Så här förkyld har jag inte varit sedan jag åt medicin mot reumatism som slog ut mitt immunförsvar och det var för, kanske tre år sedan. BLÄ! Igår gjorde jag inget annat än snöt mig. Idag river hostan i halsen, jag har lite feber och den där speciella och äckliga bakterie-lukten i näsan som kännetecknar att det här är rejäla grejjer. BLÄ!

Pär och Elin har flängt runt på några ärenden bl.a hämtade de ett nytt par av tidigare nämnda reklamerade löparskor hos Löplabbet och det var inga problem alls. Ingen bevisning annat än kvittot eller argumentation. Elin blev fotad för sitt allra första id-kort och de var även till banken och öppnade ett konto med tillhörande bankkort. Nu i augusti kommer vi att höja hennes månads-peng och sätta in den på kontot och hon kommer att få betala mycket mer själv + att hon får några fler sysslor att sköta.

Mysans knöl, som vi upptäckte för en vecka sedan, har blivit något större (det tycker i alla fall jag), så i morgon åker Pär och Mysan till Animalen direkt på morgonen för undersökning och om det behövs, så opereras hon direkt. Det där beslutet om att vi skulle avliva henne ifall det blev en ny knöl är bara att glömma! Dels så mår hon himla bra i övrigt och dels så är hon som hon heter - mysig. Hon är, näst efter Tösen, den som är lugnast och hennes egenhet är att hon alltid tippar matskålen på högkant, så att hon kan komma åt ALLT ordentligt och alla andra ingenting. ;)

Idag, den 31 juli 2007 är det på dagen 17 år sedan jag pratade med Pär i telefon för första gången! Vi träffades genom Stor-Stockholms Kontaktförmedling (SSKF). Det samtalet varade i ett par timmar och vi hade vår första träff på fredagen och den varade i sju timmar! Det klickade, som man brukar säga. Sedan träffades vi på lördagen, på söndagen, på måndagen, men faktiskt inte på tisdagen. Efter det träffades vi varje dag. Han bodde i Södertälje och jag hade en andrahands-lägenhet i Skärholmen. Efter tre veckor flyttade vi ihop, till en viss del beroende på att jag blev utan bostad, men mest för att allt kändes så rätt! Jag hade gjort ett fynd och tänkte inte släppa honom! Resten är historia. En lustighet är att vår dotter fick det namn som står i almanackan den dag vi talade med varandra första gången. Coolt.....

Slut för idag.

PS. Mysan är nummer två från höger.