Det var väldigt trevligt hos Lajla och Kjell igår! Mycket och god mat och trevligt sällskap. En gammal arbetskamrat till Lajla var där och hade sin gubbe med sig. En arbetskamrat till Kjell var oxå där och han hade sin gumma och två döttrar (6 och 4 år - charmtroll) med sig. Lillsyrran, Siw med familj var även de inbjudna. Jag erkänner att det var en lättnad att se att jag inte är ensam om att ha gått upp i vikt de senaste åren..... Huset som värdparet bor i har Kjell byggt själv. På fritiden. Han arbetar inom byggbranschen, så han vet vad han håller på med. Vi har varit där några gånger och varje gång har det tillkommit något nytt och jag måste nog säga att han är den idealiske husägaren; det finns ALLTID något att göra/som behöver göras och han VILL alltid ha någonting att göra. Vi blev kvar ända till 23-tiden och innan vi åkte, så ville Lajla prata med mig och Siw. "Det låter allvarligt" tänkte jag. Lajla berättade att Stina, den äldsta i syskonskaran hade ringt för några dagar sedan för att berätta att det har framkommit att pappas urna aldrig har blivit gravsatt. Det är sju och ett halvt år sedan hans begravning. Då var det februari och ordentlig vinter i Kiruna, så det var inte så märkligt att den inte gravsattes då, men vi tog naturligtvis för givet att det blev gjort så fort tjälen gick ur jorden. Det här innebär oxå att, när jag, Pär och Elin var i Kiruna för sju år sedan och besökte graven i Poikkijärvi, så var det endast mammas urna som låg där. Personalen som sköter detta har mage att utnyttja den dåliga kontakten oss syskon emellan, genom att skylla på att det är någon av oss som har förbjudit dem att gravsätta urnan! Då borde de väl kunna säga vem av oss som fattat det beslutet; det kan ju knappast vara sekretess-belagt. Nu kommer ett papper att skickas runt mellan oss, en sorts fullmakt om jag förstod rätt, som vi ska skriva under och sedan skicka tillbaka. Ulla, syskon nummer tre i ålder, kommer att åka upp till Kiruna nu till veckan och bevittna gravsättningen. Ingen av oss vet vad vi egentligen kan kräva mer än en skriftlig ursäkt till var och en av oss syskon. Personligen tycker jag att vi inte ska behöva betala för gravvården i fortsättningen. Lajla är nog den som hade tätaste kontakten med mamma och pappa i slutet och hon och Kjell åker dit varje sommar. Jag kunde se på henne att hon tog väldigt illa vid sig av allt det här medan jag inte vet vad jag ska tycka mer än att det är för dj-t och respektlöst. Jag trodde att jag var färdig med det där, så att säga. Suck..... :(

Vi kom inte hem förrän 23.30 och i köket vacklade sex mosiga marsvin omkring som inte alls förstod varför de fick vara ute och röja så himla länge just idag - det hann ju bli helt svart utanför fönstret! Jag var tvungen att varva ned, så jag gjorde en kanna te och "sim-ade" lite. Jag känner nu att jag MÅSTE komma i säng i vettig tid, så att jag får sova ordentligt, så ikväll blir det dator "Av" senast klockan 22 och sedan läsa. Basta!

Jag hade planerat veckostädning med hela familjen inblandad, men kände att jag behövde komma ut, så Pär och jag gick en kortare promenad och städningen får vänta till nästa helg. Det gick inte fort, men det gick och det var skönt med frisk luft. Det tog ungefär 55 minuter och den här gången var stegräknaren med från start och visade 2851 steg när vi kom hem.

Slut för idag.