Det var för ca 9-10 år sedan när jag gick i terapi på Södertälje sjukhus och inte var nöjd med min terapeut som jag skrev ett brev till överläkaren. Jag ansåg att jag, som en patient som vänder ut och in på sig själv, kan kräva att terapeuten i fråga, från ett möte till ett annat, SKA komma ihåg om jag är gift och om jag har barn + att han inte ska sitta och halvsova medan jag pratar. Det resulterade i ett telefonsamtal med denne överläkare samt att jag fick byta terapeut. Det jag egentligen vill skriva om är att det är samma läkare som nu arbetar som extra resurs på min VC och som jag har fått väldigt bra kontakt med. Tillsammans med min husläkare, så är det de två personer som jag har fått absolut mest hjälp med när det gäller att bli trodd, mediciner och oundvikliga kontakter med Försäkringskassan. Det var alltså dessa två som jag hade möte med idag och vi är rörande eniga i vår strategi gentemot FK. När det blir dax kommer jag att ansöka om förlängning av sjukersättningen och mina "supportrar" kommer att styrka ansökan samt yrka på att det blir längre än bara ett år. Överläkarens omdöme och signatur väger tungt. Det känns mycket bra!

På Discshop har de sänkt priset för första säsongen av diverse serier och jag köpte en box med 13 avsnitt av "Six feet under". Den visas på Kanal 2, men jag har aldrig sett den fast jag har snappat upp att den har fått väldigt bra kritik. Jag har sett sex avsnitt nu och jag gillar den mer och mer. Bara det att det handlar om en begravingsbyrå - hur ofta får man en inblick i den branschen? Inga superkända skådespelare och fast den är amerikansk, så är den långt ifrån Happy-Ending-sockersöt och det är ett STORT plus.

Det är åter dax att göra matsedel för två veckor (trååååkigt!) och det är jag och Pär som handlar på Coop i morgon.

Natti, natti.