Vi brukar handla för en två-veckorsperiod varannan onsdag och idag var det dax igen. De månader som jag har mått så här dåligt, så har det blivit en stressfaktor som bara förvärrar allt. Trots att jag planerar matsedel och handlingslistan och t.o.m skriver den i ordningsföljd, så är det skit-jobbigt. Förra gången och denna gång var det Elin och Pär som handlade, men nästa gång är det jag och Pär. Jag tog inte mina ångest-droppar förrän klockan 18 idag vilket är en timme senare än jag brukar ta dem och det var, banne mig, på håret! Medan jag väntade på att Pär och Elin skulle komma hem igen, så hade jag inget särskilt att göra och jag kände tydligt ångestens rastlösa klösande som börjar i magen...... Nu har det gått dryga två timmar, men jag mår fortfarande inte bra. Jag blev väl för stöddig igen; så fort jag känner att det är på väg uppåt, så vill jag gärna tro att jag kan sluta med "stöd-mediciner" som de ångestdämpande dropparna genom att trappa ned för fort. Det blev en promenad på 1 timme i duggregn och det var tungt; det kändes som om det var uppförsbacke hela vägen, men det var ändå skönt att komma ut. Jag hade tänkt att inviga mockajackan som jag köpte för en vecka sedan, men se det gick inte! Jag gör ett nytt försök i morgon. En gullig sak förresten: det finns några som uppskattar veckohandlingarn med alla stora papperskassar och det är våra marsvin. De är oftast lösa i köket och tycker att kassarna är en höjdare att sätta tänderna i och de far runt i glädjeskutt. Efteråt är det alltid minst en kasse som är fullständigt demolerad och bara är att kasta även om bitmärkena är små, små och sitter längs med botten, men en kasse som är perforerad på det sättet håller inte för någon större tyngd.....Natti, natti.