Igår upptäckte Elin att Mysan, ett av våra marsvin har en stor knöl under hakan. En tumör!!! Vi fick tid hos veterinären 13.30 idag och jag och Pär åkte dit. Det är förmodligen bara en böld som behöver tömmas. Vi fick med oss en 10-dagars antibiotikakur och på måndag morgon ska Pär lämna in henne för operation. Hon kommer att klara sig, men det var, som alltid nervöst innan vi verkligen visste. I februari, förra året fick Tinke problem med magen och trots medicin och hand-matning, så klarade hon sig inte. Jag var ensam hemma med henne när hon dog och det som plågade mig mest och som fortfarande gnager när jag tänker på det, är att jag inte kunde göra något för henne mot slutet. Hon blev riktigt dålig på söndagen (ingen veterinär tillgänglig) och dog tidigt på måndag morgon. Tanken på att Mysan skulle kunna ha en tumör och att vi kanske skulle få avliva henne, påminde mig om Tinke och det sänkte mig helt. När jag hade ringt veterinären i morse, så satt jag bara. Promenaden (med nya jackan) som jag hade planerat blev inte av. Om jag hade mått bättre, så hade jag kunnat tackla det här bättre och kunnat "rycka upp mig", men inte idag.JAG SKULLE UPPSKATTA OM DET KUNDE BÖRJA HÄNDA LITE MER POSITIVA SAKER I MITT LILLA LIV!Slut för idag.