Jag promenerade 1,5 timme idag och jag hade ett bra tempo; jag kom in i den "rätta lunken" fort och det var så skönt! Stegräknaren satte jag fast i byxlinningen och sa till mig själv att inte bry mig om den förrän jag kom hem. När jag kom hem visade den 147 steg. Jag är frestad att slänga den i väggen. Det var sol, tunna moln, lätta vindar och +13 grader och det är ju perfekt; jag blev svettig av att vara igång och inte av att helt enkelt gå utomhus. Efter 65 minuter, så började benen kännas stumma och då drog jag ned på tempot. Nu har jag, tyvärr, riktigt ont i båda knäna (trots att jag hade mitt knäskydd), så jag har beslutat att ta en vilodag i morgon för att försäkra mig om att komma iväg till SATS på fredag.

Pär och Elin har åkt till Coop för veckohandlingen och det är dax för det är nästan så att man blir ledsen när man öppnar kylen och möts att ekande tomhet (lätt överdrift).

Nu är "vår" ekorre, Kurre, tillbaka efter sommarens frånvaro. Hasseln utanför köksfönstret är överfull av nötter. En gång hade jag riktig tur när jag satt här i köket med fönstret på vid gavel och Kurre kom för att äta lite nötter. Han satt på en gren, endast ett par meter bort, med nöten mellan framtassarna och tuggade. Jag kunde höra det tydligt och såg hur nötflisorna flög. Vid den här tiden på året, så har han en underbart fin och brun päls. Det finns så många likheter mellan honom och grisarna när det gäller sättet att röra sig och att gnaga. Det syns att de är s.a.s. släkt

Jag har fortfarande inte fått ett mail från AdLibris om att de har skickat min senaste bokbeställning. Grrr! Pär är oxå otålig.

Adjö.