervikt är mitt eget fel, så är det JAG som får rätta till det. Jag skulle kunna se fettsugning som ett hjälpmedel, men kan inte låta bli att se på det som en genväg eller som fusk.  JAG VET INTE!!!  Jag vet bara att så länge jag inte känner mig säker och övertygad, så kan jag heller inte bestämma mig. Jag får se om ytterligare två veckor i betänketid hjälper.

Jag promenerade i 65 minuter eller 3378 steg eller två kilometer. Det var lika tungt som igår och det tog lång tid innan det "lossnade". Efteråt mådde jag uselt och har varit helskum i magen.

Allt är skit.

Go'natt.

Jajamänsan - jag kom i säng i tid och jag har sovit ordentligt! Jag steg upp strax efter åtta, innan Elin kommit iväg till uppropet och dagen har känts låååång. Negativt lång.

Det blev av att promenera oxå och det tog 70 minuter och jag gick inte speciellt fort. Stegräknaren är överkänslig för i början satt den för långt ned på framfickan för att ge utslag och jag hade promenerat i kanske 20 minuter innan jag upptäckte det. Så fort jag flyttade upp den, mot byxlinningen, så vaknade den och då blev jag så sur att jag lade den i ryggsäcken. När jag kom hem såg jag att den hade räknat ihop 58 steg där inne i mörkret...... Det var tungt att gå och det var inte det minsta skönt och jag hade gått halva sträckan innan det "lossnade" och jag fick upp farten.

Igår började jag läsa "Pappersväggar" av John Ajvide Lindkvist och det är en novellsamling. Titeln syftar på att väggarna som skiljer oss från vansinnet är tunna som papper..... Vilken härlig fantasi han har!!! Aj lajk it!

I morgon är det alltså dax att tala med kirurgen om eventuell fettsugning.

Slut för idag.

Det var väldigt trevligt hos Lajla och Kjell igår! Mycket och god mat och trevligt sällskap. En gammal arbetskamrat till Lajla var där och hade sin gubbe med sig. En arbetskamrat till Kjell var oxå där och han hade sin gumma och två döttrar (6 och 4 år - charmtroll) med sig. Lillsyrran, Siw med familj var även de inbjudna. Jag erkänner att det var en lättnad att se att jag inte är ensam om att ha gått upp i vikt de senaste åren..... Huset som värdparet bor i har Kjell byggt själv. På fritiden. Han arbetar inom byggbranschen, så han vet vad han håller på med. Vi har varit där några gånger och varje gång har det tillkommit något nytt och jag måste nog säga att han är den idealiske husägaren; det finns ALLTID något att göra/som behöver göras och han VILL alltid ha någonting att göra. Vi blev kvar ända till 23-tiden och innan vi åkte, så ville Lajla prata med mig och Siw. "Det låter allvarligt" tänkte jag. Lajla berättade att Stina, den äldsta i syskonskaran hade ringt för några dagar sedan för att berätta att det har framkommit att pappas urna aldrig har blivit gravsatt. Det är sju och ett halvt år sedan hans begravning. Då var det februari och ordentlig vinter i Kiruna, så det var inte så märkligt att den inte gravsattes då, men vi tog naturligtvis för givet att det blev gjort så fort tjälen gick ur jorden. Det här innebär oxå att, när jag, Pär och Elin var i Kiruna för sju år sedan och besökte graven i Poikkijärvi, så var det endast mammas urna som låg där. Personalen som sköter detta har mage att utnyttja den dåliga kontakten oss syskon emellan, genom att skylla på att det är någon av oss som har förbjudit dem att gravsätta urnan! Då borde de väl kunna säga vem av oss som fattat det beslutet; det kan ju knappast vara sekretess-belagt. Nu kommer ett papper att skickas runt mellan oss, en sorts fullmakt om jag förstod rätt, som vi ska skriva under och sedan skicka tillbaka. Ulla, syskon nummer tre i ålder, kommer att åka upp till Kiruna nu till veckan och bevittna gravsättningen. Ingen av oss vet vad vi egentligen kan kräva mer än en skriftlig ursäkt till var och en av oss syskon. Personligen tycker jag att vi inte ska behöva betala för gravvården i fortsättningen. Lajla är nog den som hade tätaste kontakten med mamma och pappa i slutet och hon och Kjell åker dit varje sommar. Jag kunde se på henne att hon tog väldigt illa vid sig av allt det här medan jag inte vet vad jag ska tycka mer än att det är för dj-t och respektlöst. Jag trodde att jag var färdig med det där, så att säga. Suck..... :(

Vi kom inte hem förrän 23.30 och i köket vacklade sex mosiga marsvin omkring som inte alls förstod varför de fick vara ute och röja så himla länge just idag - det hann ju bli helt svart utanför fönstret! Jag var tvungen att varva ned, så jag gjorde en kanna te och "sim-ade" lite. Jag känner nu att jag MÅSTE komma i säng i vettig tid, så att jag får sova ordentligt, så ikväll blir det dator "Av" senast klockan 22 och sedan läsa. Basta!

Jag hade planerat veckostädning med hela familjen inblandad, men kände att jag behövde komma ut, så Pär och jag gick en kortare promenad och städningen får vänta till nästa helg. Det gick inte fort, men det gick och det var skönt med frisk luft. Det tog ungefär 55 minuter och den här gången var stegräknaren med från start och visade 2851 steg när vi kom hem.

Slut för idag.

Jag satt uppe till efter ett i natt och läste ut "Den som vässar vargars tänder". Den var bra. Tror jag. Kuslig och skum, som jag skrev tidigare och obehaglig stämning. Rekommenderas om man vill läsa en bok som skiljer sig lite från mängden.

Jag sov till nio och jag sov till tio och klockan var nästan halv elva innan jag tog mig ur sängen. Jag hade inte ont i halsen längre, men jag har varit hängig och haft huvudvärk och jag låter som en kråka när jag pratar. Det är just pratandet och kroppsansträngning som sätter igång hostan och det gör att jag undrar hur morgondagens middagsbjudning hos syrran kommer att gå. Vi får väl åka hem tidigare om det blir olidligt.

Vi har just ätit tacos till middag ute på balkongen, men det var faktiskt i svalaste laget. Det är SKÖNT att det blir svalare. Nu ska jag dricka te och ta en dos Cocillana-Etyfin som smakar som flytande tandkräm.

Pär har klarat av sin första arbetsvecka efter semestern och är ganska "speedad". Elin har oxå varit "speedad" och for omkring och hackade grönsaker och dukade medan jag stekte köttfärsen. Är det för att skolan äntligen börjar på måndag igen som hon är i gasen, tro? ;)

Slut för idag.

Vi handlade på Coop idag och efter det började jag hosta och hosta och hosta. Till slut var jag genomsvettig och helt färdig och hade ont i halsen. Jag tog en dos av Cocillana-Etyfin trots att jag hade tagit mina droppar för det kändes nödvändigt. Jag hade sett fram emot att åka till SATS i morgon, men så lär det inte bli efter det här.

NU ÄR JAG LEDS PÅ DEN HÄR FÖRKYLNINGEN!!!!!

Det blev en expresstur nedåt på rutschkanan.

Godnatt.