Mysan klarade operationen och veterinären sa att de fick bort allt av bölden vilket innebär att risken för återfall minskar betydligt. De kunde även se att den uppstått inifrån munnen, förmodligen pga att hon svalt något pyttelitet, men vasst (en del av ett höstrå t.ex.) Hon är rakad och har ett stort sår tvärs över "halsen". Hon fick uppvaknings-sprutan vid 14.30, men det var först närmare 21 som hon faktiskt vaknade så pass att vi kunde mata henne med special-mat (ett pulver som blandas med vatten och som luktar anis) och få henne att dricka vatten. Marsvin blinkar inte och de sover med öppna ögon (eftersom instinkterna säger att de alltid måste ha koll på eventuella rovdjur), så innan hon vaknade, så var hennes ögonen öppna, som vanligt, men fullständigt livlösa. Obehagligt till tusen!!! Allt det här påminner mig så mycket om de sista veckorna med Tinke och det är fruktansvärt jobbigt och ångestladdat. Jag är helt färdig nu och jag gruvar mig för att vakna till en ny dag med ett sjukt djur.Över till något heeelt annat! Elin och jag hittade både jacka och skor + en del annat hon behövde. Vi åt varsin kebab från Hötorgshallen och det var suveränt gott! Jag minns inte när jag åt kebab senast. Jag lyckades knapra lite på listan över presenter till gubben oxå, men jag skriver inte vad för han brukar nämnligen läsa min blog!Cipralex var tredje dag (idag) och jag har ökat på ångest-dropparna till 8. Vågen visade en ökning på 2 hg vilket inte är mycket med tanke på att jag har fuskat med ätandet och inte alls har tränat lika mycket som föregående två-veckors-period.Natti, natti.PS. Mysan är marsvin nr två från höger på bilden uppe i hörnet.

Var ute med stavar och gubbe i 1,5 timme och vi gick en ny promenadväg vilket innebär mer omväxling för mig när jag går själv nästa gång. Stavarna ökar effekten av promenaden och de är en klar avlastning för trots att vi gick lika långt som igår, så kändes benen inte alls lika tunga. Jag hade ett riktigt bra flyt idag!Det är roligt att gå runt och kolla på alla hus. Det finns vissa hus, som oftast skiljer sig lite från mängden som ger mig ett lätt ha-begär, men det stannar alltid där. Pär och jag är rörande eniga om att inte vilja bo i hus; vi har utnyttjat möjligheten att lära oss av andras misstag. Vi vill inte lägga alla pengar på boendet eller vara tvungna att arbeta dygnet runt för att ha råd att ha hus, men i stället aldrig ha tid att tillbringa i det. Det är ju oxå alltid något som måste fixas när man har hus och det är ofta som Pärs arbets-kompisar frågar hur han hinner med så mycket som han gör och hans svar är just att vi inte har hus - vi har fritid i stället. Vi har bott i den här bostadsrätten i snart åtta år och det känns länge samtidigt som det känns som om det inte gör det för jag minns så tydligt när vi var här och tittade första gången. Det var mot slutet av april och det var mulet, regnigt och blött och ingenting var till sin fördel. Området var fortfarande inte färdigt även om de första lägenhetsinnehavarna hade flyttat in. Det var en söndag och mäklaren visade oss den här fyra-rummaren i två plan. När jag stod i vardagsrummet och njöt att det stora fönstret och halvdagern som det trista vädret förde med sig, så vände jag mig till Pär och sa (i viskande ton eftersom vi inte ville visa oss alltför intresserade inför mäklaren....): "Det är ju det här vi har letat efter!" Han höll med - det kändes som om vi hade kommit hem! Vi flyttade in den första juli och här tänker vi stanna!Elin har påsklov nu och i morgon måste vi försöka få tag i en vår- och sommarjacka till henne.Det är vägning i morgon.....Slut för idag.